Överklagande ingett den 24 september 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juli 2007 i mål T-351/03, Schneider Electric SA mot kommissionen

(Mål C-440/07 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Petite och F. Arbault)

Övriga parter i målet: Schneider Electric SA, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 11 juli 2007 i mål T-351/03, Schneider Electric SA mot kommissionen, och

förplikta Schneider Electric SA att ersätta kommissionen för samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Kommissionen erinrar om att tre kumulativa villkor måste vara uppfyllda för att gemenskapen skall ådra sig ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar, nämligen att ett vållande föreligger, att en faktisk och bestämd skada har uppkommit och att det finns ett direkt orsakssamband mellan vållandet och skadan, och åberopar sju grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden

Förstainstansrätten har i sin dom fastslagit dels att kommissionen hade "underlåtit" att i meddelandet om invändningar av den 3 augusti 2001 inkludera invändningen att Schneider och Legrand skulle kunna stödja sig på varandras ställning, dels att inte det inte hade medfört "några särskilda tekniska svårigheter" att inkludera denna invändning. Enligt kommissionen har förstainstansrätten därigenom åsidosatt principen om rättskraft och gjort en materiellt oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Vidare har den missuppfattat bevisningen i målet och brustit i sin motiveringsskyldighet.

Den andra grunden

Förstainstansrätten har i sin dom fastslagit att det fel i förfarandet som konstaterades i domen av den 22 oktober 2002 i mål T-310/01, Schneider Electric mot kommissionen, utgör en "tillräckligt klar" överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Enligt kommissionen har förstainstansrätten därigenom gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning samt brustit i sin motiveringsskyldighet.

Den tredje grunden

Förstainstansrätten har i sin dom fastslagit att det föreligger ett "tillräckligt direkt orsakssamband" mellan vållandet och den andra delen av den skada som identifierats, det vill säga att Schneiders förhandlingar med Wendel-KKR angående överlåtelsepriset för Legrand avslutades i förtid. Enligt kommissionen har förstainstansrätten därigenom gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning.

Den fjärde grunden

Enligt kommissionen har förstainstansrätten brustit i sin motiveringsskyldighet på grund av att det föreligger motstridiga skäl i förstainstansrättens resonemang angående orsakssambandet mellan vållandet och de olika delarna av den skada som identifierats.

Den femte grunden

Förstainstansrätten har gjort en materiellt oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och missuppfattat bevisningen i målet, eftersom den i sin dom har underlåtit att fastslå att Schneider, såvitt avser hela den andra delen av den skada som identifierats, har bidragit till skadans uppkomst. Enligt kommissionen har Schneider i flera avseenden brustit i sin skyldighet att iaktta rimlig aktsamhet för att undvika skadan eller begränsa dess omfattning, särskilt genom att inte ansöka om interimistiska åtgärder med avseende på den skyldighet att överlåta Legrand som Schneider påstår att det blivit ålagd och genom att överlåta Legrand vid en tidpunkt då någon skyldighet att göra detta dock inte åvilade Schneider.

Den sjätte grunden

Förstainstansrätten har i sin dom identifierat en skada som inte åberopats av Schneider. Enligt kommissionen har förstainstansrätten därigenom gått utöver vad som har yrkats (ultra petita) samt åsidosatt bevisbördereglerna och rätten till försvar.

Den sjunde grunden

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att, såvitt avser hela den andra delen av den skada som identifierats, tillerkänna Schneider kompensationsränta från tidpunkten för skadans uppkomst, det vill säga den 10 december 2002.

____________