Talan väckt den 10 september 2007 - Telefónica och Telefónica de España mot kommissionen
(Mål T-336/07)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Telefónica och Telefónica de España (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna F.-E. González Diaz och S. Sorinas Jimeno)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandenas yrkanden
Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall
i första hand, med stöd av artikel 230 i EG-fördraget, ogiltigförklara det beslut som Europeiska gemenskapernas kommission fattade den 4 juli 2007 i ärende KOMP/38.784 - Wanadoo España Telefónica,
i andra hand, med stöd av artikel 229 i EG-fördraget, upphäva eller sätta ned de böter som påfördes sökanden genom beslutet, och
i vilket fall som helst förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Förevarande talan riktas mot det beslut av den 4 juli 2007, avseende ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (ärende KOMP/38.784 - Wanadoo España mot Telefónica), genom vilket kommissionen ålade Telefónica S.A. att solidariskt med Telefónica de España erlägga böter med 151 875 000 euro för en överträdelse av artikel 82 i EG-fördraget avseende påstådd prispress.
Sökandena har till stöd för sin talan anfört följande:
Åsidosättande av sökandenas rätt till försvar genom att beslutet grundandes på en rad faktiska omständigheter som inte delgavs sökandena under det administrativa förfarandet och vilka sökandena inte bereddes tillfälle att kommentera.
Svaranden har gjort sig skyldig till olika uppenbara felaktiga bedömningar angående:
Angivandet av tre olika grossistmarknader och inte en enda tillträdesmarknad för grossister avseende ADSL som inkluderar såväl accessnätet som det nationella och regionala tillträdet, eller åtminstone de två sista.
Påståendet om en dominerande ställning för sökandena, såväl på den relevanta marknaden för grossistprodukter som för detaljister.
Tillämpningen av artikel 82 i EG-fördraget på dess påstått lagstridiga handlande. Kommissionen tillämpar för det första nämnda artikel på en de facto vägran att ingå avtal medan de ifrågavarande grossistprodukterna inte utgör "kritiska infrastrukturer". Detta strider mot rättspraxis i domen i målet Oscar Bronner. För det andra gäller att trots att det i beslutet anses att artikel 82 skulle kunna tillämpas på sökandenas handlande, vilket inte är fallet, tas i beslutet inte någon hänsyn till rekvisiten i rättspraxis i form av domen i målet Industrie des Poudres Sphériques, enligt vilken det för att en prispress skall kunna anses vara olaglig krävs att det först visas att det har tagits ut ett överpris på produkten i ett tidigare led samt ett underpris på produkten i slutkonsumentens led.
Det påstått lagstridiga handlandet och dess inverkan på marknaden. För det första eftersom kommissionen använder fel sätt för att välja ut de grossistintäkter som jämförts och för det andra då kommissionen gör sig skyldig till bland annat betydande fel vid beräkningen och underlåter att genomföra "period-för-period"-testet och testet med "diskonterade kassaflöden". Dessa fel innebär, vart och ett för sig och tillsammans, att den metod och de beräkningar som redovisas i beslutet är ogiltiga. Beslutet visar inte heller i tillräcklig mån att handlandet har haft någon sådan negativ inverkan på konkurrensen.
Kommissionen har handlat ultra vires och, under alla förhållanden åsidosatt subsidiaritetsprincipen, proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen, lojalitetsprincipen och principen om en god förvaltning genom att ingripa där den nationella regleringsmyndigheten för telekommunikationer redan hade agerat, en myndighet som har inrättats av gemenskapslagstiftaren och som har agerat i enlighet med den behörighet och de befogenheter som den har erhållit, samt med stöd av en lagstiftning som grundas på de gemenskapsrättsliga konkurrensbestämmelserna.
När det gäller upphävandet av böterna, eller nedsättningen av desamma, hävdar sökandena att kommissionen har åsidosatt artiklarna 15.2 i rådets förordning (EEG) nr 17/62 om tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget (nu artiklarna 81 och 82), och 23.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, genom att anse att överträdelsen har skett uppsåtligen eller på grund av grov oaktsamhet och genom att klassificera överträdelsen som ett "särskilt allvarligt missbruk".
____________