Överklagande ingett den 20 augusti 2013 av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) av den dom som personaldomstolen meddelade den 26 juni 2013 i de förenade målen F-135/11, F-51/12 och F-110/12, BU mot EMA

(Mål T-444/13)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) (ombud: T. Jablónski och N. Rampal Olmedo, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Övrig part i målet: BU (London, Förenade kungariket)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva personaldomstolens dom i målen F-135/11, F-51/12 och F-110/12 avseende EMAs beslut att inte förnya BU:s kontrakt, och att EMA förpliktats ersätta BU:s rättegångskostnader i målen F-135/11 och F-51/12;

bifalla EMA:s yrkanden i första instans och slå fast att talan var helt ogrundad,

förplikta BU att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande och i förfarandet vid personaldomstolen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Som första grund görs gällande att personaldomstolen överträdde förbudet att utan befogenhet (ultra vires) göra en prövning genom att den förklarade sig vara behörig att bedöma huruvida administrationens argument för att inte förnya ett kontrakt är av det slag att det kan påverka de grundläggande villkor som lagstiftaren slagit fast i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska Unionen för att garantera kontraktsanställd personal viss kontinuitet i arbetet (gällande punkterna 57 till 62 i den aktuella domen). EMA gör gällande att det saknas rättsligt stöd för att tillskriva personaldomstolen en sådan behörighet.

Den andra grunden hänför sig till att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga tjänstemän i Europeiska Unionen, när den slog fast att den behöriga myndigheten är skyldig att undersöka om det är möjligt att anställa eller omplacera den tillfälligt anställda vars kontrakt löper ut.

Den tredje grunden avser att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den missuppfattade begreppet ”i tjänstens intresse” och därmed skapade en presumtion innebärande att den anställde ska arbeta kvar om inte den ansvariga myndigheten kan visa att det inte är möjligt att anställa eller omplacera den tillfälligt anställda vars kontrakt löper ut.

Sökanden gör som fjärde grund gällande att beslutet att förplikta EMA att ersätta rättegångskostnaderna i mål F-51/12, i vilket talan avvisades, utgjorde felaktig rättstillämpning.