Mål T‑88/09

Idromacchine Srl m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Statligt stöd – Beslut av kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande – Omnämnanden som förorsakat tredjeföretag skada – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter – Tystnadsplikt – Ideell skada – Ekonomisk skada – Orsakssamband – Dröjsmålsränta och kompensationsränta”

Sammanfattning av domen

1.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter – Utlämnande av konfidentiella uppgifter i beslut om statligt stöd – Åsidosättande av tystnadsplikten – Omfattas

(Artikel 287 EG och 288 andra stycket EG)

2.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada – Skada som orsakats genom publiceringen i Europeiska unionens officiella tidning av uppgifter som skadat ett företags anseende och rykte – Omfattas

(Artikel 288 andra stycket EG)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att uppmana berörda parter att inge yttranden – Stödmottagarens rätt att yttra sig – Gränser

(Artikel 88.2 och 88.3 EG)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens tystnadsplikt

(Artikel 88 EG och 287 EG; förordning nr 659/1999, skäl 21 och artikel 24)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens tystnadsplikt – Räckvidd

(Artikel 88EG och 287 EG; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 24 och 25; kommissionens meddelande 2003/C 297/03, punkt 25 och följande punkter)

6.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Skada – Ersättning – Beaktande av försämringen av penningvärdet – Dröjsmålsränta – Regler för beräkning

(Artikel 288 EG)

7.      Skadeståndstalan – Unionsdomstolens behörighet – Förpliktande för kommissionen att ersätta en skada i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar på området för utomobligatoriskt skadestånd – Ersättning in natura genom påbud eller förbud (Artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG)

8.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Skada – Ersättningsgill skada – Utgifter för det rättsliga förfarandet (Artikel 288, andra stycket EG; Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 90 och 91.2)

1.      Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG för rättsstridigt handlande av dess organ förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan.

Vad beträffar villkoret att institutionens eller det berörda organets handlande ska vara rättsstridigt, krävs det enligt rättspraxis att det har visats att det skett en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Vad gäller villkoret att överträdelsen ska vara tillräckligt klar är det avgörande kriteriet att institutionen eller organet i fråga uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Om institutionen eller organet endast förfogar över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning kan redan den omständigheten att unionsrätten har åsidosatts i sig räcka för att det ska vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse.

När kommissionen i ett beslut om statligt stöd, utan att det är nödvändigt för beslutet, offentliggör konfidentiella uppgifter till skada för ett företags rykte åsidosätter den således tystnadsplikten såsom den anges i artikel 287 EG. Syftet med denna skyldighet är nämligen att enskildas rättigheter ska skyddas och kommissionen har ett begränsat utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller frågan huruvida den ska göra avsteg från regeln om sekretess i ett visst fall. Detta åsidosättande av gemenskapsrätten är följaktligen tillräckligt för att slå fast att det skett en tillräckligt klar överträdelse.

(se punkterna 23, 24 och 56)

2.      Gemenskapens skadeståndsansvar för rättsstridigt handlande av dess organ, i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG, inträder endast när sökanden har lidit en faktisk och säker skada. Det är sökanden som inför unionsdomstolen har bevisbördan för att den skada som denne påstår sig ha lidit verkligen föreligger och för omfattningen av en sådan skada.

Redan offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av ett beslut i vilket ett företag framställs i negativ belysning, vilket kan skada företagets anseende och rykte, är tillräckligt för att visa att företaget därigenom lidit faktisk och säker skada.

(se punkterna 25, 60 och 61)

3.      Förfarandet för kontroll av statligt stöd är, med beaktande av dess allmänna systematik, ett förfarande som har inletts gentemot den medlemsstat som enligt sina gemenskapsrättsliga förpliktelser är ansvarig för beviljandet av stödet. I förfarandet för kontroll av statligt stöd kan, dessutom, inga andra berörda än den aktuella medlemsstaten själva göra anspråk på ett sådant kontradiktoriskt förfarande med kommissionen som det som är tillgängligt för nämnda medlemsstat. Vad sedan slutligen gäller förfarandet för kontroll av statligt stöd enligt artikel 88 EG ska en åtskillnad göras, mellan å ena sidan den preliminära fasen av granskning av stöden, vilken anges i artikel 88.3 EG och som enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den gemensamma marknaden, och å andra sidan den granskningsfas som anges i artikel 88.2 EG. Denna granskningsfas syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kunskap om samtliga omständigheter i ärendet, och det är först under denna fas som kommissionen enligt EG‑fördraget har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig. Det framgår härav att kommissionen på intet sätt är förpliktad att under det preliminära granskningsförfarandet av en statlig stödåtgärd höra ett företag som inte är mottagare av stödet ifråga. Detta företag är för övrigt inte att anse som berörd tredje part i förfarandet, då det inte är mottagare av nämnda stöd eller konkurrent till stödmottagaren.

(se punkterna 33–36)

4.      Enligt artikel 287 EG ska ledamöter av unionens institutioner, ledamöter av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i unionen, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Kommissionens skyldighet att iaktta tystnadsplikt vid sin granskning av statligt stöd upprepas i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG.

De upplysningar som omfattas av tystnadsplikten kan vara såväl konfidentiella upplysningar som affärshemligheter. När det allmänt gäller arten av affärshemligheter, eller annan information som omfattas av tystnadsplikt, krävs det först och främst att de endast är kända av en begränsad krets av personer. Det måste vidare röra sig om uppgifter som kan orsaka allvarlig skada för uppgiftslämnaren eller tredje man om de röjs. Slutligen är det nödvändigt att de intressen som kan skadas av att informationen lämnas ut rent objektivt sett är skyddsvärda. Bedömningen av huruvida informationen är av konfidentiell karaktär kräver även en avvägning mellan de legitima enskilda intressen som utgör hinder mot att informationen lämnas ut och det allmänintresse som finns av att gemenskapsinstitutionernas verksamhet sker så öppet som möjligt

Vad gäller utlämnande av uppgifter i ett beslut av kommissionen om statligt stöd, ska det anses att uppgifter enligt vilka ett företag som inte är mottagare av det aktuella stödet inte kunde leverera varor som var godkända enligt gällande regler och avtalsvillkor till sin motpart är konfidentiella när de lämnades av den berörda medlemsstaten till kommissionen enbart för det administrativa förfarandet för granskning av den aktuella stödåtgärden och avser genomförandet av affärsförbindelser mellan berörda företag. Sådana uppgifter skulle dessutom kunna förorsaka det berörda företaget allvarlig skada när företaget namnges och framställs på ett ofördelaktigt sätt. Eftersom offentliggörande av uppgifterna dessutom kan medföra skada för företagets anseende och rykte är företagets intresse av att uppgifterna inte offentliggörs objektivt sett skyddsvärt. Ett sådant offentliggörande är slutligen oproportionerligt med avseende på syftet med kommissionens beslut, då det är tillräckligt om kommissionen anger att det är fråga om avtalsbrott, antingen i allmänna ordalag eller, i förekommande fall, mer specifikt, utan att det i något av dessa fall är nödvändigt att ange företaget vid namn, för att således undvika att dess legitima intressen skadas.

(se punkterna 42, 43, 45 och 47–51)

5.      Det föreskrivs visserligen i artiklarna 24 och 25 i förordning nr 659/1999 och i punkt 25 och följande punkter i meddelandet från kommissionen K(2003) 4582 av den 1 december 2003 om tystnadsplikt vid beslut om statligt stöd att kommissionen ska meddela berörd medlemsstat sitt beslut, varvid denna i princip har en frist på 15 dagar att ange vilka uppgifter den anser omfattas av tystnadsplikten. Dessa bestämmelser medför emellertid inte att kommissionen undantas från sin skyldighet enligt artikel 287 EG att inte lämna ut uppgifter som den anser omfattas av dess tystnadsplikt, och hindrar inte kommissionen att på eget initiativ besluta att inte lämna ut uppgifter som den anser omfattas av tystnadsplikten, även om den inte fått någon begäran från berörd medlemsstat i detta avseende.

(se punkt 55)

6.      När förutsättningarna för gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar är uppfyllda går det inte att bortse från de oförmånliga konsekvenserna av den tid som förflutit mellan uppkomsten av den skadebringande händelsen och dagen för betalning av skadeståndet med hänsyn till att det försämrade penningvärdet ska beaktas. Detta försämrade penningvärde återspeglas i den årliga inflationen för den aktuella perioden, som den fastställs av Eurostat i den medlemsstat där dessa företag har hemvist. Jämte skadeståndet ska dröjsmålsränta erläggas från dagen för avkunnandet av den dom varigenom skyldigheten att ersätta skadan fastställs. Den tillämpliga räntesatsen beräknas på grundval av den räntesats som av ECB tillämpas för huvudsakliga refinansieringstransaktioner under den aktuella perioden, ökad med två räntepunkter.

(se punkterna 77 och 79)

7.      Det följer av artikel 288 andra stycket EG och artikel 235 EG, enligt vilka ersättning in natura inte är utesluten, att unionsdomstolen är behörig att ålägga gemenskapen att reparera skada på vilket sätt som helst, förutsatt att detta är förenligt med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar vad gäller utomobligatoriskt skadestånd, däribland ersättning in natura, i förekommande fall genom påbud eller förbud.

(se punkt 81)

8.      Enligt artikel 91.2 i tribunalens rättegångsregler ska nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet anses som ersättningsgilla kostnader.

Vad avser kostnaderna för en expertrapport som sökanden inhämtat inom ramen för en talan för att fastställa kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, i syfte att fastställa det belopp som den påstådda skadan uppgår till, kan sådana kostnader som en part haft med anledning av det rättsliga förfarandet inte anses utgöra en skada som ska särskiljas från rättegångskostnaderna. Sökanden kan således inte med stöd av artikel 288.2 EG få ersättning för kostnaderna för expertrapporten, vilken beställts för ett sådant förfarande.

Dessutom, vad gäller advokatarvoden och reskostnader för sökanden vilka sökanden haft före det rättsliga förfarandet, och även om ett omfattande juridiskt arbete i regel utförs under denna fas i förfarandet, skulle det följaktligen strida mot principen att utgifter som man haft under tiden före handläggningen vid domstol inte är ersättningsgilla att kvalificera sådana utgifter som ersättningsgill skada inom ramen för en skadeståndstalan. Artikel 91 i rättegångsreglerna avser nämligen endast förfarandet vid tribunalen, inte det föregående förfarandet. Detta följer bland annat av att det i artikel 90 i rättegångsreglerna talas om ”förfarandet inför tribunalen”.

(se punkterna 97–100)