Mål T‑387/09

Applied Microengineering Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Femte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Avtal avseende projekten ’Formation of a New Design House for MST’ och ’Assessment of a New Anodic Bonder’ – Återkrav av en del av ett utbetalat bidrag – Verkställbart beslut – Beslut om ändring av det angripna beslutet under rättegången – Rättslig grund för talan – Grundernas beskaffenhet – Berättigade förväntningar – Motiveringsskyldighet – Principen om god förvaltning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 27 september 2012

1.      Talan om ogiltigförklaring — Talan mot ett verkställbart beslut i den mening som avses i artikel 249 EG — Beslut mot vilka talan kan väckas med stöd av artikel 230 EG — Upptagande till sakprövning — Grunder avseende avtalsvillkor och tillämpliga nationella bestämmelser — Avvisning

(Artiklarna 230 EG, 238 EG, 249 EG och 256 EG)

2.      Unionsrätt — Principer — Skydd för berättigade förväntningar — Villkor — Tydliga försäkringar från administrationens sida — Utbyte av uppgifter med kommissionen före undertecknande av avtal utgör inte tydliga försäkringar — Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar — Föreligger inte

3.      Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Räckvidd — Kommissionens beslut om återkrav av en del av ett utbetalat bidrag inom ramen för ett forskningsprogram — Krav på att revisionsrapporten ska bifogas — Föreligger inte

(Artikel 253 EG)

4.      Unionsrätt — Principer — Principen om god förvaltningssed — Kommissionens avtalspart har inte informerat densamme om sitt adressbyte — Brev skickade till den gamla adressen — Åsidosättande av principen om god förvaltningssed — Föreligger inte — Den nya adressen har uppgetts i ett epostmeddelande till en revisor och vidarebefordrats till kommissionen — Avtalsperioden har löpt ut — Saknar betydelse

(Stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)

1.      Rättsakter som institutionerna antar och som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang som de inte kan skiljas från ingår inte bland de rättsakter som avses i artikel 249 EG till följd av den karaktär de har.

Verkställbara beslut och däribland dem som avses i artikel 256 EG ingår däremot, i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse i EG‑fördraget med motsatt innehåll, bland de rättsakter som avses i artikel 249 EG, vilka inte kan angripas genom en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG. Detta gäller i synnerhet när ett verkställbart beslut antas i syfte att kräva in en fordran som uppkommit genom ett avtal med en institution som avtalspart.

När en talan om ogiltigförklaring har väckts med stöd av bestämmelserna i artikel 230 EG ankommer det på unionsdomstolen att pröva den angripna rättaktens lagenlighet enligt EG-fördraget eller enligt alla andra bestämmelser som avser dess tillämpning och därmed unionsrätten. När talan har väckts med stöd av artikel 238 EG kan sökanden däremot endast åberopa att den avtalsslutande institutionen har åsidosatt avtalsvillkoren eller de rättsregler som är tillämpliga på avtalet.

En talan om ogiltigförklaring kan således inte tas upp till sakprövning såvitt avser grunder som syftar till att domstolen ska pröva huruvida ett verkställbart beslut strider mot avtalsvillkor eller tillämpliga nationella rättsregler.

(se punkterna 36 och 38‒41)

2.      Se domen.

(se punkterna 57‒62)

3.      Omfattningen av motiveringsskyldigheten beror på arten av den ifrågavarande rättsakten och det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att unionsdomstolen ges möjlighet att pröva rättsaktens lagenlighet och så att de som berörs av rättsakten kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden i syfte att kunna tillvarata sina rättigheter och bedöma huruvida åtgärden är välgrundad.

Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.

I synnerhet är kommissionen inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda har framfört inför kommissionen, utan det räcker att ange de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets utformning.

När den berörde har varit direkt inblandad i utarbetandet av den ifrågasatta rättsakten och således känner till skälen till varför administrationen har ansett att den inte kan bifalla hans ansökan, beror motiveringsskyldighetens omfattning följaktligen på det sammanhang som har uppkommit på grund av ett sådant deltagande. I sådant fall är de krav som ställs upp i rättspraxis kraftigt mildrade.

Genom att hänvisa till revisionsrapporten har kommissionen i det angripna beslutet således på ett tillräckligt tydligt sätt angett skälen till varför den hade beslutat att återkräva en del av det bidrag som utbetalats inom ramen för ett forskningsprogram. Den berörde har härigenom getts möjlighet att göra gällande sina rättigheter vid unionsdomstolen, och unionsdomstolen har getts möjlighet att pröva beslutets lagenlighet, utan att det är nödvändigt att revisionsrapporten var bilagd beslutet.

(se punkterna 64‒67 och 72)

4.      Principen om god förvaltningssed återfinns bland unionsrättens skyddsregler för administrativa förfaranden som fastslås i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, av vilken princip det följer att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet.

Kommissionen kan inte lastas för att, i samband med återkrav av en del av ett utbetalat bidrag inom ramen för ett forskningsprogram, ha skickat det brev, varigenom kommissionen informerade sökanden om att revisionsförfarandet hade avslutats, rekommenderat, med mottagningsbevis, till den adress som den berörde hade angett för kommissionen då sökanden underlåtit att meddela kommissionen att han bytt adress. Sökanden kan nämligen inte undgå sin skyldighet att meddela kommissionen om sin ändrade adress bara för att avtalsperioden löpt ut, eftersom ett revisionsförfarande pågick. Att adressen var angiven i sökandens e‑postsignatur i korrespondensen med revisorn är vidare inte tillräckligt för att anse att kommissionen på ett riktigt sätt hade fått del av adressändringen, även om e‑postmeddelandena vidarebefordrades till kommissionen av revisorn.

(se punkterna 76 och 80)