Mål T‑194/06

SNIA SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Väteperoxid och natriumperborat – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Ansvar för överträdelsen – Förvärv av ett bolag som ansvarar för överträdelsen – Rätten till försvar – Överensstämmelse mellan meddelandet om invändningar och det angripna beslutet – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier

(Artikel 81 EG)

2.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Rättssubjekt som var ansvarigt för företagets drift vid tidpunkten för överträdelsen – Upphört att existera

(Artikel 81.1 EG)

3.      Förfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Ny grund – Begrepp

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som inte är identiskt med meddelandet om invändningar – Åsidosättande av rätten till försvar – Villkor

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1)

1.      I det specifika fallet då ett moderbolags helägda dotterbolag har begått en överträdelse föreligger det enligt fast rättspraxis en presumtion för att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget.

Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag, för att kunna konstatera att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att bryta presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget uppträder självständigt på marknaden.

(se punkterna 49 och 50)

2.      Då en enhet som har överträtt konkurrensreglerna ändras i rättsligt eller organisatoriskt avseende, medför denna ändring, enligt fast rättspraxis, inte nödvändigtvis att ett nytt företag bildas som är befriat från ansvar för överträdelsen, om det i ekonomiskt hänseende föreligger identitet mellan de båda enheterna.

För ett effektivt genomförande av konkurrensreglerna kan det nämligen vara nödvändigt att tillskriva den nya innehavaren av det företag som begått överträdelsen ansvar för denna, under förutsättning att den nya innehavaren verkligen kan anses som efterträdare till den ursprungliga innehavaren.

Detta kriterium om ”ekonomisk kontinuitet” blir aktuellt under särskilda omständigheter, såsom bland annat då den juridiska person som är ansvarig för driften av företaget har upphört att existera i juridisk mening efter det att överträdelsen begicks eller om det skett omstruktureringar inom en koncern där den ursprungliga innehavaren inte nödvändigtvis juridiskt sett upphör att existera, men inte längre utövar ekonomisk verksamhet i nämnvärd omfattning på den relevanta marknaden, och om det finns ett strukturellt samband mellan den ursprungliga och den nya innehavaren av företaget.

Ett företag kan inte med framgång göra gällande att det, trots sin sammanslagning med ett av bolagen i den enhet som var ansvarig för överträdelsen, inte i praktiken övertog några av de materiella och personella resurser som medverkade till överträdelsen. Om ett företag upphör att existera till följd av att det inkorporerats i ett förvärvande bolag övertar förvärvaren nämligen företagets tillgångar och skyldigheter, inklusive ansvar för överträdelser av unionsrätten. I sådant fall kan ansvaret för den överträdelse som det inkorporerade företaget gjort sig skyldig till tillskrivas förvärvaren.

(se punkterna 56–58, 61 och 62)

3.      Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna kan emellertid prövas i sak.

(se punkt 73)

4.      Det processrättsliga skydd som avses med denna bestämmelse är ett utflöde av principen om iakttagande av rätten till försvar. Enligt denna princip ska ett meddelande om invändningar, vilket kommissionen riktar till ett företag som den avser att ålägga sanktioner på grund av att konkurrensreglerna har överträtts, innehålla de väsentliga omständigheter som åberopas mot detta företag, såsom de faktiska omständigheter som kritiseras, hur dessa omständigheter ska kvalificeras och de bevis som kommissionen grundar sig på, detta för att företaget ska ha möjlighet att framföra sina argument inom ramen för det administrativa förfarande som inletts mot det.

Den rättsliga bedömning av de faktiska omständigheterna som gjorts i meddelandet om invändningar kan emellertid, per definition, endast vara provisorisk, och kommissionens senare beslut kan inte ogiltigförklaras endast på grund av att de definitiva slutsatser som dragits utifrån dessa omständigheter inte exakt motsvarar den provisoriska bedömningen. När kommissionen rättsligt preciserar denna bedömning i sitt slutliga beslut måste den kunna fästa större vikt vid omständigheter som tidigare ansetts som sekundära, dock under förutsättning att den endast stöder sig på sådana faktiska omständigheter som de berörda har lämnats tillfälle att yttra sig om och att den under det administrativa förfarandet har lämnat sådan information som kan vara nödvändig för deras försvar. Kommissionen är nämligen skyldig att höra mottagarna av ett meddelande om invändningar och att i förekommande fall beakta de synpunkter som lämnats som svar på de angivna invändningarna genom att ändra sin bedömning. Detta sker just i syfte att iaktta nämnda mottagares rätt till försvar.

Ett beslut som grundas på väsentliga omständigheter med avseende på vilka det berörda företaget inte har haft möjlighet att försvara sig ska ogiltigförklaras, oberoende av huruvida företaget kan hållas ansvarigt på grundval av andra omständigheter.

(se punkterna 79–81och 87)