den 26 mars 2019 (*)
”Överklagande – Språkregler – Förfarande för uttagning av kontraktsanställda – Inbjudan till intresseanmälan – Chaufförer – Tjänstegrupp I – Språkkunskaper – Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet är begränsat till engelska, franska och tyska – Kommunikationsspråk – Förordning nr 1 – Tjänsteföreskrifterna – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Diskriminering på grund av språk – Motivering – Tjänstens intresse”
I mål C‑377/16,
angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF, som väckts den 7 juli 2016,
Konungariket Spanien, företrätt av M.J. García-Valdecasas Dorrego och M.A. Sampol Pucurull, i egenskap av ombud,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av D. Nessaf, C. Burgos och M. Rantala, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice ordföranden R. Silva de Lapuerta, avdelningsordförandena J.-C. Bonichot, M. Vilaras, E. Regan, F. Biltgen, K. Jürimäe och C. Lycourgos samt domarna A. Rosas (referent), E. Juhász, J. Malenovský, E. Levits och L. Bay Larsen,
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,
och efter att den 25 juli 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Konungariket Spanien har väckt talan om ogiltigförklaring av Inbjudan till intresseanmälan Kontraktsanställda – Tjänstegrupp I – Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 (EUT C 131 A, 2016, s. 1, nedan kallad ”inbjudan till intresseanmälan”).
Tillämpliga bestämmelser
Förordning nr 1/58
2 Följande föreskrivs i artikel 1 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16), i dess lydelse enligt rådet förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1/58):
”Följande språk ska vara officiella språk och arbetsspråk för unionens institutioner: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, iriska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.”
3 I artikel 2 i denna förordning föreskrivs följande:
”Skriftliga handlingar som en medlemsstat eller en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion ställer till [unionens] institutioner får efter avsändarens val avfattas på något av de officiella språken. Svaret skall lämnas på samma språk.”
4 Artikel 6 i nämnda förordning har följande lydelse:
”[Unionens] institutioner får i sina arbetsordningar föreskriva närmare villkor för hur denna reglering av språkanvändningen skall tillämpas.”
Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda
5 Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda) framgår av rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).
Tjänsteföreskrifterna
6 Avdelning I i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Allmänna bestämmelser” och innehåller artiklarna 1–10c.
7 I artikel 1d i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. Vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter skall all diskriminering på grund av bland annat … språk … vara förbjuden.
…
6. Tillämpningen av principen om icke-diskriminering och proportionalitetsprincipen får bara begränsas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken. …”
8 Avdelning III i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Tjänstemännens karriär”.
9 Kapitel 1 i denna avdelning, vilket har rubriken ”Rekrytering”, innehåller artiklarna 27–34 i tjänsteföreskrifterna. I artikel 28 föreskrivs följande:
”En tjänsteman får tillsättas endast om han
…
f) kan styrka att han har fördjupade kunskaper i ett av unionens språk och sådana tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna.”
10 Kapitel 3 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och befordran”. I detta kapitel återfinns artikel 45.2, som innehåller följande bestämmelse:
”En tjänsteman skall före sin första befordran efter rekryteringen visa sin förmåga att arbeta på ett tredje språk bland dem som anges i artikel 55.1 i fördraget om Europeiska unionen. …”
11 Bilaga III till tjänsteföreskrifterna, som handlar om förfarandet vid uttagningsprov, innehåller regler om bland annat uttagningsprovens art, typen av uttagningsprov, befattningsbeskrivning och arbetsuppgifter för den tjänst som ska tillsättas, samt de språkkunskaper som eventuellt krävs med tanke på tjänstens art.
Anställningsvillkoren för övriga anställda
12 Avdelning I i anställningsvillkoren för övriga anställda har rubriken ”Allmänna bestämmelser” och innehåller artiklarna 1–7a.
13 Enligt artikel 1 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska dessa anställningsvillkor tillämpas på dem som genom avtal är anställda vid unionen och som därigenom har ställning som ”kontraktsanställda”.
14 Artikel 3a i anställningsvillkoren för övriga anställda innehåller följande bestämmelse:
”1. I dessa anställningsvillkor avses med ’kontraktsanställd’ en anställd som inte anställts för någon av de tjänster som finns upptagna i den tjänsteförteckning som är bifogad den berörda institutionens budgetavsnitt och som är anställd för att på deltid eller heltid
a) utföra ett manuellt eller administrativt servicearbete vid en institution,
…”
15 Avdelning IV i anställningsvillkoren för övriga anställda har rubriken ”Kontraktsanställda” och innehåller artiklarna 79–119.
16 I denna avdelnings kapitel 1, med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, återfinns artikel 80 i anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken har följande lydelse:
”1. Kontraktsanställda skall delas upp i fyra tjänstegrupper som motsvarar arbetsuppgifterna. Varje tjänstegrupp delas upp i lönegrader och löneklasser.
2. Typerna av arbetsuppgifter och motsvarande tjänstegrupper anges i följande tabell:
Tjänste-grupp | Löne-grad | Arbetsuppgifter |
IV | 13–18 | Ledande, utredande, språkliga och liknande tekniska uppgifter som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda. |
III | 8–12 | Verkställande uppgifter, utarbetande av texter, bokföring och andra liknande tekniska uppgifter som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda. |
II | 4–7 | Kontorsarbete och sekreteraruppgifter, kontorschefskap och andra liknande uppgifter som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda. |
I | 1–3 | Manuellt och administrativt servicearbete som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda. |
3. [Tillsättningsmyndigheten vid] varje institution, byrå eller enhet som avses i artikel 3a får, efter att ha hört kommittén för tjänsteföreskrifterna, närmare fastställa befogenheter för varje typ av arbetsuppgifter.
4. Artiklarna 1d … i tjänsteföreskrifterna ska tillämpas på motsvarande sätt.
…”
17 I artikel 82 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som ingår i kapitel 3 i avdelning IV, med rubriken ”Anställningsvillkor”, anges följande:
”…
2. Personer som skall anställas som kontraktsanställda skall uppfylla följande villkor
a) I tjänstegrupp I, fullgjord obligatorisk skolgång.
…
3. En person får anställas som kontraktsanställd endast om han
…
e) styrker grundliga kunskaper i ett av unionens språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat unionsspråk i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina arbetsuppgifter.
…
5. Europeiska rekryteringsbyrån [Epso] skall på en institutions begäran bistå institutionen vid rekryteringen av kontraktsanställda, särskilt genom att utforma proven och anordna uttagningsförfarandena. [Epso] skall se till att uttagningsförfarandena för kontraktsanställda handhas på ett öppet sätt.
…”
Det omtvistade uttagningsförfarandet
18 Europaparlamentet offentliggjorde den 14 april 2016 sin inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista över sökande som kan komma att rekryteras som kontraktsanställda chaufförer. Det framgår av den inledande delen av inbjudan att antalet eventuellt disponibla tjänster är omkring 110 och att tjänstgöringsorten för dessa är ”främst Bryssel” (Belgien).
19 I avdelning II i inbjudan till intresseanmälan, med rubriken ”Arbetsuppgifter”, anges att den kontraktsanställda person som anställs ”under överinseende av en tjänsteman eller tillfälligt anställd [ska] utföra de uppgifter som tillkommer en chaufför” och att
”[d]et … till exempel [kan] handla om att
– transportera offentliga personer och Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda till framför allt Bryssel, Luxemburg [(Luxemburg)] och Strasbourg [(Frankrike)] och till andra medlemsstater och tredjeländer,
– transportera besökare (diplomater och andra offentliga personer),
– transportera gods och handlingar,
– transportera post,
– se till att fordonet, och särskilt dess tekniska utrustning, används på rätt sätt,
– trygga säkerheten för de personer och det gods som transporteras genom att följa trafikreglerna i det berörda landet,
– vid behov lasta ur och lasta på fordonen,
– vid behov utföra administrativt arbete eller tillhandahålla logistiskt stöd.”
20 I avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan, med rubriken ”Tillträdeskrav”, anges att rekryteringen av en kontraktsanställd förutsätter att personen i fråga uppfyller flera villkor, bland annat krävs kunskaper i två av unionens officiella språk. Det krävs att de sökande har ”fördjupade kunskaper (minst nivå C1 (…) i ett av Europeiska unionens 24 officiella språk”, som ”språk 1” i uttagningsförfarandet, dels ”[t]illfredsställande kunskaper (nivå B2) i engelska, franska eller tyska”, som ”språk 2” i uttagningsförfarandet, (nedan kallat språk 2 i uttagningsförfarandet), varvid ”[s]pråk 2 måste vara ett annat än språk 1”.
21 Den gemensamma europeiska referensramen för språk, som upprättats av Europarådet (Europarådets ministerkommittés rekommendation nr R (98) 6, av den 17 mars 1998, nedan kallad den europeiska referensramen), innebär att språkkunskaper delas upp på sex olika nivåer, från nivå A1 till nivå C2. Referensramen inbegriper olika tabeller, varav en innehåller en översikt över de gemensamma kunskapsnivåerna. Nivå B2, som motsvarar språkkunskaperna hos en ”självständig språkanvändare”, förklaras i den europeiska referensramen på följande sätt:
”Kan förstå huvudinnehållet i komplexa texter om både konkreta och abstrakta ämnen, inklusive fackmässiga diskussioner inom det egna specialområdet. Kan delta i samtal så pass flytande och spontant att ett normalt umgänge med modersmålstalare blir fullt möjligt, utan ansträngning för någondera parten. Kan producera tydlig och detaljerad text inom ett brett fält av ämnen, förklara en ståndpunkt i ett aktuellt ämne samt framhålla såväl för- som nackdelar vid olika valmöjligheter.”
22 I avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan har följande motivering lämnats till att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet begränsas till engelska, franska och tyska:
”I enlighet med domen av Europeiska unionens domstol (stora avdelningen)[, av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752,] är Europaparlamentet, inom ramen för denna inbjudan till intresseanmälan, skyldigt att motivera varför valet av andraspråk har inskränkts till ett begränsat antal av unionens officiella språk.
För att fastställa vilka tre språk som kan komma i fråga som andraspråk i denna inbjudan till intresseanmälan har man utgått från tjänstens intresse. Tjänsten kräver ju att de nyanställda omedelbart ska kunna utföra sina uppgifter och kommunicera effektivt i sitt dagliga arbete.
Enligt långvarig praxis inom Europaparlamentet när det gäller intern kommunikation, och också med beaktande av enheternas behov vid extern kommunikation och handläggning av ärenden, är det engelska, franska och tyska som används mest. I bedömningsrapporterna för 2013 uppgav dessutom 92 procent av all personal att de hade kunskaper i engelska, 84 procent att de hade kunskaper i franska och 56 procent att de hade kunskaper i tyska. Inget av de övriga officiella språken behärskas av över 50 procent av all personal.
Därför är det lämpligt, då man ser till tjänstens intresse och de sökandes behov och kompetens och med beaktande av det aktuella arbetsområdet, att kräva kunskaper i ett av de här tre språken för att garantera att alla sökande, oavsett deras första officiella språk, behärskar minst ett av dessa tre officiella språk som arbetsspråk.
För att alla ska behandlas lika ska dessutom alla sökande, alltså även de som har något av de ovannämnda tre språken som officiellt förstaspråk, uppvisa tillräckliga kunskaper i ett andraspråk som ska väljas bland dessa tre.
Genom bedömningen av de sökandes särskilda språkliga kompetens på detta sätt kan Europaparlamentet bilda sig en uppfattning om de sökandes förmåga att, i en omgivning som nära liknar den som de skulle arbeta i, omedelbart börja utföra sina arbetsuppgifter.”
23 Avdelning VI i inbjudan till intresseanmälan har rubriken ”Anmälningsförfarande och frist för inlämnande av intresseanmälan”. Där anges att de sökande ska anmäla sitt intresse genom att fylla i ett elektroniskt formulär på Epsos webbplats. Enligt den information som återfinns i avdelning VII i inbjudan till intresseanmälan under rubriken ”Urvalsförfarande” rör det sig om ett urval efter meriter, och det framgår att ”[u]rvalet görs endast utifrån meriter, på grundval av en bedömning av de detaljerade svaren på frågorna i den ’talent screener’ som finns på anmälningsblanketten”.
24 Det framgår av avdelning VIII, med rubriken ”Resultat”, i inbjudan till intresseanmälan att de 300 sökande som fått flest poäng i enlighet med de relevanta kriterierna kommer att föras upp på den för ändamålet upprättade reservlistan när uttagningsförfarandet har avslutats. I avdelning IX, med rubriken ”Anställning”, i inbjudan till intresseanmälan erinras det om att en plats på reservlistan inte är någon garanti för anställning. För det fall det blir aktuellt att anställa sökande som finns upptagna på reservlistan gäller bland annat följande enligt inbjudan till intresseanmälan:
”Om det blir möjligt att ingå ett kontrakt gör de anställande tjänsteenheterna en genomgång av reservlistan och kallar in de sökande vars profil bäst motsvarar den berörda tjänsten.
De sökande intervjuas för att det ska kunna bedömas om deras profil motsvarar den lediga tjänsten. Under intervjun utvärderas också kunskaperna i språk 1 och språk 2. Även kunskaper i andra språk som de sökande angett i anmälan kan komma att testas.
…
Beroende på resultatet av intervjun, och av eventuella teoretiska och/eller praktiska prov, kan de sökande komma att erbjudas anställning.”
25 De sökande som väljs ut kommer att anställas såsom kontraktsanställda (tjänstegrupp I) och anställningskontraktet kommer att upprättas i enlighet med artiklarna 3a, 84 och 85 i anställningsvillkoren för övriga anställda. Anställningen löper på ett år. Den kan förlängas i ytterligare ett år och därefter eventuellt förlängas en andra gång, på obestämd tid.
26 Avdelning X i inbjudan till intresseanmälan har rubriken ”Meddelande”, och lyder enligt följande:
”Europaparlamentet kommer att kontakta dig via ditt Epsokonto eller via e-post. Du måste själva följa förfarandets gång och regelbundet, minst två gånger i veckan, kontrollera om det finns information till dig på Epsokontot. Om du på grund av tekniska problem inte kommer åt denna information är det ditt ansvar att omedelbart kontakta följande adress:
ACdrivers2016@ep.europa.eu
Alla övriga frågor om förfarandet ska skickas via e-post till den adressen.”
Parternas yrkanden
27 Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara inbjudan till intresseanmälan och förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna. En ogiltigförklaring av inbjudan ska även leda till ogiltigförklaring av den reservlista som upprättats med stöd av inbjudan.
28 Parlamentet har yrkat att domstolen ska ogilla talan och förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av talan
29 Konungariket Spanien har till stöd för sin talan åberopat fyra grunder.
30 Som första grund har det gjorts gällande att det var olagligt att begränsa valet av språket för kommunikationen mellan de sökande och Epso till engelska, franska och tyska.
31 Den andra grunden avser en felaktig tolkning av de språkkrav som föreskrivs för kontraktsanställda i anställningsvillkoren för övriga anställda.
32 Såvitt avser den tredje och den fjärde grunden, som ska behandlas gemensamt, har sökanden gjort gällande att det var olagligt att begränsa valet av språk 2 i uttagningsförfarandet till engelska, franska och tyska.
Den första grunden: Den omständigheten att valet av kommunikationsspråk har begränsats till engelska, franska och tyska
Parternas argument
33 Konungariket Spanien har först och främst gjort gällande att inbjudan till intresseanmälan strider mot artiklarna 1 och 2 i förordning nr 1/58, artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, genom att de enda språk som de sökande får använda sig av för att kommunicera med organisatörerna av det aktuella uttagningsförfarandet är engelska, franska och tyska. Konungariket Spanien har i detta avseende anfört att de anmälningar som ges in som en följd av inbjudan till intresseanmälan utgör ”[s]kriftliga handlingar som … en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion ställer till [unionens] institutioner” i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 1/58, och att de således, i enlighet med denna artikel, ska få avfattas och inlämnas till den berörda institutionen på något av de officiella språken efter avsändarens val.
34 I andra hand har Konungariket Spanien hävdat att den omständigheten att valet av kommunikationsspråk har begränsats till engelska, franska och tyska strider mot artikel 22 i stadgan, avseende unionens respekt för den språkliga mångfalden, och mot artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken all diskriminering är förbjuden, till exempel diskriminering på grund av språk, om det inte kan anses att den är motiverad i enlighet med den bestämmelsen. Konungariket Spanien anser att sökande som inte kan använda sitt modersmål för att fylla i anmälningsformuläret på Epsos webbplats eller för att kommunicera med parlamentet missgynnas i förhållande till sökande som har engelska, franska eller tyska som modersmål. Konungariket Spanien har gjort gällande att det inte föreligger något giltigt skäl för att tillåta en sådan diskriminering på grund av språk.
35 Parlamentet har invänt mot dessa argument och preciserat att inbjudan till intresseanmälan inte kräver att ett visst språk ska användas för att fylla i det elektroniska anmälningsformuläret på Epsos webbplats. Denna inbjudan begränsar inte heller de kommunikationsspråk som kan användas mellan å ena sidan de sökande och å andra sidan Epso eller parlamentet. Parlamentet anser att den omständigheten att anmälningsformuläret, av tekniska skäl, endast har funnits tillgängligt på engelska, franska och tyska, inte innebär att de sökande för den skull har varit tvungna att använda något av dessa tre språk för att fylla i det. För övrigt har parlamentet gjort gällande att det har hänt att anmälningar har avfattats på andra språk än engelska, franska eller tyska, och att urvalskommittén då har bedömt dessa anmälningar, vid behov med hjälp av språkliga bisittare. Parlamentet anser sig, under dessa förhållanden, helt och hållet ha fullgjort sin skyldighet att kommunicera med de sökande på ett språk som de själva fritt har valt.
Domstolens bedömning
36 Det framgår av artikel 2 i förordning nr 1/58, som i princip motsvarar artikel 24 fjärde stycket FEUF, och artikel 41.4 i stadgan, att skriftliga handlingar som en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion ställer till unionens institutioner efter avsändarens val får avfattas på något av de officiella språken, vilka avses i artikel 1 i denna förordning, och att institutionen måste lämna sitt svar på samma språk. Dessa personers rätt att välja vilket av unionens officiella språk de vill använda i kontakterna med institutionerna, som till exempel Europaparlamentet, utgör ett väsentligt uttryck för respekten för unionens språkliga mångfald – vars betydelse det erinras om i artikel 3.3 fjärde stycket FEU samt i artikel 22 i stadgan – och är av grundläggande betydelse.
37 Av den omständigheten att unionen har en skyldighet att respektera den språkliga mångfalden, kan man dock inte, vilket framgår av domstolens praxis, sluta sig till att det föreligger en allmän rättsprincip som ger varje medborgare rätt att kräva att varje handling som kan påverka hans eller hennes intressen under alla förhållanden ska avfattas på hans eller hennes språk, och enligt vilken institutionerna är skyldiga att, utan möjlighet till undantag, använda sig av samtliga officiella språk i alla situationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2003, Kik/harmoniseringskontoret, C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 82, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkt 88, och dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet, C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 203).
38 Vad beträffar just förfarandena för uttagning av EU-personal har domstolen redan, i punkt 88 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), slagit fast att det är möjligt att, med tillämpning av artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, begränsa förbudet mot diskriminering på grund av språk. Institutionerna har således, utan att detta påverkar den skyldighet att offentliggöra meddelandena om uttagningsprov i Europeiska unionens officiella tidning på unionens samtliga officiella språk som det bland annat erinras om i punkt 71 i den domen, och som föreligger enligt artikel 1.2 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 5 i förordning nr 1/58, möjlighet att vid behov införa begränsningar vad gäller användningen av de officiella språken i detta sammanhang, under förutsättning att dessa begränsningar, i enlighet med artikel 1d.6, på objektiva och rimliga grunder kan motiveras av ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken och att de står i proportion till det eftersträvade målet.
39 Det följer således av punkt 88 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752) att institutionernas skyldigheter under förfarandena för uttagning av EU-personal inte kan anses gå längre än vad som följer av kraven i artikel 1d i tjänsteföreskrifterna.
40 Frågan huruvida det är lagligt att de sökande endast kan kommunicera med Epso och parlamentet på engelska, franska och tyska, vilket förevarande talan handlar om, ska således prövas med beaktande av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 80.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda är tillämplig på förfarandena för uttagning av kontraktsanställda.
41 Eftersom parlamentet har bestritt att valet av språk för kommunikationen mellan Epso och de sökande har begränsats till engelska, franska och tyska behöver domstolen allra först – innan den prövar Konungariket Spaniens argument att begränsningen utgör en särbehandling på grund av språk som strider mot artikel 1d i tjänsteföreskrifterna – utifrån båda parternas argument undersöka huruvida inbjudan till intresseanmälan verkligen innehåller en sådan begränsning.
42 Enligt de uppgifter som lämnas i inbjudan till intresseanmälan sker det urval som inbjudan avser enbart ”utifrån meriter” med som enda underlag de svar som de sökande lämnar på frågorna under fliken ”talent screener” i anmälningsformuläret på Epsos webbplats. Det följer således av inbjudan till intresseanmälan att anmälningarna skulle lämnas in online, med hjälp av ett elektroniskt anmälningsformulär.
43 Det är i detta avseende ostridigt mellan parterna i målet att det elektroniska anmälningsformuläret som avses i inbjudan till intresseanmälan endast fanns tillgängligt på engelska, franska och tyska på Epsos webbplats. Medan Konungariket Spanien har tolkat det faktum att formuläret hade upprättats på ett begränsat antal språk som en faktisk begränsning av de språk som fick användas för att fylla i detta formulär, så har parlamentet dock anfört att eftersom inbjudan till intresseanmälan inte innehöll någon tvingande bestämmelse om vilket språk som skulle användas för att fylla i formuläret stod det de sökande fritt att fylla i det med användning av något av dessa tre språk, eller något annat av unionens officiella språk.
44 Domstolen konstaterar dock att då det i inbjudan till intresseanmälan inte indikerades att vilket som helst av unionens officiella språk kunde användas för att fylla i det elektroniska anmälningsformuläret, som endast fanns tillgängligt på engelska, franska och tyska på Epsos webbplats, var det rimligt att de sökande antog att det var obligatoriskt att fylla i formuläret på något av dessa tre språk. Under dessa förhållanden kan det inte uteslutas att vissa sökande i praktiken har berövats möjligheten att använda sig av valfritt officiellt unionsspråk för att göra sin intresseanmälan.
45 Efter att det har konstaterats att det föreligger en sådan begränsning av valet av kommunikationsspråk, ska det i nästa steg undersökas huruvida denna begränsning har gett upphov till en särbehandling av sökande som strider mot artikel 1d i tjänsteföreskrifterna.
46 Det måste i detta avseende anses att de sökande som, på grund av att anmälningsformuläret inte fanns tillgängligt på samtliga av unionens officiella språk, drog slutsatsen att de var tvungna att fylla i anmälningsformuläret på engelska, franska eller tyska, och följaktligen avfattade sin intresseanmälan på något av dessa språk – trots att inget av de språken var det av unionens officiella språk som de behärskade bäst – kan ha missgynnats i förhållande till sökande som bland de officiella språken föredrog ett av dessa tre, såväl vad gäller den fulla förståelsen av formuläret som vad beträffar avfattandet av intresseanmälan.
47 Domstolen finner således att den omständigheten att anmälningsformuläret inte fanns tillgängligt på Epsos webbplats på samtliga av unionens officiella språk har lett till att de sökande som önskade använda sig av ett annat officiellt språk än engelska, franska eller tyska för att fylla i nämnda formulär, och därmed för att göra en intresseanmälan, berövades möjligheten att använda sig av det officiella språk som de behärskade bäst varför de gavs en mindre gynnsam behandling än de sökande som bland de officiella språken föredrog ett av dessa tre språk. Detta har således resulterat i en särbehandling på grund av språk som i princip är förbjuden enligt artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna.
48 Däremot framgår det inte av de uppgifter som Konungariket Spanien har anfört att de sökande inte, vid behov, kunde kommunicera per e-post med parlamentet eller med Epso på valfritt officiellt språk. Den grund som Konungariket Spanien har åberopat avseende begränsningen av kommunikationsspråk kan således inte godtas vad gäller sådan kommunikation. Den särbehandling som har konstaterats i föregående punkt – beträffande de språk som kunde användas för att fylla i anmälningsformuläret och således för att göra en intresseanmälan – kan dock inte vägas upp av att de sökande har möjlighet att kommunicera på valfritt officiellt språk med parlamentet eller med Epso, i förekommande fall via e-post, angående andra aspekter av det aktuella uttagningsförfarandet.
49 Såsom det har erinrats om ovan i punkt 38 framgår det av artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna att en särbehandling på grund av språk vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter endast kan godtas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken.
50 Då Konungariket Spanien har visat att inbjudan till intresseanmälan ger upphov till en särbehandling som kan utgöra diskriminering på grund av språk i den mening som avses i artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna, ankom det på parlamentet att visa att det fanns grund för denna begränsning.
51 I det aktuella fallet har parlamentet dock inte, vare sig i inbjudan till intresseanmälan, eller i sina skrivelser eller under förhandlingen vid domstolen – angett något skäl som kan styrka att det föreligger ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken som innebär att det behövs en särbehandling såsom den som har konstaterats ovan i punkt 47 vad gäller de språk som ska användas för att fylla i det elektroniska anmälningsformuläret. Härav följer att parlamentet inte har styrkt att den begränsning av valet av kommunikationsspråk som följer av inbjudan till intresseanmälan var motiverad.
52 Talan ska således bifallas såvitt gäller den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 82 i anställningsvillkoren för övriga anställda
Parternas argument
53 Genom den andra grundens första del har Konungariket Spanien gjort gällande att det krav som uppställs i inbjudan till intresseanmälan på att den sökande ska ha tillfredsställande kunskaper i ytterligare ett av unionens officiella språk strider mot artikel 82 i anställningsvillkoren för övriga anställda, eftersom det inte är nödvändigt med kunskaper i ytterligare ett språk för de arbetsuppgifter som de anställda personerna kommer att förväntas utföra. Det framgår av artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda att administrationen endast kan kräva att den som söker en tjänst som kontraktsanställd förutom fördjupade kunskaper i ett av unionens officiella språk även besitter tillfredsställande kunskaper i ytterligare ett visst språk om det behövs på grund av att det är en särskild typ av tjänst som ska tillsättas. I det aktuella fallet kan det dock inte vara motiverat att kräva tillfredsställande kunskaper i ytterligare ett språk med hänsyn till de arbetsuppgifter som de kontraktsanställda kommer att behöva utföra. Konungariket Spanien har i detta avseende erinrat om att artikel 80 i anställningsvillkoren för övriga anställda beskriver de arbetsuppgifter som utförs av kontraktsanställda i grupp I som ”manuellt och administrativt servicearbete som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda”. Genom den andra delgrunden har Konungariket Spanien anfört att om det antas att det kan krävas av en sökande till en sådan tjänst att han eller hon besitter fördjupade kunskaper i ett av unionens officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ytterligare ett språk, så är det i vart fall inte motiverat att, såsom skett i den aktuella inbjudan till intresseanmälan, kräva kunskaper i detta andra språk på nivå B2 enligt den europeiska referensramen.
54 Parlamentet har bemött dessa argument genom att göra gällande att artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda uppställer ett krav på tillfredsställande kunskaper i ytterligare ett av unionens officiella språk såsom en skyldighet enligt tjänsteföreskrifterna.
Domstolens bedömning
55 Det framgår av artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda att ”[e]n person får anställas som kontraktsanställd endast om han … styrker grundliga kunskaper i ett av unionens språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat unionsspråk i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina arbetsuppgifter”. Konungariket Spanien har genom den andra grundens första del gjort gällande att enligt denna bestämmelse behöver den som söker en tjänst som kontraktsanställd endast ha kunskaper i ytterligare ett unionsspråk när de arbetsuppgifter som han eller hon ska utföra kräver detta, vilket här inte är fallet.
56 Det behöver således fastställas huruvida språkkraven i ovan nämnda artikel 82.3 e innebär att det systematiskt ska krävas att den som söker en tjänst som kontraktsanställd har grundliga kunskaper i ett av unionens officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat officiellt unionsspråk.
57 Det ska i detta avseende erinras om att artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna på motsvarande sätt föreskriver att ”[e]n tjänsteman får tillsättas endast om han kan styrka att han har fördjupade kunskaper i ett av unionens språk och sådana tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna”. Enligt artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna krävs det även att en tjänsteman före sin första befordran efter rekryteringen visar sin förmåga att arbeta ”på ett tredje språk bland dem som anges i artikel 55.1 [FEU]”, det vill säga bland unionens officiella språk. Därav följer nödvändigtvis att villkoret i artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna avseende kunskaperna i ett andra språk inte kan anses vara fakultativt för tjänstemännen.
58 Eftersom de kontraktsanställda, precis som tjänstemännen, förväntas utföra sina arbetsuppgifter i en mångspråkig miljö, finns det inget stöd för att tolka det krav på språkkunskaper som gäller för kontraktsanställda enligt artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda på ett annat sätt än det likalydande kravet som gäller för tjänstemän enligt artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna. Att tjänstemännen, till skillnad från de kontraktsanställda, eventuellt måste styrka sina kunskaper i ett tredje språk, förklaras av att tjänsteföreskrifternas befordringsregler inte är tillämpliga på kontraktsanställda. Denna skillnad saknar dock betydelse för tolkningen av kravet på kunskaper i ett andra språk, vilket uppställs både i artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna och i artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda.
59 Det betyder, såsom generaladvokaten har framhållit i punkt 111 i sitt förslag till avgörande, att artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda ska tolkas så, att den som söker en tjänst som kontraktsanställd är skyldig att styrka att han eller hon har kunskaper i åtminstone två officiella språk. Härav följer att Konungariket Spaniens talan inte kan bifallas såvitt avser den andra grundens första del.
60 Genom den andra delgrunden har Konungariket Spanien hävdat att det med hänsyn till den typ av arbetsuppgifter som kontraktsanställda förväntas utföra inte är motiverat med den kunskapsnivå som krävs i inbjudan till intresseanmälan beträffande språk 2 i uttagningsförfarandet, det vill säga nivå B2 enligt den europeiska referensramen. Då de argument som har utvecklats till stöd för denna andra delgrund sammanfaller med dem som anförts till stöd för den tredje och den fjärde grunden, kommer nämnda delgrund att undersökas tillsammans med de grunderna.
Den andra grundens andra del samt den tredje och den fjärde grunden: Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet är begränsat till engelska, franska och tyska
Parternas argument
61 Konungariket Spanien har anfört att den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet enligt inbjudan till intresseanmälan är begränsat till engelska, franska och tyska är godtycklig, strider mot språkreglerna i artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1/58 och utgör en sådan diskriminering på grund av språk som är förbjuden enligt artikel 22 i stadgan, artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna samt artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda. Inget av de skäl som anges i inbjudan till intresseanmälan kan enligt Konungariket Spanien anses utgöra ett legitimt mål av allmänt intresse som kan motivera en sådan begränsning. Det skäl som avser ”tjänstens intresse” och som hänger samman med att den anställda personalen från och med den första arbetsdagen ska kunna arbeta på de språk som behövs och kunna kommunicera effektivt i sitt arbete, är enligt Konungariket Spanien baserat på en stereotyp och saknar koppling till den typ av arbetsuppgifter som ska utföras. I vart fall står denna begränsning inte i proportion till de reella krav som tjänsten ställer. Kravet på kunskapsnivå B2, enligt den europeiska referensramen, vad gäller språk 2 i uttagningsförfarandet är likaledes oproportionerligt.
62 Parlamentet har invänt mot dessa argument och anfört att begränsningen av valet av språk 2 i uttagningsförfarandet motiverades vederbörligen i inbjudan till intresseanmälan, bland annat med hänvisning till målet att förfoga över personal som kan sättas in i arbetet direkt och som kan kommunicera effektivt i det dagliga arbetet.
Domstolens bedömning
63 Av de skäl som angetts ovan i punkterna 36–40 ska frågan huruvida det var lagligt att begränsa valet av språk 2 i uttagningsförfarandet till engelska, franska och tyska undersökas utifrån artikel 1d i tjänsteföreskrifterna. Det förhåller sig nämligen så att den begränsning som avses i den andra grundens andra del, liksom i den tredje och den fjärde grunden, i likhet med begränsningen av valet av språk som kan användas för att fylla i det elektroniska anmälningsformuläret på Epsos webbplats och därmed för att göra en intresseanmälan, som Konungariket Spaniens första grund handlar om, ingår i ett specifikt sammanhang, nämligen anordnandet av förfaranden för uttagning av EU-personal vilka, framför allt, regleras av tjänsteföreskrifterna.
64 Det ska direkt erinras om att precis som har framhållits ovan i punkterna 38 och 49, så är all diskriminering, som till exempel diskriminering på grund av språk, vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter förbjuden enligt artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 80.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda är tillämplig på uttagningsförfaranden för kontraktsanställda, med förbehåll för att särbehandling på grund av språk kan vara tillåten med stöd av artikel 80.6, om den på objektiva och rimliga grunder kan motiveras av ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken.
65 Eftersom det i inbjudan till intresseanmälan, med tillämpning av anställningsvillkoren för övriga anställda, föreskrevs att de enda språk som kunde väljas som språk 2 i uttagningsförfarandet var engelska, franska och tyska, saknade personer som inte hade sådana språkkunskaper att de uppfyllde detta krav möjlighet att delta i uttagningsförfarandet, till och med om de hade tillräckliga kunskaper i två eller ännu flera av unionens officiella språk, i enlighet med villkoren i artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda.
66 Den omständigheten att de sökande tvingades att välja engelska, franska eller tyska som språk 2 i uttagningsförfarandet utgör således en särbehandling på grund av språk, som i princip är förbjuden enligt artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna.
67 När det vidare gäller frågan huruvida det kan anses föreligga ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken, i den mening som avses i artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, som kan motivera särbehandlingen, så ska det konstateras att det framgår av domstolens praxis att det i tjänstens intresse kan vara påkallat att de anställda personerna besitter specifika språkkunskaper. Således kan arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet motivera att rekryteringen sker på grundval av bland annat fördjupade kunskaper i ett specifikt språk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1975, Küster/parlamentet, 79/74, EU:C:1975:85, punkterna 16 och 17, dom av den 29 oktober 1975, Küster/parlamentet, 22/75, EU:C:1975:140, punkterna 13 och 14, och dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkt 88).
68 Inom ramen för ett uttagningsförfarande har institutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att göra en utvärdering av tjänstens intresse och de kvalifikationer och meriter hos de sökande som ska tas i beaktande (se, analogt, dom av den 4 februari 1987, Bouteiller/kommissionen, 324/85, EU:C:1987:59, punkt 6, dom av den 3 april 2003, parlamentet/Samper, C‑277/01 P, EU:C:2003:196, punkt 35, och dom av den 9 oktober 2008, Chetcuti/kommissionen, C‑16/07 P, EU:C:2008:549, punkt 77). Det ankommer således inte på domstolen att ersätta administrationens bedömning med sin egen när det gäller, bland annat, de specifika språkkunskaper som, i tjänstens intresse, bör krävas av de sökande i ett uttagningsprov (se, analogt, dom av den 3 april 2003, parlamentet/Samper, C‑277/01 P, EU:C:2003:196, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
69 Det ankommer dock på den institution som har beslutat att endast tillåta att ett begränsat antal av unionens officiella språk används i ett visst urvalsförfarande, att visa att en sådan begränsning verkligen är lämplig för att tillgodose reella krav kopplade till arbetsuppgifter som de anställda personerna kommer att förväntas utföra. Ett villkor som avser specifika språkkunskaper ska dessutom stå i proportion till detta intresse och vara grundat på klara, objektiva och förutsebara kriterier som är sådana att de sökande kan förstå skälen till detta villkor och unionsdomstolen kan pröva om villkoret är lagenligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkterna 90 och 92).
70 Parlamentet anser att tjänstens intresse, enligt beskrivningen i inbjudan till intresseanmälan, enligt vilket det är påkallat att personalen omedelbart kan utföra sina uppgifter och kommunicera effektivt i sitt dagliga arbete, kan motivera att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet begränsas till engelska, franska och tyska. Konungariket Spanien har däremot anfört att de skäl som anges i inbjudan till intresseanmälan inte kan rättfärdiga en sådan begränsning.
71 Såsom framgår ovan av punkt 22 anges det i avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan att de tre språk som kan komma i fråga som språk 2 i uttagningsförfarandet, det vill säga engelska, franska och tyska, har valts ut i syfte att tillgodose ”tjänstens intresse”, som innebär att de anställda ”omedelbart ska kunna utföra sina uppgifter och kommunicera effektivt i sitt dagliga arbete”. Det preciseras att det på grund av ”långvarig praxis” inom parlamentet ”när det gäller intern kommunikation” och med beaktande av ”enheternas behov vid extern kommunikation och handläggning av ärenden” är ”engelska, franska och tyska som används mest”.
72 Denna motivering visar visserligen att det ligger i tjänstens intresse att nyanställda kan kommunicera effektivt från och med att de tillträder sin tjänst. Däremot så räcker denna motivering inte i sig för att styrka att den aktuella tjänsten, det vill säga tjänsten som chaufför vid Europaparlamentet, i de konkreta fallen kräver kunskaper i ett av dessa tre språk och inte i de övriga av unionens officiella språk.
73 Då det i denna motivering anges att engelska, franska och tyska är de språk som används mest vid Europaparlamentet såväl för den interna och externa kommunikationen som för handläggningen av ärenden, måste inbjudan till intresseanmälan anses antyda att det är dessa tre språk som man – allmänt sett – har störst nytta av i arbetet vid denna institution. Såvitt Europaparlamentet inte, med stöd av artikel 6 i förordning nr 1/58, har antagit några interna regler om närmare villkor för hur regleringen av språkanvändningen ska tillämpas, kan det emellertid inte utan beaktande av de arbetsuppgifter som de anställa i de konkreta fallen kommer att utföra med framgång göras gällande att det nödvändigtvis är dessa tre språk som man har störst nytta av för samtliga arbetsuppgifter vid denna institution.
74 I den motivering som lämnats i avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan med avseende på begränsningen av valet av språk 2 i uttagningsförfarandet berörs dock inte frågan huruvida denna begränsning kan vara berättigad med hänsyn till de konkreta språkliga behoven vid utförandet av de anställda chaufförernas arbetsuppgifter. Under dessa förhållanden kan motiveringen inte anses vara grundad på klara, objektiva och förutsebara kriterier som gör det möjligt att dra slutsatsen att det i tjänstens intresse, i det aktuella fallet, är påkallat med en sådan särbehandling på grund av språk.
75 Det är visserligen så att de arbetsuppgifter som de anställda chaufförerna förväntas utföra beskrivs i avdelning II i inbjudan till intresseanmälan. I den avdelningen anges att den kontraktsanställda personen ska ”utföra de uppgifter som tillkommer en chaufför”, vilka bland annat består i att ”transportera offentliga personer och Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda till framför allt Bryssel, Luxemburg och Strasbourg och till andra medlemsstater och tredjeländer” och att ”transportera besökare (diplomater och andra offentliga personer)” samt att ”se till att fordonet, och särskilt dess tekniska utrustning, används på rätt sätt”.
76 Att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet begränsas till de tre språken i fråga kan dock inte anses vara motiverat av att de anställda chaufförerna, enligt vad parlamentet har hävdat, ska utföra sina arbetsuppgifter i framför allt Bryssel, Luxemburg och Strasbourg, det vill säga i tre städer belägna i medlemsstater där franska eller tyska ingår bland de officiella språken, eller att de personer som chaufförerna förväntas transportera, enligt vad parlamentet anförde under förhandlingen vid domstolen, oftast använder sig av engelska.
77 Även om det inte kan uteslutas att det i tjänstens intresse är påkallat att anställa chaufförer med varierande språkkunskaper, med beaktande av de olika platser där de förväntas utföra sina arbetsuppgifter eller de olika språkkunskaperna hos de personer som de ska transportera, så har parlamentet nämligen inte visat vad det är som gör att man skulle ha särskild nytta av de språk som anges som språk 2 i uttagningsförfarandet för att utföra nämnda arbetsuppgifter.
78 Härav följer att den motivering som lämnats i avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan inte ens om den läses mot bakgrund av beskrivningen av tjänsterna i avdelning II i inbjudan till intresseanmälan eller de förklaringar som parlamentet har lämnat i detta avseende, kan anses motivera att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet begränsas till engelska, franska och tyska. Således har parlamentet inte styrkt att begränsningen till vart och ett av de språk som anges som språk 2 i uttagningsförfarandet har skett på objektiva och rimliga grunder med hänsyn till arbetsuppgifter som är specifika för de tjänster som ska tillsättas. Parlamentet har inte heller visat varför det däremot inte var möjligt att välja ut några andra av de officiella språken som eventuellt skulle kunna vara av relevans för sådana tjänster.
79 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den tredje och den fjärde grunden. Eftersom parlamentet inte har visat att den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet begränsas till engelska, franska och tyska, på objektiva och rimliga grunder, kan motiveras av ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken, saknas skäl att undersöka den andra grundens andra del, vilken handlar om den kunskapsnivå som krävs för dessa språk.
80 Eftersom talan ska bifallas såvitt avser Konungariket Spaniens första, tredje och fjärde grund, ska inbjudan till intresseanmälan ogiltigförklaras.
Följderna av att inbjudan till intresseanmälan ogiltigförklaras
Parternas argument
81 Konungariket Spanien anser att en ogiltigförklaring av inbjudan till intresseanmälan, som en konsekvens därav, ska leda till att den reservlista som har upprättats med stöd av inbjudan ogiltigförklaras. Samtidigt som Konungariket Spanien inte kräver att de anställningar som eventuellt kan ha ägt rum till följd av att sökande har upptagits på reservlistan förklaras ogiltiga, framhåller denna medlemsstat att ett upptagande på reservlistan inte utgör någon garanti för anställning och att en ogiltigförklaring av reservlistan inte, vad beträffar de sökande som har upptagits på listan, innebär något åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.
82 Parlamentet har däremot anfört att denna reservlista redan har fastställts, att de sökande har informerats om resultatet av uttagningsförfarandet och att rekryteringen har inletts. För att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar bör reservlistan upprätthållas, i enlighet med det synsätt som förespråkas bland annat i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752).
Domstolens bedömning
83 När domstolen avgör frågor som rör följderna av en ogiltigförklaring av en åtgärd i samband med förfarandena för uttagning av EU-personal ska den försöka förlika intressena hos de sökande som har blivit förfördelade på grund av ett fel i samband med detta förfarande med intressena hos övriga sökande. Det betyder att det ankommer på domstolen att beakta inte bara behovet av att återställa rättigheterna för de sökande som har lidit skada, utan att den även ska beakta de redan uttagna personernas berättigade förväntningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juli 1993, kommissionen/Albani m.fl., C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkt 14).
84 När det närmare bestämt gäller fel som rör de språkregler som är tillämpliga på ett uttagningsförfarande ska de berättigade förväntningarna hos redan uttagna sökande beaktas genom en avvägning mellan å ena sidan de följder det skulle få om den reservlista som upprättats på grundval av detta uttagningsförfarande ifrågasattes och å andra sidan de skadelidande sökandenas intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkt 103).
85 I det aktuella fallet beror ogiltigförklaringen av inbjudan till intresseanmälan på att diskriminerande villkor tillämpats vad gäller de sökandes språkkunskaper. Följaktligen måste dessa diskriminerande villkor även ha påverkat reservlistan. De sökande upptogs nämligen på denna reservlista utifrån resultat som erhållits i ett uttagningsförfarande som anordnats under ojämlika förhållanden.
86 Det ska i detta avseende betonas, precis som Konungariket Spanien har framhållit, att de sökande som har upptagits på reservlistan i fråga inte i denna egenskap har garanterats någon anställning. Domstolen konstaterar således att dessa sökande – till skillnad från dem som redan har erbjudits en tjänst som kontraktsanställd på grund av att de har upptagits på reservlistan och som i denna egenskap har rätt att förvänta sig att deras anställning inte ska ifrågasättas – inte har erhållit någon ytterligare försäkran från administrationens sida som kan skapa några berättigade förväntningar vad gäller anställning.
87 Följaktligen finner domstolen att endast det faktum att sökande har upptagits på reservlistan i fråga inte kan anses skapa några berättigade förväntningar som kräver att konsekvenserna av den ogiltigförklarade inbjudan till intresseanmälan ska fortsätta att gälla. Däremot kan ogiltigförklaringen av reservlistan inte påverka de eventuella anställningar som redan har ägt rum.
88 Reservlistan ska under dessa förhållanden ogiltigförklaras.
Rättegångskostnader
89 Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
90 Konungariket Spanien har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet, ska Konungariket Spaniens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) Inbjudan till intresseanmälan Kontraktsanställda – Tjänstegrupp I – Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 ogiltigförklaras.
2) Den reservlista som har upprättats med stöd av inbjudan till intresseanmälan Kontraktsanställda – Tjänstegrupp I – Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 ogiltigförklaras.
3) Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter