Talan väckt den 19 juli 2006 - Total och Elf Aquitaine mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-190/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Total SA och Elf Aquitaine (Courbevoie, Frankrike) (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och A. Noël-Baron)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

i första hand ogiltigförklara artiklarna 1 o och p, 2 i, 3 och 4 i kommissionens beslut K(2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006,

i andra hand ändra artikel 2 i i kommissionens beslut K(2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006, i den del Arkema SA förpliktas att betala böter med 78,663 miljoner euro, varav Total SA och Elf Aquitane SA har ett gemensamt och solidariskt betalningsansvar för 42 miljoner euro respektive 65,1 miljoner euro, och sätta ned böterna i fråga till en skälig nivå, och

under alla förhållanden förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar genom denna talan delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006 i ärende COMP/F/38.620 - Väteperoxid och perborat, i vilket kommissionen konstaterade att de företag till vilka beslutet riktade sig, däribland sökandena, hade åsidosatt artikel 81.1 EG och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i flera avtal och samordnade förfaranden som innebar att information utbyttes mellan konkurrenterna och att avtal ingicks om priser och produktionskapaciteter samt att genomförandet av dessa avtal på marknaden för väteperoxid och natriumperborat övervakades. Sökandena yrkar i andra hand att de böter som deras dotterbolag påförts, för vilka de har gemensamt och solidariskt betalningsansvar, skall sättas ned.

Till stöd för förstahandsyrkandet har sökandena anfört tio grunder.

För det första hävdar sökandena att det ifrågasatta beslutet utgör en kränkning av deras rätt till försvar samt presumtionen om att någon är oskyldig.

Sökandena gör för det andra gällande att det ifrågasatta beslutet, i den del de skall svara för den omtvistade överträdelse som begåtts av deras dotterbolag, utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Till stöd för detta anför de dels att kommissionen genom sin bedömning, som sökandena anser är delvis motsägelsefull, inte tillräckligt har beaktat det nya inslag som ställningstagandet till sökandena utgör, dels att de precisa uppgifter som sökandena har åberopat för att rättfärdiga den omständigheten att de inte har blandat sig i förvaltningen av deras dotterbolag inte har bemötts av kommissionen, som därigenom har bortsett från dessa uppgifter.

Sökandena anser dessutom att det ifrågasatta beslutet strider mot den enhetskaraktär som begreppet företag har i den mening som avses i artikel 81 EG och artikel 23.2 i förordning 1/2003¹ och mot de regler enligt vilka ett moderbolag inte kan ställas till svars för överträdelser som har begåtts av dess dotterbolag. Beträffande den sistnämnda grunden påstår sökandena att kommissionen har bortsett från de gränser som gemenskapsdomstolarna har fastställt för dess behörighet att tillskriva ett moderbolag överträdelser som har begåtts av dess dotterbolag. Kommissionen har även gjort en felaktig tolkning av rättspraxis om ansvar i strid med dess beslutspraxis på området. Enligt sökandena har kommissionen dessutom åsidosatt principen om den juridiska personens självständighet.

Sökandena anser även att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att tillämpa presumtionen om Totals ansvar på ett felaktigt sätt och genom att, vid bedömningen av återfallet, framhålla att det i det ifrågasatta beslutet klandrade dotterbolaget hela tiden hade tillhört Total.

Sökandena gör vidare gällande att kommissionen har åsidosatt flera grundläggande principer som erkänns av medlemsstaterna och ingår i gemenskapens rättsordning, däribland icke-diskrimineringsprincipen, principen om ansvar för egen handling, principen om att sanktionsåtgärder skall vara personliga och legalitetsprincipen.

Sökandena hävdar dessutom att det ifrågasatta beslutet utgör en kränkning av principerna om god förvaltningssed och om rättssäkerhet.

Sökandena anser slutligen att kommissionen har åsidosatt de regler som avser fastställande av böter, däribland likabehandlingsprincipen, genom att inte sätta ned det utgångsbelopp som sökandena påförts med 25 procent, trots att den gjorde en sådan nedsättning i förhållande till en annan mottagare av det ifrågasatta beslutet. Enligt sökandena har kommissionen genom det ifrågasatta beslutet dessutom överskridit gränserna för sin behörighet när det gäller beaktandet av den avskräckande verkan, i strid med presumtionen att någon är oskyldig och rättssäkerhetsprincipen.

Till sist påstår sökandena att det ifrågasatta beslutet utgör maktmissbruk, eftersom de däri görs ansvariga för den överträdelse som har begåtts av deras dotterbolag, tillsammans med vilket de skall svara solidariskt.

Sökandena anser, såvitt avser andrahandsyrkandet, att de böter som deras dotterbolag påförts, och för vilka de har ålagts gemensamt och solidariskt betalningsansvar, bör sättas ned till en skälig nivå. De begär att utgångsbeloppet avseende de böter som de påförts skall sättas ned med 25 procent och att de skall tillgodoräknas förmildrande omständigheter, eftersom de nästan samtidigt har påförts betydande böter i två liknande ärenden.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).