Mål T‑474/12
Giorgio Giorgis
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Tredimensionellt gemenskapsvarumärke – Formen på två förpackade bägare – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas – Artikel 7.1 b och 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 25 september 2014
1. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Bedömning av särskiljningsförmågan – Kriterier – Omsättningskretsens uppfattning av varumärket – Omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)
2. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Tredimensionellt varumärke som utgörs av formen på varans förpackning – Formen på två förpackade bägare
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 52.1 a)
3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Tredimensionellt varumärke som utgörs av formen på varans förpackning – Särskiljningsförmåga – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)
4. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Varumärke med flera beståndsdelar – Möjlighet för den behöriga myndigheten att undersöka var och en av det berörda varumärkets beståndsdelar – Omsättningskretsens helhetsbedömning av varumärket ska beaktas
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)
5. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7 – Identifiering av det omstridda varumärket – Beskrivning av varumärket i registreringsansökan
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7 och 52.1 a)
6. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Tredimensionellt varumärke – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.3)
1. Ett varumärkes särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken innebär att detta varumärke gör det möjligt att ange att den vara som är föremål för registreringsansökan kommer från ett visst företag och således gör det möjligt att särskilja denna vara från andra företags varor. Ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen, som ska anses bestå av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av dessa varor eller tjänster, uppfattar varumärket.
Vad beträffar gängse livsmedelsvaror som riktar sig till samtliga konsumenter innebär inte den omständigheten att genomsnittskonsumenten väljer sådana varor enligt sitt tycke och smak att dess uppmärksamhetsnivå är hög. Gängse konsumentvaror är nämligen i allmänhet tillgängliga i stormarknader, är billiga och kräver inte någon längre tids övervägning före köp. Sådana varor kan inte anses kräva någon hög uppmärksamhetsnivå från konsumentens sida i samband med köpet.
(se punkterna 12, 13, 16 och 17)
2. Se domen.
(se punkterna 18, 23, 29, 30, 34, 38, 40 och 47)
3. Kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos tredimensionella varumärken som utgörs av formen på själva varan skiljer sig inte från dem som är tillämpliga på andra kategorier av varumärken. Vid tillämpningen av dessa kriterier måste emellertid beaktas att omsättningskretsen inte nödvändigtvis uppfattar ett tredimensionellt varumärke som utgörs av formen på själva varan på samma sätt som ett ord- eller figurmärke som utgörs av ett kännetecken som är oberoende av utformningen av de varor som det avser. Genomsnittskonsumenten är nämligen inte van vid att göra antaganden om en varas ursprung på grundval av varans eller varuförpackningens form utan grafik eller text, och det kan således vara svårare att visa att ett sådant tredimensionellt varumärke har särskiljningsförmåga än vad som är fallet beträffande ett ord- eller figurmärke.
Det är endast varumärken som i betydande mån avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen, och som således fyller sin grundläggande funktion att ange varans ursprung, som inte ska anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Vad avser tredimensionella varumärken som utgörs av förpackningen för varor som på grund av sin art säljs förpackade, ska de göra det möjligt för en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument att, utan att anta ett analyserande och jämförande betraktelsesätt och utan att vara extra uppmärksam, särskilja den ifrågavarande varan från andra företags varor.
(se punkterna 19–21)
4. Se domen.
(se punkt 22)
5. Så snart som den beskrivning av det omstridda varumärket som återfinns i beslutet från harmoniseringsbyråns överklagandenämnd motsvarar den bild av varumärket som återfinns i registreringsansökan, innebär den omständigheten att sökanden beskriver det omstridda varumärket på sitt sätt, en beskrivning som varken framgår av registreringsansökan eller av registreringsbeviset, inte att överklagandenämnden kan anses ha gjort en felaktig bedömning.
(se punkt 36)
6. Tribunalen framhåller att ett tredimensionellt varumärke visserligen kan förvärva särskiljningsförmåga till följd av användning, även om det används tillsammans med ett ordmärke eller ett figurmärke. Så är fallet när varumärket består av formen på en vara eller dess förpackning och dessa systematiskt förses med ett ordmärke under vilket de saluförs. Sådan särskiljningsförmåga kan bland annat förvärvas efter det att omsättningskretsen genomgått en normal tillvänjningsprocess.
Det krävs emellertid att omsättningskretsen kan ange att varan kommer från ett visst företag tack vare att varumärket använts som sådant. Uttrycket ”att varumärket använts som sådant” ska således förstås så, att det omfattar sådan användning av varumärket som möjliggör för omsättningskretsen att ange att varan eller tjänsten kommer från ett visst företag. Med andra ord innebär all användning av varumärket inte nödvändigtvis att varumärket använts som sådant Det krävs att sökanden konkret har styrkt påståendet att formen på de aktuella varornas förpackning uppfattades just som en ursprungsangivelse av omsättningskretsen för att det eventuellt skulle ha varit möjligt att i den bevisning som förebringats kunna finna en indikation på detta – det vill säga en indikation på att den tredimensionella formen på de aktuella varornas förpackning, som utgör det omstridda varumärket, var så speciell att det var möjligt att skilja den från andra tillverkares förpackningar.
(se punkterna 55–57)