Language of document : ECLI:EU:T:2011:226

Mål T‑423/07

Ryanair Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Luftfartssektorn – Exklusiv rätt till terminal 2 på Münchens flygplats – Passivitetstalan – Kommissionens ställningstagande – Anledning saknas att döma i saken – Skyldighet att agera – Föreligger inte”

Sammanfattning av domen

1.      Passivitetstalan – Passiviteten har upphört efter det att talan väcktes – Talan har förlorat sitt föremål – Anledning saknas att döma i saken

(Artiklarna 232 EG och 233 EG)

2.      Passivitetstalan – Fysiska eller juridiska personer – Klagomål avseende överträdelse av konkurrensreglerna – Anmodan till kommissionen – Villkor

(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 232 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 7; kommissionens förordning nr 773/2004, sjätte och sjunde skälen samt artikel 5.1)

1.      Det rättsmedel som föreskrivs i artikel 232 EG, som har andra ändamål än det rättsmedel som föreskrivs i artikel 226 EG, bygger på den uppfattningen att det vid rättsstridig passivitet från en institutions sida ska vara möjligt att väcka talan vid domstolen för att få fastställt att underlåtenheten att agera strider mot fördraget, då den berörda institutionen inte har avhjälpt denna underlåtenhet. En sådan fastställelse ska, enligt artikel 233 EG, medföra att svarandeinstitutionen vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom, utan att detta påverkar sådana yrkanden om utomobligatoriskt skadestånd som kan följa av samma avgörande.

Om den underlåtna åtgärd som är föremål för tvisten har vidtagits efter det att talan har väckts men innan dom har avkunnats, kan en förklaring från domstolen som fastställer att den ursprungliga underlåtenheten är rättsstridig inte längre få de följder som föreskrivs i artikel 233 EG. Det innebär att talan i detta fall mister sitt föremål, på samma sätt som då den svarande institutionen efterkommer anmodan att vidta åtgärder inom två månader. Omständigheten att institutionens ställningstagande inte tillfredsställde sökanden saknar betydelse i detta avseende, eftersom artikel 232 EG i fördraget avser passivitet genom underlåtenhet att fatta beslut eller ta ställning och inte omfattar den omständigheten att institutionen har antagit en annan rättsakt än den som sökanden hade önskat eller ansett nödvändig.

(se punkt 26)

2.      För att pröva om kommissionen rättsstridigt har underlåtit att agera med avseende på ett påstått missbruk av en dominerande ställning, ska rätten kontrollera om det förelåg en skyldighet för kommissionen att agera vid den tidpunkt då den mottog anmodan i den mening som avses i artikel 232 EG.

När kommissionen mottar ett klagomål enligt bestämmelserna i förordning nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG och förordning nr 773/2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 EG och 82 EG, som avser en överträdelse av dess artiklar, är kommissionen skyldig att göra en detaljerad prövning av de faktiska och rättsliga omständigheter som den har upplysts om, för att inom en skälig tidsfrist kunna besluta huruvida den ska inleda ett förfarande för att fastställa en överträdelse eller avslå klagomålet utan att inleda förfarandet, alternativt avsluta ärendet. Vidare ska kommissionen, när den beslutar att en prövning av klagomålet enligt artikel 82 EG är grundlös eller onödig, informera sökanden om sitt beslut, med angivande av skäl, på ett sätt som tillåter en kontroll av beslutets laglighet.

Det framgår emellertid av skälen 6 och 7 i förordning nr 773/2004 att ett klagomål, för att kunna behandlas som ett klagomål om överträdelse av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG, måste överensstämma med artikel 5 i förordning nr 773/2004 avseende klagomåls upptagande till sakprövning, vari det uttryckligen anges dels att fysiska och juridiska personer ska påvisa ett berättigat intresse i saken för att ha rätt att ge in ett klagomål i enlighet med artikel 7 i förordning nr 1/2003, dels att klagomålet ska innehålla de uppgifter som anges i formulär C, vilket återfinns i bilagan till förordning nr 773/2004.

(se punkterna 52, 53 och 55)