Language of document : ECLI:EU:T:2008:235

Mål T‑266/02

Deutsche Post AG

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – De tyska myndigheternas åtgärder till fördel för Deutsche Post AG – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om återkrav av stödet – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Ersättning för merkostnader som uppkommit till följd av en icke kostnadstäckande försäljningspolitik inom sektorn för pakettjänster från dörr till dörr – Medför inga fördelar”

Sammanfattning av domen

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som vidtas för att kompensera för kostnader som uppkommit i samband med att ett företag tillhandahåller sådana offentliga tjänster som det anförtrotts – Omfattas inte – Villkor

(Artiklarna 86.2 EG och 87.1 EG)

2.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Kompensation för kostnader som uppkommit i samband med tillhandahållande av offentliga tjänster – Kvalificering som statligt stöd – Omfattas inte

(Artiklarna 86.2 EG och 87.1 EG)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Möjlighet för kommissionen att grunda sitt beslut på tillgängliga uppgifter – Villkor – Användning i förväg av behörigheten att utfärda förelägganden mot den berörda medlemsstaten

(Artikel 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 5.2, 10.3 och 13.1)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Prövning av klagomål – Kommissionens skyldigheter

(Artikel 88.2 EG)

1.      En statlig åtgärd omfattas inte av artikel 87.1 EG i den mån som åtgärden ska anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det mottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra skyldigheter avseende offentliga tjänster, när åtgärden i själva verket inte innebär att dessa företag gynnas ekonomiskt och således inte har som verkan att dessa företag får en mer fördelaktig konkurrensställning än konkurrerande företag.

För att det i ett konkret fall ska kunna anses att en sådan ersättning inte utgör statligt stöd, måste ett visst antal villkor vara uppfyllda. För det första ska det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster, och dessa skyldigheter ska vara klart definierade. För det andra ska de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt, så att det kan förhindras att ersättningen medför att det mottagande företaget gynnas ekonomiskt i förhållande till konkurrerande företag. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla offentliga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av dessa skyldigheter. För det fjärde ska, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de offentliga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, storleken på den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag, som har lämplig utrustning för att tillhandahålla offentliga tjänster, skulle ha åsamkats vid fullgörandet av dessa skyldigheter, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av nämnda skyldigheter.

(se punkterna 72–73)

2.      När statliga medel har beviljats ett företag som ersättning för merkostnader som har samband med tillhandahållandet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse på de villkor som angetts i domen av den 24 juli 2003 i mål C‑280/00, Altmark, får kommissionen följaktligen inte, för att inte frånta artikel 86.2 EG all ändamålsenlig verkan, anse att de beviljade statliga medlen helt eller delvis utgör statligt stöd, när summan av dessa medel understiger de merkostnader som uppkommit till följd av fullgörandet av nämnda uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(se punkt 74)

3.      Kommissionen har, inom ramen för det administrativa förfarandet avseende statligt stöd, behörighet att fatta beslut på grundval av de upplysningar som den har tillgång till, när en medlemsstat inte uppfyller sin samarbetsskyldighet och avhåller sig från att lämna de upplysningar som kommissionen har begärt för sin granskning av huruvida ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Innan kommissionen fattar ett sådant beslut måste den emellertid uppfylla vissa processuella krav. I synnerhet måste den förelägga medlemsstaten att, inom den tidsfrist som kommissionen fastställer, överlämna alla de handlingar, upplysningar och uppgifter som är nödvändiga för att undersöka om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. Det är endast om medlemsstaten trots föreläggandet från kommissionen underlåter att överlämna de upplysningar som begärts som kommissionen äger rätt att avsluta förfarandet och fatta beslut om huruvida stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden på grundval av de uppgifter som den har. Dessa krav har återgetts och konkretiserats i artikel 5.2, i artikel 10.3 och i artikel 13.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG.

(se punkt 75)

4.      Kommissionen är, med hänsyn till intresset av en korrekt tillämpning av de grundläggande bestämmelserna i fördraget om stöd, skyldig att vidta en snabb och opartisk prövning av ett klagomål, vilket kan fordra att den prövar omständigheter som inte uttryckligen nämnts av klaganden. Kommissionen är vidare skyldig att undersöka huruvida stödmottagaren har fått en verklig fördel. När det gäller överföring av statliga medel till ett företag som har till uppgift att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, får kommissionen inte bortse från de upplysningar som den berörda staten lämnat i syfte att visa att företaget inte fått någon fördel med hjälp av statliga medel, och inte heller dra slutsatsen att det förekom statligt stöd utan att dessförinnan ha undersökt huruvida de statliga medel som mottagits gett stödmottagaren en fördel.

(se punkt 92)