Mål T‑654/22
(publicering i utdrag)
M&T 1997, a.s.
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 10 april 2024
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsformgivning avseende dörr- och fönsterhandtag – Tidigare formgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Artiklarna 25.1 b och 6 i förordning (EG) nr 6/2002”
1. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den tidigare formgivningen ger – Bedömningskriterier – Formgivarens frihet
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1, 6.2 och 25.1 b)
(se punkterna 19, 34 och 51)
2. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den tidigare formgivningen ger – Kunnig användare – Begrepp
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
(se punkterna 25 och 26)
3. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den tidigare formgivningen ger – Helhetsbedömning av samtliga beståndsdelar i den tidigare formgivningen
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
(se punkterna 47 och 48)
4. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den tidigare formgivningen ger – Fastställande av helhetsintrycket med hänsyn till det sätt på vilket produkten används – Betydelsen av produktens synliga kännetecken för hur bekväm den är att använda
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
(se punkterna 49 och 50)
5. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den tidigare formgivningen ger – Dörr- och fönsterhandtag
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
(se punkterna 55–60)
Resumé
I samband med att tribunalen ogiltigförklarade ett beslut av överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)(1) lyfte den, i denna dom, fram principen enligt vilken det helhetsintryck som en formgivning ger en kunnig användare måste bestämmas med hänsyn till hur produkten i fråga används och till betydelsen av produktens synliga kännetecken för hur bekväm den är att använda.
Den 17 november 2012 lämnade den rättsliga föregångaren till M&T 1997, a.s., klaganden, in en ansökan till EUIPO om att myndigheten skulle registrera en gemenskapsformgivning avseende dörr- och fönsterhandtag.(2) Den 23 oktober 2020 lämnade VDS Czmyr Kowalik sp.k. in en ansökan om ogiltigförklaring och gjorde gällande att nämnda formgivning saknade särprägel.(3)
Annulleringsenheten biföll ansökan om ogiltigförklaring med motiveringen att formgivningen saknade särprägel.
Överklagandenämnden avslog med samma motivering överklagandet av annulleringsenhetens beslut, eftersom formgivningen inte gav en kunnig användare något annat helhetsintryck än den tidigare formgivningen.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrar först om att det helhetsintryck som en formgivning ger en kunnig användare måste bestämmas med hänsyn till det sätt på vilket produkten i fråga normalt används, med beaktande av att en kunnig användare snarast fokuserar sin uppmärksamhet på de mest synliga och viktigaste delarna av produkten när den används. Betydelsen av produktens synliga kännetecken bedöms således inte bara på grundval av deras inverkan på produktens utseende utan även på hur bekväm produkten är att använda. Dessutom utgör det förhållandet att formgivaren har stor frihet stöd för slutsatsen att formgivningar utan några betydande skillnader ger en kunnig användare samma helhetsintryck, och därmed för att den omtvistade formgivningen inte har någon särprägel. Om formgivaren tvärtom har liten frihet stödjer detta slutsatsen att tillräckligt framträdande skillnader mellan formgivningarna innebär att det helhetsintryck som den kunniga användaren får skiljer sig åt och att den omtvistade formgivningen således har särprägel.
Tribunalen påpekar, vad gäller de motstående formgivningarna, att en kunnig användare som närmar sig dörrhandtaget för att använda det på ett normalt sätt, ser det uppifrån. De mest synliga delarna av handtaget är då de delar som vetter utåt, det vill säga den främre delen, sidan och överdelen av handtaget. De skillnader som förekommer på den bakre delen, det vill säga kanternas buktning och halsens form, är emellertid också synliga för en kunnig användare och kommer inte att förbises av denne, särskilt som de avrundade kanterna på den omtvistade formgivningen ger ett mer stilrent och slätt intryck som en kunnig användare lätt lägger märke till. En kunnig användare kommer dessutom att uppfatta den avrundade och smalare formen på den omstridda formgivningens kanter som skillnader i förhållande till den tidigare formgivningen som påverkar hur handtaget hanteras och därmed som betydelsefulla för det helhetsintryck som den omstridda formgivningen ger. Dessa aspekter påverkar nämligen hur bekvämt handtaget är att använda, eftersom de hänför sig till delar av handtaget som kommer i direkt kontakt med den kunniga användarens hand.
Med hänsyn till dessa beståndsdelar och till den kunniga användarens stora uppmärksamhet i förevarande fall finner tribunalen att skillnaderna vad gäller rundningen av trycket och halsen varken utgör oväsentliga delar eller mindre variationer av en och samma formgivning. En mer avrundad form leder nämligen i allmänhet till att halsens och tryckets linjer ger ett mjukare intryck, vilket har en betydande inverkan såväl på helhetsintrycket som på hur bekvämt dörrhandtaget är att använda, vilket innebär att det rör sig om en beståndsdel som drar till sig en kunnig användares uppmärksamhet. Tribunalen finner därför att nämnda skillnader, även om formgivaren har stor frihet, är tillräckligt betydelsefulla för att de motstående formgivningarna ska ge olika helhetsintryck.