Talan väckt den 12 juli 2006 - Télévision Française 1 mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-193/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Télévision Française 1 (Boulogne, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-P. Hordies och C. Smits)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ta upp ansökan till prövning,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 mars 2006 om stödordning för biografverksamhet och audiovisuell verksamhet,

besluta om rättegångskostnaderna enligt gällande regler.

Grunder och huvudargument

Sökandena lämnade två klagomål till kommissionen den 3 oktober 2001 och begärde att kommissionen skulle fastställa att ändringarna i ordningen för statligt stöd till biografverksamhet och audiovisuell verksamhet i Frankrike utgjorde rättsstridigt statligt stöd, eftersom de beviljats i strid med artikel 88.3 EG och i vart fall utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den gemensamma marknaden.

Genom beslut C(2006)832 slutligt av den 22 mars 2006 (statligt stöd NN 84/2004 och N 95/2004 - Frankrike, statligt stöd till biografverksamhet och audiovisuell verksamhet) förklarade kommissionen att ordningarna för stöd till filmproduktion och audiovisuell produktion som Frankrike genomfört var förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c och d EG. Detta utgör det ifrågasatta beslutet i förevarande talan.

Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan.

I sin första grund har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt väsentliga formföreskrifter, eftersom det ifrågasatta beslutet inte är tillräckligt motiverat med avseende på arten av skatteliknande avgifter, arten av investeringsskyldigheter som åläggs programföretag och huruvida övriga statliga stödåtgärder som sökanden ifrågasatt är förenliga med den gemensamma marknaden.

I den andra grunden har sökanden hävdat att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning av begreppet statliga medel, genom att anse att systemet för obligatoriska beställningar inte innebär en överföring av statliga medel i den mening som avses i artikel 87 3 d EG, eftersom det ifrågasatta beslutet innehåller en uppenbart oriktig bedömning av begreppet stöd för att främja kulturen.

____________