Mål C‑464/15

Admiral Casinos & Entertainment AG

mot

Balmatic Handelsgesellschaft mbH m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Wiener Neustadt)

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 56 FEUF – Frihet att tillhandahålla tjänster – Hasardspel – En medlemsstats lagstiftning som vid äventyr av straffrättslig påföljd förbjuder anordnande av spel på spelautomater med begränsad vinst (kleines Glücksspiel) i avsaknad av tillstånd beviljat av behörig myndighet – Inskränkning – Motivering – Proportionalitet – Proportionalitetsbedömning på grundval av såväl syftet med lagstiftningen vid tidpunkten för dess antagande som lagstiftningens verkningar i samband med dess tillämpning – Verkningar som med säkerhet fastställts empiriskt”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 juni 2016

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Fråga rörande en tvist som är begränsad till en medlemsstat – Omfattas med beaktande av att unionsrätten eventuellt är tillämplig på tvisten mot bakgrund av det i nationell rätt föreskrivna förbudet mot diskriminering

(Artikel 267 FEUF)

2.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – En medlemsstats lagstiftning som vid äventyr av straffrättslig påföljd förbjuder anordnande av spel på spelautomater med begränsad vinst i avsaknad av tillstånd beviljat av behörig myndighet – Skäl – Proportionalitet – Proportionalitetsbedömning på grundval av såväl syftet med lagstiftningen vid tidpunkten för dess antagande som lagstiftningens verkningar i samband med dess tillämpning

(Artikel 56 FEUF)

1.        Se domen.

(se punkterna 22 och 23)

2.        Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att vid prövningen av huruvida en inskränkande nationell lagstiftning rörande hasardspel är proportionerlig, ska man beakta inte endast det syfte som eftersträvades med denna lagstiftning vid tidpunkten för dess antagande, utan även lagstiftningens verkningar, bedömda efter antagandet av lagstiftningen.

Det framgår nämligen av dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. (C‑390/12, EU:C:2014:281), att artikel 56 FEUF utgör hinder mot en nationell lagstiftning, när lagstiftningen inte är verkligt ägnad att minska spelmöjligheterna eller att bekämpa den spelanknutna kriminaliteten på ett sammanhängande och systematiskt sätt. Det följer emellertid av användningen av orden ”på ett sammanhängande och systematiskt sätt” att den berörda lagstiftningen ska vara ägnad att minska spelmöjligheterna eller att bekämpa den spelanknutna kriminaliteten inte endast vid tidpunkten för dess antagande, utan även efter antagandet. I samband med proportionalitetsbedömningen, ankommer det dessutom på den nationella domstolen att kontrollera hur affärspolitiken utvecklats hos godkända ekonomiska aktörer och att kontrollera tillståndet, vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, när det gäller brottslig och bedräglig aktivitet inom spelsektorn. Av detta följer att det tillvägagångssätt som den hänskjutande domstolen tillämpar vid proportionalitetsbedömningen inte får vara statiskt, utan måste vara dynamiskt i den meningen att den hänskjutande domstolen ska beakta utvecklingen av omständigheterna efter antagandet av denna lagstiftning.

(se punkterna 33–37 samt domslutet)