Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 februari 2002 av Bayerischen Hypo- und Vereinsbank AG
(mål T-56/02)
Rättegångsspråk: tyska
Bayerischen Hypo- und Vereinsbank AG, München (Tyskland), har den 28 februari 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna W. Knapp, T. Müller-Ibold och B. Bergmann, i egenskap av ombud.
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
(ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut C(2001)3693 slutligt av den 11 december 2001 i ärende COMP/E-1/37.919 (tidigare 37.391) ( bankavgifter vid valutaväxling inom euroområdet ( Tyskland i den mån beslutet riktas mot sökanden,
(i andra hand upphäva sökandens böter om 28 000 000 EUR eller, i tredje hand, nedsätta böterna, och
(förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Den påstådda konkurrensbegränsande samverkan har aldrig existerat. Av de upplysningar som lämnats av de personer som deltog i mötet den 15 oktober 1997 mellan valutahandlarna framgår att man vid mötet diskuterade tekniska aspekter beträffande handeln mellan banker med valutor och vilka möjligheter som fanns beträffande prisbildningsstrukuren inom valutahandeln. Något avtal har därvidlag inte kommit till stånd.
Sökanden deltog inte vid mötet den 15 oktober 1997. Den anställde vid sökanden som bjudits in att delta i mötet, fick inte tillstånd av sin chef att närvara. En medarbetare vid Vereins- und Westbank, som sökanden äger majoriteten av aktierna i, deltog endast som representant för Vereins- und Westbank. Vereins- und Westbank agerar självständigt på marknaden i förhållande till sökanden, och det bolagsrättsliga sambandet kan därför inte utgöra någon grund för att det skall anses att den omständigheten att den anställde vid nämnda bank deltog i mötet även skall tillskrivas sökanden.
Vad gäller bötesberäkningen har kommissionen på ett uppenbart sätt avvikit från sina egna riktlinjer och därvid åsidosatt kravet på likabehandling.
Varken i meddelandet om anmärkningar eller inom ramen för förhöret inför kommissionen var det tal om att sökanden själv deltagit i det påstådda avtalet. Kommissionen borde ha upplyst sökanden om att den ändrat ståndpunkt innan den fattade beslutet.
Sökandens rätt till försvar har åsidosatts, eftersom sökanden inte fått fullständig insyn i akten. Sökanden har i synnerhet inte kunnat ta del av de övriga deltagarnas ställningstaganden och akten i det parallella förfarandet, trots att sökanden har haft goda skäl till att förmoda att dessa akter omfattade material som var av betydelse för sökandens möjlighet att försvara sig.
Beslutet har motiverats i otillräcklig mån, eftersom beslutet på en rad punkter saknar trovärdig motivering. Särskilt saknas en motivering till varför Vereins- und Westbanks företrädares beteende tillräknades sökanden, varför regeln om förmildrande omständigheter inte tillämpades och till varför kommissionen avvek från principen att de som börjat den konkurrensbegränsande samverkan inte skall undgå böter.
Kommissionens beteende under förfarandet visar att det inte är fråga om bestraffning av brott mot kartellreglerna, utan om politiska överväganden för att sänka växlingsavgifterna som kommissionen finner vara för höga. De banker, som under dessa påtryckningar förklarat sig beredda att sänka avgifterna, omfattas inte längre av förfarandet oavsett vilken inblandning de hade i överträdelsen. Kommissionen har därvid missbrukat konkurrensrätten för att reglera priser, vilket kommissionen inte har befogenhet att göra. Kommissionen har därmed gjort sig skyldig till maktmissbruk.
____________