Mål T‑53/12

CF Sharp Shipping Agencies Pte Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Talan om ogiltigförklaring – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 26 oktober 2012

1.      Domstolsförfarande – Förordning som under förfarandets gång ersätter den angripna rättsakten – Ny omständighet – Justering av ursprungliga yrkanden och grunder – Frist – Tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring är tillämplig – Undantag – Villkor

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Minimikrav

(Artikel. 296 andra stycket FEUF; rådets förordningar nr 961/2010, artikel 36.3, och nr 267/2003, artikel 46.3)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av en förordning om restriktiva åtgärder mot Iran – Fråga huruvida ogiltigförklaringen ska få verkan efter utgången av överklagandetiden eller efter det att överklagandet har ogillats

(Artiklarna 280 FEUF och 288 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 56 första stycket och 60 andra stycket; rådets förordningar nr 961/2010, bilaga VIII, och nr 267/2012, artikel 51 andra stycket och bilaga IX)

1.      När en förordning som direkt och personligen berör en enskild under förfarandets gång ersätts med en annan rättsakt med samma föremål, ska denna sistnämnda betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att justera sina yrkanden och grunder.

Tidsfristen på två månader i artikel 263 sjätte stycket FEUF gäller för en sådan justering. Denna tidsfrist är nämligen i princip tillämplig såväl när talan om ogiltigförklaring av en rättsakt väcks genom en ansökan som när den väcks inom ramen för ett pågående mål genom justering av yrkanden om ogiltigförklaring av en tidigare rättsakt som upphävts och ersatts av rättsakten i fråga.

Med undantag från denna princip är nämnda frist emellertid inte tillämplig i ett pågående förfarande dels när rättsakten i fråga och den rättsakt som den upphäver och ersätter, såvitt avser den berörde, har samma syfte, i allt väsentligt grundar sig på samma skäl, i stort sett har samma innehåll och endast skiljer sig åt vad gäller deras respektive tillämpning i tiden, dels när justeringen av yrkandena inte är baserad på någon ny grund, omständighet eller bevisning förutom själva antagandet av rättsakten i fråga, genom vilken den tidigare rättsakten upphävdes och ersattes. Med beaktande av att talans syfte och omfattning i enlighet med den ursprungliga ansökan inte ändrats på annat sätt än vad som avser tidsaspekten, påverkas i ett sådant fall rättssäkerheten inte av att begäran om att få justera yrkandena har framställts efter det att tvåmånadersfristen i fråga hade gått ut.

(se punkterna 25, 26, 28 och 29)

2.      Skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot utgör en grundläggande unionsrättslig princip från vilken undantag endast får göras på grund av tvingande hänsyn. Den berörde ska därför i princip underrättas om skälen för beslutet samtidigt som den underrättas om antagandet av den rättsakt som går vederbörande emot. En bristfällig motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för rättsakten under förfarandet vid unionsdomstolen.

Vad rör en sådan rättsakt som förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran är rådet − om inte tvingande skäl hänförliga till unionens eller dess medlemsstaters säkerhet eller internationella förbindelser utgör hinder för att vissa uppgifter lämnas till de berörda − skyldigt att underrätta en enhet som blir till föremål för restriktiva åtgärder om de specifika och konkreta skälen till varför rådet anser att dessa åtgärder måste vidtas. Rådet ska sålunda ange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för de aktuella åtgärderna samt de överväganden som har fått rådet att vidta desamma.

(se punkterna 35 och 36)

3.      I artikel 60 andra stycket i domstolens stadga föreskrivs att ett avgörande av tribunalen varigenom en förordning förklaras ogiltig, med avvikelse från artikel 280 FEUF, ska gälla först efter utgången av den överklagandetid som anges i artikel 56 första stycket i stadgan eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, efter det att överklagandet har ogillats.

Förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, inklusive bilaga IX till samma förordning, har emellertid karaktär av en förordning, eftersom det i artikel 51 andra stycket i nämnda förordning föreskrivs att den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater, vilket överensstämmer med de rättsverkningar som föreskrivs för förordningar i artikel 288 FEUF. Nämnda förordning kan således inte ogiltigförklaras med omedelbar verkan.

(se punkterna 48−50)