Mål C‑337/05

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Italien

”Fördragsbrott – Förfaranden vid offentlig upphandling av varor – Direktiven 77/62/EEG och 93/36/EEG – Tilldelning av offentliga kontrakt utan att meddelande först publiceras – Avsaknad av uppmaning till anbudsgivning – Helikoptrar av märkena Agusta och Agusta Bell”

Sammanfattning av domen

1.        Talan om fördragsbrott – Administrativt förfarande – Formell underrättelse

(Artikel 226 EG)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Förfaranden vid offentlig upphandling av varor – Direktiv 93/36 – Avvikelse från gemensamma regler – Restriktiv tolkning

(Rådets direktiv 93/36, artikel 6.2 och 6.3)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Förfaranden vid offentlig upphandling av varor – Direktiven 77/62 och 93/36 – Tilldelning av kontrakt

(Rådets direktiv 93/36 och 77/62)

1.        I det administrativa skedet av fördragsbrottsförfarandet ska ett motiverat yttrande enligt artikel 226 EG visserligen innehålla en sammanhängande och detaljerad redogörelse för skälen till kommissionens uppfattning att den berörda medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en av de skyldigheter som åligger den enligt fördraget. Lika stränga krav på noggrannhet som på det motiverade yttrandet kan däremot inte ställas på den formella underrättelsen, som omöjligen kan utgöra annat än en första kort sammanfattning av anmärkningarna.

(se punkt 23)

2.        Det följer av tolfte skälet i direktiv 93/36 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor att förhandlat förfarande betraktas som ett undantag och kan tillämpas endast i särskilda fall. I artikel 6.2 och 6.3 i samma direktiv räknas uttömmande och uttryckligen de undantagsfall upp då det förhandlade förfarandet får användas. Undantag från de regler som avser att säkerställa effektiviteten av de rättigheter som ges i fördraget inom området för offentlig upphandling ska nämligen tolkas restriktivt. För att direktiv 93/36 inte ska berövas sin ändamålsenliga verkan får medlemsstaterna således inte föreskriva att det förhandlade förfarandet får användas i andra fall än dem som anges i nämnda direktiv eller förena de fall som uttryckligen anges i detta direktiv med nya villkor som gör det lättare att få tillgång till nämnda förfarande. Det är dessutom den som avser att åberopa ett undantag som har bevisbördan för att de särskilda omständigheter verkligen föreligger som motiverar undantag.

(se punkterna 56–58)

3.        En medlemsstat som tillämpar som praxis – vilken förekommer sedan länge och fortfarande följs – att direkt tilldela kontrakt för inköp av helikoptrar av ett visst nationellt märke för att tillgodose behov hos flera militära förband och civila kårer, utan uppmaning till anbudsgivning och särskilt utan att iaktta de förfaranden som föreskrivs i direktiv 93/36 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, i dess lydelse enligt direktiv 97/52 och, tidigare, direktiv 77/62 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, i ändrad och kompletterad lydelse enligt direktiven 80/767 och 88/295 har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa direktiv.

En sådan praxis är inte befogad på grund av att en ”intern” relation föreligger genom att ett privat företag ingår som delägare, om än i minoritetsställning, i det bolag som tillverkar de ovannämnda helikoptrarna, vilket även till viss del ägs av den upphandlande myndigheten, varför denna inte kan utöva kontroll över bolaget som motsvarar den som den utövar över sin egen förvaltning.

Vad i övrigt avser berättigade krav av nationellt intresse enligt artikel 296 EG och artikel 2.1 b i direktiv 93/36, med hänsyn till att helikoptrarna är varor med dubbelt användningsområde, får varje medlemsstat enligt artikel 296.1 b EG vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel – sådana åtgärder får emellertid inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära ändamål. Inköp av utrustning vars användning för militära ändamål är osäker ska därför med nödvändighet följa reglerna om offentlig upphandling. Leverans av helikoptrar till militära förband för civilt bruk ska följa samma regler.

(se punkterna 38–41, 46–49 och 60 samt domslutet)