Language of document :

Mål C‑361/12

Carmela Carratù

mot

Poste Italiane SpA

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Napoli)

”Socialpolitik – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete – Icke-diskrimineringsprincipen – Begreppet ’anställningsvillkor’ – Nationella bestämmelser vari det föreskrivs ett system för ersättning vid rättsstridig tidsbegränsning av ett anställningsavtal som skiljer sig från det system som äger tillämpning då ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp utan saklig grund”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 december 2013

1.        Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att ge parterna möjlighet att yttra sig om rättsfrågor som behandlats i generaladvokatens förslag till avgörande – Föreligger inte – Uppmaning till EU-domstolen att tillställa den hänskjutande domstolen en begäran om förtydliganden och att tillåta parterna i ett annat mål som är anhängigt vid domstolen att yttra sig – Otillåtet

(Artiklarna 252 andra stycket FEUF och 267 FEUF, domstolens rättegångsregler, artiklarna 83 och 101)

2.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda arbetstagare – Direkt effekt – Organ som helt ägs av och är underställt kontroll av staten – Möjlighet att åberopa nämnda förbud gentemot denna enhet

(Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 4.1)

3.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Mål

(Rådets direktiv 1999/70)

4.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda arbetstagare – Anställningsvillkor – Begrepp – Ersättning som ska betalas till en arbetstagare till följd av att vederbörandes anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt – Omfattas

(Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 4.1)

5.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda arbetstagare – System för ersättning som utbetalas då ett anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt som skiljer sig från systemet för ersättning som utbetalas då ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp utan saklig grund – Visstidsanställda respektive tillsvidareanställda arbetstagare befinner sig inte i en jämförbar situation – Tillåtet – Möjlighet för medlemsstaterna att införa fördelaktigare bestämmelser för visstidsanställda arbetstagare

(Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausulerna 4.1 och 8.1)

1.        Se domen.

(se punkterna 18–20)

2.        Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den kan åberopas direkt gentemot ett statligt organ som helt ägs av och är underställt kontroll av staten.

(se punkterna 30 och 31 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Se domen.

(se punkterna 33 och 40)

4.        Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att begreppet anställningsvillkor omfattar den ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala en arbetstagare till följd av att vederbörandes anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt.

Det avgörande kriteriet för att fastställa om en åtgärd omfattas av anställningsvillkor i den mening som avses i nämnda klausul i ramavtalet om deltidsarbete är just själva anställningen, det vill säga anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Det är utrett att sådan ersättning tillerkänns en arbetstagare på grund av anställningsförhållandet med arbetsgivaren. Eftersom den utgår till följd av anställning, omfattas denna ersättning av begreppet anställningsvillkor.

(se punkterna 35, 37 och 38 samt punkt 2 i domslutet)

5.        Ramavtalet om visstidsarbete som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP utgör inte hinder för att medlemsstaterna inför en mer förmånlig behandling än den som föreskrivs i ramavtalet för visstidsanställda arbetstagare. Klausul 4.1 i detta ramavtal ska dock tolkas så, att det enligt denna bestämmelse inte krävs att ersättning som utbetalas då ett anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt ska behandlas på samma sätt som ersättning som utbetalas då ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp utan saklig grund.

Den ena av ersättningarna utbetalas nämligen i en situation som är påtagligt annorlunda än den som ger rätt till utbetalning av den andra av dessa ersättningar. Den första typen av ersättning gäller arbetstagare vars anställningsavtal ingåtts på ett rättsstridigt sätt, medan den andra ersättningen avser uppsagda arbetstagare.

Ordalydelsen i klausul 4.1 i ramavtalet gör det förvisso inte möjligt att betrakta den ersättning som utbetalas då ett anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt och den ersättning som utbetalas då ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp utan saklig grund såsom gällande arbetstagare som befinner sig i liknande situationer. Emellertid framgår det av klausul 4.1 jämförd med klausul 8.1 att dessa klausuler ger de medlemsstater som så önskar befogenhet att införa mer förmånliga bestämmelser för visstidsanställda arbetstagare. De har således möjlighet att i ett sådant fall som det här aktuella jämställa de ekonomiska följderna av att ett avtal om visstidsanställning ingås på ett rättsstridigt sätt med dem som kan följa av att ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp utan saklig grund.

(se punkterna 44, 47 och 48 samt punkt 3 i domslutet)