Överklagande ingett den 6 augusti 2024 av Gemensamma resolutionsnämnden av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 29 maj 2024 i mål T-395/22, Hypo Vorarlberg Bank AG mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål C-536/24 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Gemensamma resolutionsnämnden (ombud: D. Ceran, C. De Falco, H. Ehlers och K.-Ph. Wojcik, biträdda av H.-G. Kamann och P. Gey, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Hypo Vorarlberg Bank AG, Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Gemensamma resolutionsnämnden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 29 maj 2024 i mål T-395/22, Hypo Vorarlberg Bank AG mot gemensamma resolutionsnämnden¹ ,

ogilla talan eller, alternativt, återförvisa målet till tribunalen, och

i andra hand, bibehålla verkningarna av det angripna beslutet under en period om 30 månader från den dag då domen i förevarande mål om överklagande vinner laga kraft,

förplikta Hypo Vorarlberg Bank AG att ersätta rättegångskostnaderna i såväl första som andra instans.

Grunder och huvudargument

Enligt Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) ska den överklagade domen, genom vilken tribunalen ogiltigförklarade SRB:s beslut av den 11 april 2022¹ om beräkning av förhandsbidrag till den Gemensamma resolutionsfonden (SRF), upphävas i den del den avser Hypo Vorarlberg Bank. SRB anför i detta hänseende sammanlagt fem grunder för överklagandet.

För det första gör SRB gällande att tribunalens konstateranden i punkterna 23-43, och särskilt punkterna 32-41 i den överklagade domen, att rådets tilldelning av genomförandebefogenheter enligt artikel 70.7 i förordning (EU) nr 806/2014¹ inte är tillräckligt motiverad som ett ”särskilt vederbörligen motiverat fall” i den mening som avses i artikel 291.2 FEUF, är behäftade med en felaktig rättstillämpning. Enligt SRB har tribunalen gått utöver det krav på motivering som följer av rättspraxis och inte beaktat motiveringen i skäl 114 i förordning nr 806/2014, vilken ska bedömas i sitt relevanta sammanhang.

För det andra har SRB gjort gällande att tribunalen, inom ramen för sina slutsatser i punkterna 45-87 i den överklagade domen, har gjort en felaktig tolkning av artikel 70.7 i förordning nr 806/2014 och en felaktig tolkning av artikel 8.1 i genomförandeförordning (EU) 2015/81¹ . Enligt SRB har tribunalen särskilt gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att beteckna artikel 8.1 i genomförandeförordning 2015/81 som en ändring av den beräkningsmetod som föreskrivs i artikel 70.1 och 70.2 andra stycket i förordning nr 806/2014, utan hänsyn till att denna bestämmelse är en övergångsbestämmelse.

För det tredje har SRB gjort gällande att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 69.1 i förordning nr 806/2014. Tribunalen fann att SRB borde ha uppskattat den prognostiserade målnivån ”med tillräcklig försiktighet” och på ett ”försiktigt” sätt (punkterna 125 och 126 i den överklagade domen). Enligt SRB:s uppfattning innebär detta i huvudsak att SRB avsiktligt borde ha överskattat målnivån avsevärt för att säkerställa att både taket på 12,5 procent och regeln om att målnivån måste nå 1 procent av de insättningar som omfattas av bankunionen vid utgången av den inledande perioden (1-procentsregeln) uppfylldes. Enligt SRB strider detta tillvägagångssätt mot principerna om rättssäkerhet, god förvaltningssed och proportionalitet. Det strider även mot Meroni-doktrinen och är i sig motsägelsefullt.

För det fjärde har SRB gjort gällande att tribunalen i punkterna 114-127 i den överklagade domen, med hänvisning till den påstått klara och otvetydiga lydelsen av artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, tolkade denna bestämmelse på ett rättsligt felaktigt sätt genom att fastställa att taket på 12,5 procent under den inledande perioden under alla omständigheter måste tillämpas strikt. Enligt SRB:s uppfattning är inte bara det angivna skälet motsägelsefullt och utgör ett felaktigt cirkelresonemang, utan tribunalens tolkning innebär också att sammanhanget och syftet med denna bestämmelse missuppfattas.

För det femte och slutligen har SRB gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och underlät att, såsom den var skyldig att göra, bedöma de faktiska och rättsliga omständigheterna vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs. Tribunalen har i stället grundat sig på en felaktig utgångspunkt genom att, på grundval av en valmöjlighet som endast förelåg år 2016, nämligen överskattningen av den prognostiserade målnivån från början av den inledande perioden, bedöma huruvida SRB samtidigt kan iaktta taket på 12,5 procent och 1-procentsregeln.

____________

¹ EU:T:2024:333.

¹ SRB/ES/2022/18

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

¹ Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).