Mål T‑96/20
Gruppe Nymphenburg Consult AG
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Tribunalens dom (femte avdelningen i utökad sammansättning) av den 1 september 2021
”EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Limbic® Types – Absoluta registreringshinder – Beslut som meddelas till följd av tribunalens ogiltigförklaring av ett tidigare beslut – Återförvisning till stora överklagandenämnden – Artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning 2017/1001) – Felaktig rättstillämpning – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Artikel 95.1 i förordning 2017/1001 – Rättskraft – Artikel 72.6 i förordning 2017/1001 – Stora överklagandenämndens sammansättning”
1. EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Villkor för upptagande till prövning – De grunder som åberopas ska avse enbart överklagandenämndernas beslut
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 72.1)
(se punkterna 22 och 23)
2. EU-varumärke – Överklagande – Överklagandenämnder – Stora överklagandenämndens sammansättning – En ledamot av den överklagandenämnd som antog det beslut som tribunalen har ogiltigförklarat ingår i sammansättningen – Tillåtet
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 169.1; kommissionens förordning 2018/625, artikel 35.4)
(se punkterna 28, 29 och 31)
3. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Räckvidd – Skyldighet att följa både domslutet i domen och de domskäl som ledde fram till domslutet – Ogiltigförklaringens retroaktiva verkan
(Artikel 266 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 72.6)
(se punkterna 42‐44)
4. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Registrering av ett nytt varumärke – Absoluta registreringshinder – Gränser – Rättskraft
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artiklarna 45.3, 72.6 och 95.1; kommissionens förordning 2018/625, artikel 27.1)
(se punkterna 47‐50 och 56)
5. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Ordmärket Limbic® Types
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b och c)
(se punkterna 64 och 74‐77)
Resumé
Gruppe Nymphenburg Consult AG ansökte vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) om registrering av EU-ordmärket Limbic® Types för varor och tjänster som bland annat avser företags- och personalrådgivning. EUIPO:s första överklagandenämnd bedömde den 23 juni 2015 att kännetecknet var av beskrivande karaktär och avslog ansökan med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009(1).
Genom dom av den 16 februari 2017 i mål T‑516/15, Gruppe Nymphenburg Consult mot EUIPO (Limbic® Types), (nedan kallad domen i mål T‑516/15)(2), ogiltigförklarade tribunalen överklagandenämndens beslut med motiveringen att nämnden hade gjort en felaktig bedömning av det sökta varumärkets beskrivande karaktär.
Genom beslut av presidiet för EUIPO:s överklagandenämnder hänsköts ärendet till stora överklagandenämnden för förnyad prövning. Stora överklagandenämnden avslog den 2 december 2019 Gruppe Nymphenburg Consults överklagande med motiveringen att varumärket var av beskrivande karaktär i förhållande till de ifrågavarande varorna och tjänsterna samt att det saknade särskiljningsförmåga.
Tribunalen i utökad sammansättning ogiltigförklarar stora överklagandenämndens beslut med motiveringen att nämnden har åsidosatt dels rättskraften hos domen i målet T‑516/15, dels artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Tribunalen konstaterar även att invändningarna mot det beslut som presidiet för överklagandenämnderna antog inte kan tas upp till sakprövning. Tribunalen fastslår vidare att den enda ledamoten av den överklagandenämnd som antog det beslut som ogiltigförklarades genom domen i målet T‑516/15 kunde ingå i stora överklagandenämndens sammansättning.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrar inledningsvis om att talan vid unionsdomstolen enbart kan avse överklagandenämndernas beslut.(3) Klagandens invändningar om bristfällig kommunikation och otillräcklig motivering av beslutet om hänskjutande till stora överklagandenämnden avser emellertid oegentligheter av sådan art att de kan påverka det beslut som överklagandenämndernas presidiums antog, men inte det angripna beslutet. Dessa invändningar kan således inte tas upp till sakprövning.
Vad därefter gäller invändningen att stora överklagandenämndens sammansättning var rättsstridig på grund av att den enda ledamot av den överklagandenämnd som antog det beslut som ogiltigförklarats av tribunalen i domen T‑516/15 även ingick i stora överklagandenämndens sammansättning,(4) erinrar tribunalen om att en dom om ogiltigförklaring retroaktivt undanröjer den ogiltigförklarade rättsakten från rättsordningen. I den mån första överklagandenämndens beslut ogiltigförklarades genom domen i målet T‑516/15, vilken har vunnit laga kraft, är det beslut som är föremål för överklagandet till stora överklagandenämnden således inte det ogiltigförklarade beslutet, utan det beslut som EUIPO:s granskare antog. Eftersom ärendet hänsköts till den stora överklagandenämnden, kunde följaktligen den enda ledamot av första överklagandenämnden som antog det ogiltigförklarade beslutet ingå i dess sammansättning.
Tribunalen anger slutligen att, även om överklagandenämnden har rätt att, när som helst före registreringen av ett varumärke, på nytt inleda en prövning av de absoluta registreringshindren på eget initiativ, om den finner det lämpligt,(5) är nämnden skyldig att iaktta inte bara domslutet utan även de domskäl som domslutet grundar sig på. I förevarande fall konstaterar tribunalen att frågan om det sökta varumärkets beskrivande karaktär avgjordes genom domen i mål T‑516/15 och att domskälen avseende avsaknaden av särskiljningsförmåga således omfattas av den rättskraft som denna dom besitter. Tribunalen preciserar härvid att den omständigheten att stora överklagandenämnden grundade sin bedömning av varumärkets beskrivande karaktär på sakförhållanden som inte beaktats av första överklagandenämnden inte påverkar rättskraften hos domen i mål T‑516/15. Stora överklagandenämnden åsidosatte således den rättskraft som denna dom besitter.
Tribunalen konstaterar vidare att stora överklagandenämnden även gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av det sökta varumärkets särskiljningsförmåga och ogiltigförklarade följaktligen beslutet i dess helhet.