Talan väckt den 9 juli 2021 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-409/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och R. Kanitz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 juni 2021 om det statliga stödet SA.56826 (2020/N) – Germany – 2020 reform of support for cogeneration och det statliga stödet SA.53308 (2019/N) – Germany – Change of support to existing CHP plants (§ 13 KWKG), i den del det däri fastslås att

stödet till kraftvärmeproducerad el i nya, moderniserade, anpassade och högeffektiva kraftvärmeanläggningar,

stödet till energieffektiva anläggningar för fjärrvärme/fjärrkyla,

stödet till lagringsanläggningar för värme/kyla,

stödet till kraftvärmeproducerad el i befintliga, högeffektiva, gasdrivna kraftvärmeanläggningar inom fjärrvärmesektorn, och

den sänkta nätavgiften för vätgasproducenter

utgör statligt stöd enligt KWKG 2020, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund. Sökanden anser att Europeiska kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en felaktig tolkning av artikel 107.1 FEUF när den fann att de företag som omfattas av de anmälda åtgärderna hade beviljats stöd av staten eller medelst statliga medel. Sökanden gör för det första gör gällande att Europeiska kommissionen felaktigt antog att den omständigheten att en avgift är av skattekaraktär i sig innebär att de medel som anskaffats utgör statliga medel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Sökanden hävdar för det andra att Europeiska kommissionen felaktigt antog att nätavgiften enligt Gesetz für die Erhaltung, die Modernisierung und den Ausbau der Kraft-Wärme-Kopplung 2020 (lagen om underhåll, modernisering och utbyggnad av kraftvärmenätverket, KWKG) i själva verket är en skatt, i den mening som avses i EU-domstolens praxis. Sökanden anser för det tredje att Europeiska kommissionen felaktigt antog att de medel som de ansvariga för överföringssystemen mottagit kontrollerades av det allmänna och således stod till statens förfogande.

____________