Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 22 januari 2024 - Emporiki Serron AE - Emporias kai Diathesis Agrotikon Proionton mot Ypourgos Anaptyxis kai Ependyseon, Ypourgos Agrotikis Anaptyxis kai Trofimon
(Mål C-42/24)
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Symvoulio tis Epikrateias
Parter i det nationella målet
Klagande: Emporiki Serron AE – Emporias kai Diathesis Agrotikon Proionton
Motpart: Ypourgos Anaptyxis kai Ependyseon, Ypourgos Agrotikis Anaptyxis kai Trofimon
Tolkningsfrågor
Är det förenligt med bestämmelserna i artikel 3 i förordning nr 2988/95 1 och med den allmänna principen om rättssäkerhet att det i en nationell bestämmelse, såsom i artikel 103 i lag nr 2362/1995, föreskrivs en preskriptionstid på fem år för återkrav av felaktiga eller olagliga utbetalningar till en ekonomisk aktör som en följd av en handling eller en underlåtenhet av en sådan aktör som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, och där det även fastställs att tidpunkten för när denna preskriptionstid ska börja löpa (dies a quo) är när det felaktiga eller olagliga mottagandet av stödet fastställs, inte när oegentligheterna begås?
För det fall den nationella lagstiftningen i enlighet med artikel 3.3 i förordning nr 2988/95 föreskriver en längre preskriptionstid än de fyra år som anges i artikel 3.1 i förordningen, ska då bestämmelserna i punkt 1 sista stycket tolkas så, att preskriptionstiden för en anmodan om återbetalning av felaktigt eller olagligt utbetalt stöd inte får vara mer än åtta år efter det att oegentligheten begicks? Eller ska de tolkas så, att preskriptionstiden får vara högst dubbelt så lång som den preskriptionstid som föreskrivs i nationell lagstiftning?
För det fall den första frågan besvaras jakande och svaret på den andra frågan blir att bestämmelserna i artikel 3.1 sista stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att de fastställer att preskriptionstiden får vara högst dubbelt så lång som den preskriptionstid som fastställs i nationell lagstiftning, och förutsatt att den nationella lagstiftningen föreskriver en längre preskriptionstid än den som föreskrivs i artikel 3.1 i förordning nr 2988/95 och samtidigt att denna preskriptionstid ska beräknas från det att oegentligheten fastställs, ska då den längsta preskriptionstiden löpa från det att oegentligheterna begicks eller från det att de fastställdes?
____________
1 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1).