Talan väckt den 1 oktober 2010 - Timab Industries och CFPR mot kommissionen

(Mål T-456/10)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Timab Industries (Dinard, Frankrike) och Cie financière et de participations Roullier (CFPR) (Saint-Malo, Frankrike) (ombud: N. Lenoir, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara beslutet,

ogiltigförklara artikel 1 i beslutet bland annat till den del det i detta slås fast att CFPR och Timab har deltagit i förfaranden i samband med försäljningsvillkor och ett kompensationssystem,

i vart fall ändra artikel 2 i beslutet och väsentligt sätta ned det bötesbelopp som CFPR och Timab ålagts att erlägga solidariskt,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har först och främst yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 5001 slutligt av den 20 juli 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet) (Ärende COMP/38866 - Fosfater för djurfoder) beträffande en konkurrensbegränsande samverkan på den europeiska marknaden för fosfater för djurfoder avseende tilldelning av försäljningskvoter, samordning av priser och försäljningsvillkor samt utbyte av känsliga handelsupplysningar.

Till stöd för sin talan har sökandena åberopat åtta grunder avseende följande:

Åsidosättande av rätten till försvar, principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om god förvaltningssed, förordning nr 773/2004¹ och tillkännagivandet om förlikningsförfaranden² på grund av att sökandena bestraffades för att de drog sig tillbaka från de diskussioner som hade inletts i syfte att ingå förlikning i enlighet med artikel 10a i förordning nr 773/2004, eftersom det troliga bötesbelopp som kommissionen fastställde under diskussionerna om förlikning senare höjdes med 25 procent, trots att det troliga bötesbeloppet inte borde höjas med mer än tio procent till följd av att förlikningsförfarandena avbröts, och vidare att överträdelsens varaktighet minskades med 60 procent.

Otillräcklig och motstridig motivering samt åsidosättande av rätten till försvar och bestämmelserna om bevisbördan, eftersom sökandena tillvitats ansvar för förfaranden som de inte deltagit i, trots att kommissionen inte förfogade över bevis för detta deltagande.

Åsidosättande av principen om att bestämmelser om strängare sanktionsåtgärder inte får vara retroaktiva samt åsidosättande av principerna om skydd för berättigade förväntningar och likabehandling samt rättssäkerhetsprincipen, eftersom bötesbeloppet fastställdes enligt riktlinjerna av år 2006³ trots att den aktuella överträdelsen begicks innan dessa riktlinjer offentliggjordes. Den omständigheten att riktlinjerna av år 2006 tillämpades retroaktivt försvårade bötesbeloppet.

Åsidosättande av artikel i förordning nr 1/2003,⁴ proportionalitetsprincipen, principen att straff ska vara individuella och principen om likabehandling, eftersom de ålagda böterna inte motsvarade förfarandenas varaktighet och inte heller deras allvar.

Uppenbart oriktig bedömning av allvaret i de förfaranden som sökandena klandras för och åsidosättande av principen om likabehandling, proportionalitetsprincipen och principen att straff ska vara individuella när grundbeloppet fastställdes, eftersom kommissionen inte beaktade att överträdelsen inte hade någon betydande verkan eller att Timab deltog i samverkan i mindre omfattning än övriga deltagare.

Oriktig bedömning och åsidosättande av principen att straff ska vara individuella och principen om likabehandling, eftersom förmildrande omständigheter inte beaktades till sökandenas förmån, trots att dessa varit beroende av en av de övriga deltagarna i samverkan och av Timabs konkurrensbeteende.

Åsidosättande av rätten till försvar, principen om likabehandling och meddelandet om förmånlig behandling,⁵ eftersom den nedsättning av bötesbeloppet som beviljades sökandena såsom förmånlig behandling under diskussionerna om förlikning minskades avsevärt sedan sökandena dragit sig tillbaka från dessa diskussioner.

Uppenbart oriktig bedömning av sökandenas faktiska betalningsförmåga, åsidosättande av principen om likabehandling och av bestämmelserna i artikel 3 FEUF jämförda med protokoll nr 17 som bifogats Lissabonfördraget genom att bestämmelserna i riktlinjerna av år 2006 tillämpades på sökandenas faktiska betalningsförmåga utan att det beaktades att särskilda omständigheter förelåg på grund av krisen i det europeiska jordbruket och utan att sökandenas särskilda ekonomiska och sociala svårigheter beaktades.

____________

¹ - Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EUT L 123, 27.4.2004, s. 18).

² - Kommissionens tillkännagivande om förlikningsförfaranden i samband med beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i kartellärenden (EUT C 167, 2.7.2008, s. 1).

³ - Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2).

⁴ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT L 1, s. 1).

⁵ - Kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3).