Mål T‑465/12

(publicerat i utdrag)

AGC Glass Europe SA m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Administrativt förfarande – Europeiska marknaden för bilglas – Offentliggörande av ett beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Avslag på en begäran om sekretess gällande uppgifter som kommissionen avser att offentliggöra – Motiveringsskyldighet – Konfidentiell behandling – Sekretess – Program för förmånlig behandling – Berättigade förväntningar – Likabehandling”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 15 juli 2015

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Sekretess – Förhörsombud – Behörighet – Räckvidd och gränser

(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 28.2; kommissionens beslut 2011/695, artikel 8)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – De kritiserade bolagens samarbete – Uppgifter som frivilligt lämnats till kommissionen med stöd av programmet om förmånlig behandling – Deltagande i överträdelsen påverkar inte deras civilrättsliga ställning

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 339 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 30.2; kommissionens meddelanden 2002/C 45/03 och 2006/C 298/11)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Offentliggörande av uppgifter som frivilligt lämnats till kommissionen av en deltagare i överträdelsen med stöd av programmet om förmånlig behandling – Meddelandena om samarbete – Räckvidd – Förbud mot att offentliggöra uppgifter i ansökningar om förmånlig behandling – Föreligger inte

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 339 FEUF; Europaparlamentet och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4, rådets förordning nr 1/2003, artikel 30.2, kommissionens meddelanden 2002/C 45/03 och 2006/C 298/11, punkterna 6 och 31–35)

1.      Enligt artikel 8.2 i beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden består förhörsombudets ingripande i att tillämpa de regler som är avsedda att skydda företagen på grund av de berörda uppgifternas konfidentiella karaktär. Syftet med förhörsombudets ingripande är således att lägga till ett kompletterande steg med en kontroll som ombesörjs av ett organ som är fristående från kommissionen. Detta organ är därutöver skyldigt att senarelägga sitt besluts ikraftträdande, så att det berörda företaget får möjlighet att väcka talan i domstol med yrkande om interimistiska åtgärder i syfte att få till stånd uppskov med verkställigheten av beslutet, på de villkor som gäller i det sammanhanget.

Det ska således göras åtskillnad mellan å ena sidan tillämpningen av de rättsregler som rör den konfidentiella karaktären av en uppgift som sådan och å andra sidan de rättsregler som har anförts i syfte att få till stånd en konfidentiell behandling av en uppgift, oberoende av huruvida denna till sin karaktär är konfidentiell. Om det antas att offentliggörandet av en uppgift som inte omfattas av sekretess kan utgöra ett åsidosättande av en regel i den sistnämnda kategorin, medför detta inte att det skydd som erkänns enligt sekretessreglerna blir illusoriskt. Ett sådant åsidosättande kan nämligen, under förutsättning att det är fastställt, föranleda lämpliga åtgärder i avhjälpande syfte, exempelvis skadestånd, om villkoren för unionens utomobligatoriska ansvar är uppfyllda. En bedömning i sak av argument som hänför sig till denna kategori av regler faller således utanför de mål som eftersträvas genom det uppdrag som förhörsombudet tilldelas enligt artikel 8 i beslut 2011/695.

(se punkt 59)

2.      Det framgår av kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden från år 2002 och år 2006 att syftet med dessa båda dokument uteslutande är att slå fast under vilka villkor ett företag kan beviljas immunitet mot böter eller nedsättning av böter. De ifrågavarande tillkännagivandena rör enbart bötesbeloppet och det anges någon annan fördel som ett företag skulle kunna göra anspråk på i utbyte mot att det samarbetar. I reglerna anges att det faktum att ett företag beviljas immunitet eller nedsättning i fråga om böter kan inte skydda det från civilrättsliga påföljder på grund av dess deltagande i en överträdelse av artikel 101 FEUF.

Dessa meddelanden om samarbete syftar till att genomföra en policy med den innebörden att de företag som ett beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF riktar sig till ska behandlas olika utifrån i vilken grad de har samarbetat med kommissionen, men uteslutande såvitt avser bötesbeloppet. Mot bakgrund av att det framgår av tribunalens bedömning ovan att meddelandet och tillkännagivandet i fråga inte är avsedda att påverka de civilrättsliga följderna av deltagande i en överträdelse för företag som har ansökt om förmånlig behandling.

(se punkterna 66, 67 och 73)

3.      Det framgår av punkt 6 i kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden från år 2006 att ett företag inte ska ha en svagare ställning i eventuella civilrättsliga förfaranden mot det företaget enbart av det skälet att företaget i samband med en ansökan om förmånlig behandling frivilligt har försett kommissionen med en skriftlig företagsredogörelse som skulle kunna bli föremål för ett editionsföreläggande. I linje med denna vilja att skydda i synnerhet företagsredogörelser har kommissionen, i punkterna 31–35 i 2006 års tillkännagivande, ålagt sig själv särskilda regler för hur sådana redogörelser ska vara utformade, vem som ska ha tillgång till dem och hur de får användas. Dessa regler rör emellertid uteslutande handlingar och redogörelser – skriftliga eller inspelade – som kommissionen har erhållit med stöd av 2002 års meddelande eller 2006 års tillkännagivande. Såsom framgår av punkt 32 i 2002 års meddelande respektive punkt 40 i 2006 års tillkännagivande, anser kommissionen nämligen att offentliggörande av sådana handlingar och redogörelser normalt sett riskerar att undergräva skyddet för syftet med inspektioner och utredningar i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 1049/2001. De ifrågavarande reglerna har således varken till syfte eller verkan att hindra kommissionen från att, i det beslut varigenom det administrativa förfarandet avslutas, offentliggöra uppgifter rörande beskrivningen av överträdelsen som den har erhållit inom ramen för programmet för förmånlig behandling, och dessa regler ger inte heller upphov till några berättigade förväntningar i det avseendet.

Ett sådant offentliggörande, som sker med stöd av artikel 30 i förordning nr 1/2003 innebär således inte ett åsidosättande av de berättigade förväntningar som sökandena kan hysa till följd av 2002 års meddelande och 2006 års tillkännagivande. Det rör sig nämligen enbart om förväntningar i fråga om beräkning av böter och i fråga om behandling av de handlingar och redogörelser som specifikt avses i dessa dokument.

På motsvarande sätt rör artikel 4 i förordning nr 1049/2001 tillgången till handlingar i ärendet med undantag av det beslut som kommissionen antar i samband med att det administrativa förfarandet avslutas, vars innehåll bestäms i enlighet med artikel 30 i förordning nr 1/2003. Artikel 4 i förordning nr 1049/2001 kan således inte ge sökandena några berättigade förväntningar såvitt avser innehållet i den offentliga versionen av det aktuella beslutet.

(se punkterna 70–72)