FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)
den 17 december 2010
Mål T-38/10 P
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Återbetalning av ersättningsgilla kostnader – Invändning om litispendens – Fel i förfarandet – Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till och att det delvis är ogrundat”
Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols beslut (första avdelningen) av den 10 november 2009 i mål F-70/07, Marcuccio mot kommissionen (REGP 2009, s. I-A-423 och II-A-2293) med begäran om ogiltigförklaring av detta beslut
Avgörande: Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i förevarande instans.
Sammanfattning
1. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Särskilt förfarande som utesluter användning av förfarande om ansvar
(Artikel 236 EG; tribunalens rättegångsregler, artikel 92.1; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav
(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
1. Det särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler för att fastställa rättegångskostnaderna utesluter krav avseende samma belopp, eller belopp som utgetts i samma syfte, inom ramen för en talan avseende unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar. Det strider inte mot artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna att tillämpa denna princip vid en talan där en unionsinstitutions ansvar i egenskap av arbetsgivare ifrågasätts, eftersom det förhållande som föreligger mellan parterna på grundval av tjänsteföreskrifterna är oberoende av den omständigheten att lagstiftaren i artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler inrättat ett särskilt förfarande för fastställande av rättegångskostnader, vilket gäller utan undantag i personalmål.
(se punkterna 27 och 28)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 27 juni 2001, T-214/00, X mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑143 och II‑663, punkterna 37 och 38; förstainstansrätten 11 juli 2007, T‑351/03, Schneider Electric mot kommissionen, REG 2007, s. II‑2237, punkt 297, efter överklagande delvis upphävt av domstolen 16 juli 2009, T‑440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric, REG 2009, s. I‑6413
2. Enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som enligt artikel 53 första stycket i denna stadga och artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen, ska ansökan bland annat innehålla en kortfattad framställning av grunderna. Ansökan ska på grund av detta tydligt uttrycka vad grunden för talan består i, vilket innebär att ett abstrakt omnämnande inte uppfyller kraven i domstolens stadga och i tribunalens rättegångsregler. Denna framställning ska dessutom, även om den är kortfattad, vara tillräckligt klar och precis för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och tribunalen skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. Med hänsyn till rättssäkerheten och en god rättskipning krävs det, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, eller närmare bestämt för att talan ska kunna prövas på en viss grund, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundar sig på framgår på ett konsekvent och begripligt sätt av innehållet i själva ansökan. Det ankommer inte på tribunalen att bland alla de omständigheter som har åberopats till stöd för en första grund ta reda på om vissa uppgifter även skulle kunna användas till stöd för en andra grund.
(se punkt 45)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 9 juli 2003, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, T-224/00, REG 2003, s. II‑2597, punkt 36; 27 september 2006, Roquette Frères mot kommissionen, T-322/01, REG 2006, s. II‑3137, punkterna 208 och 209; 12 december 2007, Italien mot kommissionen, T-308/05, REG 2007, s. II‑5089, punkterna 71 och 72