Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 27 november 2003 av SEQ CHAPTER \h \r 1 Deutsche Post AG och DHL International N.V./S.A.

(mål T-388/03)

Rättegångsspråk: tyska

Deutsche Post AG, Bonn (Tyskland) och DHL International N.V./S.A., Diegem (Belgien), har den 27 november 2003 talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna J. Sedemund och T. Lübbig.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 juli 2003 (stöd N 763/02)

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena kritiserar i sin talan kommissionens beslut i ett förfarande enligt artikel 88.3 EG att inte framföra några invändningar mot ett kapitaltillskott 297,5 miljoner euro till förmån för det belgiska postbolaget La Poste samt att La Poste befrias från bolagsskatt och fastighetsskatt på sina allmännyttiga fastighetstransaktioner. Vidare kritiserar sökandena att La Poste har möjlighet att få statliga garantier för krediter som bolaget tar upp, att pensionsavsättningar har upphävts, att La Poste har överkompenserats för tjänster i allmänhetens intresse och att bolaget erhållit två kapitaltillskot på sammanlagt 62 miljoner euro, vilka inte har anmälts till kommissionen.

Sökandena gör gällande att det ifrågasatta beslutet är oförenligt med artiklarna 87.1 EG och 253 EG.

Kommissionen betraktade inte La Postes befrielse från bolagsskatt som statligt stöd enbart av den anledningen att La Poste mellan åren 1992(2002 uppvisade nettoförluster och därför i alla fall inte skulle ha betalat någon bolagsskatt. Kommissionen underlät därigenom att beakta att skattebefrielsen som en abstrakt regel automatiskt ger åtminstone en ekonomisk fördel gentemot andra företagen om La Poste redovisar skattepliktiga vinster. Därigenom kan även anmälningsskyldigheten kringgås.

Kommissionen har i sitt beslut underlåtit att beakta att La Poste utan vederlag har fått behålla de lokaler som bolaget ursprungligen erhöll som kompensation för en avsättning för att fullgöra pensionsåtaganden gentemot personer som var anställda i bolaget under åren 1972(1992 trots att avsättningen har upphävts.

Kommissionen har felaktigt ansett att den lagstadgade möjligheten att erhålla statliga garantier för vissa krediter inte utgör statligt stöd till förmån för La Post, så länge bolaget inte har utnyttjat denna möjlighet.

Det ifrågasatta beslutet är rättsstridigt, eftersom kommissionen inte har beaktat ovanstående åtgärder vid kvittningen av de ekonomiska fördelar som kommit La Poste tillgodo mot nettomerkostnaden för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Kommissionen har gjort en schablonberäkning av nettomerkostnaden för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och av den motsvarande kompensationen utan att pröva huruvida kompensationen faktiskt betalades ut under den tidsperiod när de berörda merkostnaderna uppstod.

____________