Talan väckt den 27 januari 2010 - Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-47/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Akzo Nobel NV(Amsterdam, Nederländerna), Akzo Nobel Chemicals Gmbh (Düren, Tyskland), Akzo Nobel Chemicals B.V. (Amersfoort, Nederländerna), Akcros Chemicals Ltd (Stratford-upon-Avon, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna C. Swaak och Marc van der Woude)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

helt eller delvis ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.2 i det omtvistade beslutet, och/eller

sätta ned de böter som fastställs i artikel 2.1 och 2.2 i det omtvistade beslutet, och/eller

fastställa att Akzo Nobels Chemicals Gmbh och Akzo Nobel Chemicals B.V. inte kan hållas ansvariga för överträdelser före 1993, att Akzo Nobel N.V. inte kan hållas ansvarigt för överträdelsen för perioden 1987-1998, vare sig individuellt eller tillsammans med företag som ingår i Elementiskoncernen, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 11 november 2009 (ärende nr COMP/38.589-värmestabilisatorer) till den del kommissionen ansåg att sökandeföretagen gjort sig skyldiga till åsidosättande av artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) och artikel 53 EES genom att ha ingått överenskommelse om fasta priser, om marknadsuppdelning genom försäljningskvoter och om fördelning av kunder, tillverkning och försäljning inom sektorn för stabilisatorer i tenn. Sökandena yrkar i andra hand en kraftig nedsättning av det ålagda bötesbeloppet.

Sökandena hävdar att kommissionen när den hållit dem ansvariga har gjort ett antal felaktiga rättstillämpningar och felaktiga bedömningar av omständigheterna. Sökandena anför tre grunder till stöd för sin talan.

Sökandenas första grund är att kommissionen när den undersökte de påstådda överträdelserna avseende stabilisatorer i tenn och ESBO/estrar har åsidosatt omsorgsprincipen, principen om en rimlig tidsfrist och principen om rätten till försvar. Förseningen i kommissionens utredning utgör inte ett tillfälligt upphörande i den mening som avses i artikel 25.6 i förordning 1/2003(¹). Sökandena hävdar vidare att kommissionen åsidosatte deras rätt till försvar genom att inte medge tillgång till alla handlingar i utredningen som kunde vara bevis för eller mot sökandena.

Sökandenas andra grund är att kommissionen för hela den tid överträdelsen påstås ha pågått inte har visat att det föreligger några överträdelser eller att sökandena var ansvariga för dessa. I andra hand hävdar sökandena att kommissionen för delar av denna tid inte har visat att överträdelser förekommit, vilket borde ha medfört att böterna fastställdes till ett lägre belopp. Kommissionen bröt mot den tioåriga preskriptionsregel som finns i artikel 25 i förordning 1/2003 och får på grund av preskription inte ålägga sökandena böter.

Sökandenas tredje grund är subsidiär och bara relevant om tribunalen finner att kommissionen inte på grund av preskription är förhindrad att vidta åtgärder avseende sökandena och/eller att de åsidosättanden som behandlas i den första grunden inte ska leda till att beslutet i dess helhet ogiltigförklaras. För det första var det fel av kommissionen att hålla Pure Chemicals Ltd och Akzo Nobel N.V. ansvariga för samriskföretaget Akcros handlingar, eftersom det enbart är det sistnämnda som är ansvarigt för dess konkurrensbegränsande beteende. För det andra får kommissionen på grund av preskription inte vidta åtgärder avseende Akzo Nobel Chemicals GmbH och Akzo Nobel Chemicals B.V. för tiden innan samriskföretaget hade bildats. Sökandena anför att kommissionen borde ha fördelat ansvaret mellan sökandena och (bolagen i) Elementiskoncernen för den period samriskföretaget fanns. Vid beräkningen av böterna räknade dessutom kommissionen felaktigt samriskföretagets omsättning dubbelt.

____________

¹ - ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1)