Mål T‑54/14

Goldfish BV m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den belgiska, den franska och den nederländska marknaden för hästräkor – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF konstaterats – Fastställande av priser och fördelning av försäljningsvolymer – Godtagande av bevis – Användning som bevis av hemliga ljudupptagningar av telefonsamtal – Bedömning av betalningsförmågan – Full prövningsrätt”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 8 september 2016

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevisning som kan beaktas – Bevisning som kommissionen har erhållit på ett rättsenligt sätt, men vilken tidigare erhållits på ett rättsstridigt sätt av tredje man – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av principerna om en rättvis rättegång och rätten till försvar

(Artiklarna 101 FEUF och 263 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 47; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 2 och 20)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Graden av precision som krävs i den bevisning som kommissionen förfogar över – Rad av indicier – Beviskrav för företag som bestrider överträdelsen

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Principen om fri bevisprövning – Gränser – Hänsyn till de grundläggande rättigheterna samt de allmänna rättsprinciperna – Talan som endast avser bestämmelser och begrepp i nationell rätt

(Artikel 101 FEUF)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Användande av upplysningar från andra företag som har deltagit i överträdelsen som bevismedel – Tillåtet – Bevisvärde hos frivilliga uttalanden från de huvudsakliga deltagarna i ett konkurrensbegränsande samarbete som gjorts i syfte att meddelandet om samarbete ska tillämpas på dem

(Artikel 101 FEUF; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Skyldighet att beakta att det berörda företaget går med förlust – Föreligger inte – Företagets faktiska betalningsförmåga i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang – Beaktas – Villkor – Domstolsprövning med full prövningsrätt

(Artiklarna 101 FEUF och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.2 och 23.3 samt 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 35)

1.      I avsaknad av en unionsrättslig reglering av begreppet bevis är i princip all bevisning tillåten som i jämförbara förfaranden är tillåten enligt medlemsstaternas processrättsliga bestämmelser.

Vissa bevis kan dock uteslutas från handlingarna, bland annat om det fortfarande föreligger tveksamhet beträffande såväl själva karaktären av den bestridda handlingen som avseende frågan om huruvida den erhållits genom legitima medel.

Vid en prövning av huruvida de bestridda bevisen är lagliga är det inte heller möjligt att bortse från institutionernas skyldighet att iaktta de berördas grundläggande rättigheter. Det är följaktligen enligt unionsrätten inte tillåtet att godkänna bevis som inhämtats under fullständigt åsidosättande av det förfarande som föreskrivs för att styrka dem och som syftar till att skydda de berördas grundläggande rättigheter. Att följa detta förfarande betraktas således som en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 263.2 FEUF.

Ljudupptagningar från telefonsamtal som kommissionen erhållit under en inspektion på kontoret hos ett av de företag som var inblandande i en kartell som strider mot unionens konkurrensbestämmelser, och som således varken gjorts av kommissionen eller av någon annan offentlig myndighet, utan av en privatperson som deltog i nämnda telefonsamtal, varvid dessa bevis mottogs lagligen av kommissionen, ska i detta sammanhang anses lagliga och kan i princip godtas inom ramen för en utredning avseende åsidosättande av konkurrensrätten.

Vad avser frågan huruvida bevis som kommissionen lagligen har inhämtat kan användas av denna, även om de ursprungligen har erhållits av en tredje man, i förekommande fall olagligen, exempelvis genom åsidosättande av rätten till respekt för privatlivet för den person som varit föremål för de omtvistade ljudupptagningarna, står det klart att användningen som bevis av en olaglig ljudupptagning inte i sig utgör hinder för de principer om rättvisa som föreskrivs i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, och således även i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet när detta bevis har inhämtats genom åsidosättande av artikel 8 i ovannämnda konvention, som har sin motsvarighet i artikel 7 i ovannämnda stadga, när den aktuella sökanden varken har fråntagits ett rättvist förfarande eller sin rätt till försvar och detta bevis inte heller har utgjort den enda bevisgrund som fastställts för att motivera domen.

(se punkterna 43–45, 47, 57–60, 62, 73 och 76)

2.      Se domen.

(se punkterna 71, 91–95, 112–114 och 127)

3.      Kommissionens bedömning av bevis inom ramen för den konkurrensrättsliga tvisten regleras i unionsrätten. I detta hänseende står det klart att även om principen om fri bevisvärdering gäller, ska de grundläggande rättigheterna och de allmänna unionsrättsliga principerna beaktas

I detta sammanhang kan unionsdomstolarna visserligen även inspireras av medlemsstaternas rättssystem. Detta innebär emellertid inte att de ska tillämpa den medlemsstats lagstiftning i vilken regleringen av bevisvärdering är mest strikt, särskilt eftersom såväl de nationella rättsordningarna som unionsrätten ska integrera de garantier som föreskrivs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

När det inte kan urskiljas någon framträdande utveckling beträffande en rättsfråga när det gäller medlemsstaternas rättsordningar, är nämligen en enhetlig tolkning och tillämpning av principen om fri bevisvärdering på unionsnivå oundviklig för att kommissionens kontroller inom ramen för förfaranden på kartellområdet ska kunna ske med en rättvis behandling av de berörda företagen. Om detta inte var fallet skulle tillämpningen av rättsliga bestämmelser och begrepp som omfattas av en medlemsstats nationella rättsordning medföra en inskränkning av unionsrättens enhetlighet.

(se punkterna 77–79)

4.      Se domen.

(se punkterna 96–100, 123 och125)

5.      Se domen.

(se punkterna 134–148)