DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 6 april 2017 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung– Direktiv 2000/43/EG – Artikel 2.2 a och 2.2 b – Kreditinstitut som begär ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd av personer som ansöker om ett lån för köp av ett motorfordon och som har legitimerat sig med sitt körkort i vilket anges ett annat födelseland än en medlemsstat i Europeiska unionen eller en medlemsstat i Europeiska frihandelssammanslutningen”
I mål C‑668/15,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Vestre Landsret (Överrätten för Västra Danmark) genom beslut av den 17 november 2015, som inkom till domstolen den 14 december 2015, i målet
Jyske Finans A/S
mot
Ligebehandlingsnævnet, som för talan för Ismar Huskic,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna E. Regan, A. Arabadjiev (referent), C.G. Fernlund och S. Rodin,
generaladvokat: N. Wahl,
justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 oktober 2016,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Jyske Finans A/S, genom C. Led-Jensen, advokat,
– Danmarks regering, genom C. Thorning, i egenskap av ombud, biträdd av R. Holdgaard, advokat,
– Europeiska kommissionen, genom D. Martin och, inledningsvis, M. Clausen, därefter L. Grønfeldt, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 1 december 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.2 a och 2.2 b i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22) och av artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 2005, s. 15).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Jyske Finans A/S och Ligebehandlingsnævnet (Likabehandlingsnämnden, Danmark), som för talan för Ismar Huskic, och avser en intern rutin hos detta bolag att begära ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd av personer som ansöker om ett lån för att köpa ett motorfordon och som har legitimerat sig med ett körkort i vilket anges ett annat födelseland än en medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta).
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Det framgår av skäl 8 i direktiv 2000/43 att i ”[r]iktlinjerna för sysselsättningen under år 2000, som Europeiska rådet i Helsingfors enades om den 10‑11 december 1999, framhålls behovet av att utveckla förutsättningarna för en arbetsmarknad som främjar social integrering genom utformningen av enhetliga strategier för att motverka diskriminering av sådana grupper som t.ex. etniska minoriteter”.
4 I skäl 13 i direktivet anges att ”]a]ll direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung på de områden som omfattas av detta direktiv [bör] förbjudas i hela [unionen]. Detta förbud mot diskriminering bör även tillämpas på medborgare i tredje land men omfattar inte särbehandling på grund av nationalitet och påverkar inte tillämpningen av bestämmelser om villkor för inresa, bosättning och tillträde till anställning och sysselsättning för medborgare i tredje land”.
5 I artikel 1 i direktiv 2000/43 föreskrivs följande: ”Syftet med detta direktiv är att fastställa en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna.”
6 Artikel 2 i nämnda direktiv har följande lydelse:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.
2. Enligt punkt 1 skall:
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
b) indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
…”
7 Artikel 3.2 i direktiv 2000/43 föreskrivs att direktivet inte omfattar särbehandling på grund av nationalitet och inte påverkar bestämmelser och villkor för inresa till och bosättning på medlemsstaternas territorium för medborgare i tredje land och statslösa personer. Det påverkar inte heller sådan behandling som beror på den rättsliga ställning som medborgarna i tredje land och de statslösa personerna har.
Dansk rätt
8 Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande införlivades direktiv 2000/43 med dansk rätt genom lov om etnisk ligebehandling (lag om etnisk likabehandling). I 3 § i lagen föreskrivs följande:
”1. Ingen får utsätta en annan person för direkt eller indirekt särbehandling på grund av att hans eller hennes, eller tredje mans, ras eller etniska ursprung.
2. Direkt diskriminering anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
3. Indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
9 Ismar Huskic, som är född i Bosnien-Herzegovina år 1975, har varit bosatt i Danmark sedan år 1993 och blev dansk medborgare år 2000. Ismar Huskic och hans sambo, som är dansk medborgare och född i Danmark, köpte en begagnad bil hos en bilhandlare. Bilköpet finansierades delvis genom ett lån i Jyske Finans, som är ett kreditinstitut specialiserat på finansiering av motorfordon.
10 Vid handläggningen av låneansökan skickade bilhandlaren lånesökandenas namn, adress och personnummer samt kopia av deras danska körkort till Jyske Finans per e-post. Körkorten angav inte deras nationalitet. Då Jyske Finans konstaterade att Ismar Huskic enligt upplysningarna på körkortet är född i Bosnien-Herzegovina begärde Jyske Finans i överensstämmelse med sina interna rutiner att Ismar Huskic skulle tillhandahålla en kopia av pass eller uppehållstillstånd som ytterligare bevis för hans identitet. Något sådant ytterligare bevis begärdes inte av Ismar Huskics danska sambo som enligt uppgifterna på hennes körkort är född i Danmark.
11 Ismar Huskic ansåg att kraven från Jyske Finans var diskriminerande och lämnade in ett klagomål till Ligebehandlingsnævnet som beviljade honom en ersättning på grund av indirekt diskriminering. Retten i Viborg (domstolen i Viborg) fastställde detta beslut men ansåg att Ismar Huskic hade utsatts för direkt diskriminering.
12 Jyske Finans har preciserat att det krav som aktualiseras i det nationella målet har tillkommit som en följd av bolagets skyldigheter enligt lagstiftningen om motverkande av penningtvätt.
13 Mot denna bakgrund beslutade Vestre Landsret (Överrätten för Västra Danmark) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:
”1) Ska förbudet mot direkt diskriminering på grund av etniskt ursprung i artikel 2.2 a i [direktiv 2000/43] tolkas så, att det utgör hinder för ett förfaringssätt såsom det som är aktuellt i förevarande mål, där personer i en jämförbar situation som inte är födda i Norden, en medlemsstat, Schweiz eller Liechtenstein behandlas mindre förmånligt än personer som är födda i Norden, en medlemsstat, Schweiz eller Liechtenstein?
2) Om fråga 1 besvaras nekande: Utgör ett sådant förfaringssätt – såvida det inte objektivt motiveras av ett berättigat mål och de medel som har använts för att uppnå målet är lämpliga och nödvändiga – i sådana fall indirekt diskriminering på grund av etniskt ursprung i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43?
3) Om fråga 2 besvaras jakande: Kan ett sådant förfaringssätt i princip godtas som ett lämpligt och nödvändigt medel för att säkerställa det skärpta krav på kundkontroll som föreskrivs i artikel 13 i direktiv [2005/60]?”
Domstolens bedömning
Den första och den andra tolkningsfrågan
14 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 a och 2.2 b i direktiv 2000/43 ska tolkas så, att den utgör hinder för ett förfaringssätt hos ett kreditinstitut enligt vilket en kund vars körkort anger ett annat födelseland än en medlemsstat i unionen eller i Efta åläggs ett kompletterande krav att tillhandahålla ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd.
15 För att besvara dessa frågor ska det prövas om ett förfaringssätt såsom det i det nationella målet utgör särbehandling på grund av etniskt ursprung i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2000/43. Domstolen erinrar härvidlag om att, enligt denna artikel avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet. I artikel 2.2 a i direktivet preciseras att direkt diskriminering anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person som befinner sig i en jämförbar situation. Det framgår vidare av artikel 2.2 b i samma direktiv att indirekt diskriminering enligt direktivet anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
16 Vad först beträffar frågan huruvida det förfaringssätt som avses i det nationella målet innebär en särbehandling direkt baserad på etniskt ursprung i den mening som avses i direktiv 2000/43 ska det prövas om födelselandet i ett sådant fall som det vid den nationella domstolen ska anses vara direkt och oupplösligt förbundet med ett visst etniskt ursprung.
17 Domstolen erinrar om att begreppet ”etniskt ursprung” grundas på tanken att samhällsgrupperna utmärks av bland annat gemensam nationalitet, religion, språk och kultur samt gemensamma traditioner och levnadsförhållanden (dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria, C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 46).
18 Även om en persons födelseland inte ingår i denna lista av kriterier erinras om att då denna förteckning inleds med orden ”bland annat” är de omständigheter som anges inte uttömmande och det kan därför inte uteslutas att kriteriet födelseland kan ingå i förteckningen. Även om så skulle vara fallet är födelselandet emellertid enbart en av flera specifika faktorer som kan läggas till grund för bedömningen att en person tillhör en etnisk grupp, utan att på något sätt vara avgörande i detta avseende.
19 Etniskt ursprung kan nämligen inte fastställas enbart på grundval av ett enda kriterium utan bör fastställas utifrån en rad omständigheter varav vissa har en objektiv karaktär och andra en subjektiv. Det är vidare ostridigt att födelselandskriteriet inte allmänt och alltid kan ersätta samtliga de kriterier som anges i punkt 17 i denna dom.
20 Följaktligen kan den omständigheten att en person är född i ett visst land inte i sig ge upphov till en allmän presumtion om att en person tillhör en viss etnisk grupp, med den följden att det kan fastslås att dessa två begrepp är direkt och oupplösligt förbundna med varandra.
21 Det kan inte heller antas att det enbart finns ett, och endast ett, etniskt ursprung i varje suverän stat.
22 I det nationella målet är Ismar Huskics födelseland det enda kriterium som fick Ligebehandlingsnævnet och därefter Retten i Viborg (domstolen i Viborg) att fastslå att det ifrågavarande förfaringssättet utgör diskriminering på grund av etniskt ursprung.
23 Det kan således inte antas att det krav på ytterligare bevis för identiteten som avses i det nationella målet – om det antas att detta krav kan anses utgöra en ”mindre förmånlig behandling” – direkt grundas på etniskt ursprung.
24 Såsom dessutom framgår av skäl 13 och artikel 3.2 i direktiv 2000/43 omfattar inte direktivet särbehandling på grund av nationalitet.
25 Härav följer att ett sådant förfaringssätt som avses i det nationella målet, med innebörden att en kund vars körkort anger ett annat födelseland än en medlemsstat i unionen eller i Efta åläggs att tillhandahålla ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd, inte innebär direkt särbehandling på grund av den berörda personens etniska ursprung.
26 Vad för det andra beträffar frågan huruvida ett sådant förfaringssätt utgör indirekt diskriminering på grund av etniskt ursprung ska det prövas, mot bakgrund av artikel 2.2 b i direktiv 2000/43, om detta förfaringssätt, även om det har utformats neutralt, särskilt missgynnar personer av en viss ras eller visst etniskt ursprung,
27 Orden ”särskilt missgynnar”, som används i denna bestämmelse. ska förstås så, att det särskilt är de personer som har ett visst etniskt ursprung som missgynnas av åtgärden i fråga (dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria, C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 100).
28 Det har vid domstolen gjorts gällande att oberoende av vilket etniskt ursprung Ismar Huskic har, vilket ursprung påstås ha medfört en ”mindre förmånlig behandling”, gynnas personer av ”etniskt danskt ursprung” av det förfaringssätt som avses i det nationella målet, då de inte underkastas den berörda skyldigheten.
29 Det är emellertid tillräckligt att konstatera att denna skyldighet utan åtskillnad är tillämplig på alla personer som inte är födda i en medlemsstat i unionen eller Efta.
30 Domstolen erinrar vidare om att indirekt diskriminering kan förekomma när tillämpningen av en nationell åtgärd, trots att den är neutralt utformad, i praktiken missgynnar ett mycket större antal personer som har den skyddade egenskapen än de som inte har den (dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria, C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 101 och där angiven rättspraxis).
31 Domstolen erinrar vidare om att, såsom har påpekats i punkt 27 i denna dom, begreppet ”indirekt diskriminering” i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 enbart är tillämpligt om den åtgärd som påstås vara diskriminerande missgynnar ett visst etniskt ursprung.
32 Bedömningen av om det föreligger en mindre förmånlig behandling ska, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 64 i förslaget till avgörande, inte ske på ett allmänt och abstrakt sätt utan specifikt och konkret mot bakgrund av den ifrågavarande mindre förmånliga behandlingen.
33 Härav följer att argumentet att tillämpningen av det neutrala kriteriet födelseland, som avses i det nationella målet, med större sannolikhet allmänt skulle beröra personer av ”visst etniskt ursprung” i förhållande till ”andra personer” inte kan godtas.
34 Det samma gäller beträffande argumentet att tillämpningen av detta kriterium skulle missgynna personer med etniskt ursprung i ett annat land än en medlemsstat i unionen eller Efta. Det ska vidare hänvisas till punkterna 18–21 i denna dom, varav framgår att etniskt ursprung inte allmänt kan fastslås enbart med hänvisning till personens födelseland.
35 Härav följer att ett sådant förfaringssätt som det i det nationella målet inte innebär att det föreligger indirekt särbehandling av den berörda personen på grund av dennes etniska ursprung.
36 Under dessa omständigheter kan det konstateras att detta förfaringssätt baseras på ett kriterium som varken direkt eller indirekt har samband med den berörda personens etniska ursprung. Det kan därför inte anses att nämnda förfaringssätt inför en särbehandling på grund av etniskt ursprung i den mening som avses i artiklarna 1, 2.2 a och 2.2 b i direktiv 2000/43.
37 Av det anförda följer att den första och den andra frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 2.2 a och 2.2 b i direktiv 2000/43 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för ett förfaringssätt hos ett kreditinstitut enligt vilket en kund vars körkort anger ett annat födelseland än en medlemsstat i unionen eller Efta åläggs ett kompletterande krav att tillhandahålla ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd.
Den tredje frågan
38 Mot bakgrund av svaret på den första och den andra frågan är det inte nödvändigt att besvara den tredje frågan.
Rättegångskostnader
39 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
Artikel 2.2 a och 2.2 b i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung ska tolkas så, att den inte utgör hinder för ett förfaringssätt hos ett kreditinstitut enligt vilket en kund vars körkort anger ett annat födelseland än en medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska frihandelssammanslutningen åläggs ett kompletterande krav att tillhandahålla ytterligare bevis för identiteten i form av en kopia av pass eller uppehållstillstånd.
Underskrifter