Language of document : ECLI:EU:T:2016:69

Mål T‑135/14

(publicering i utdrag)

Kicktipp GmbH

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket kicktipp – Det äldre nationella ordmärket KICKERS – Regel 19 i förordning (EG) nr 2868/95 – Regel 98.1 i förordning nr 2868/95 – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 5 februari 2016

1.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Omständigheter, bevisning och yttranden till stöd för invändningen – Bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett äldre registrerat varumärke – Teleologisk tolkning – Huruvida ett förnyelseintyg kan vara tillräckligt som bevis – Villkor

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 19.2 a ii)

2.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringskontorets språk – Skyldighet att inkomma med en översättning på handläggningsspråket inom en månad från den tidpunkt då originaldokumentet ingavs – Skyldighet att lämna en uttrycklig uppgift om originaldokumentet – Föreligger inte

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 98.1)

3.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Omständigheter, bevisning och yttranden till stöd för invändningen – Bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett äldre registrerat varumärke – Bevis för att det äldre varumärket har förnyats – Räckvidd

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 19.2 a)

1.      Enligt regel 19.2 första meningen i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke ska den invändande parten lämna bevis för ”förekomst, giltighet och omfattning av skyddet av hans äldre märke”. I regel 19.2 andra meningen i förordning nr 2868/95 anges vilka bevis som den invändande parten ”främst” ska lägga fram. Enligt ordalydelsen i den första delen av regel 19.2 a ii i förordning nr 2868/95, i den franska språkversionen, ska den invändande parten inkomma med en kopia av registreringsbeviset ”och” i förekommande fall det senaste förnyelseintyget för ett äldre varumärke som inte är ett gemenskapsvarumärke. Enligt regel 19.2 a ii in fine i förordning nr 2868/95 har den invändande parten även möjlighet att inkomma med ”motsvarande dokument från den förvaltning där varumärket har registrerats”.

Bestämmelsen ska tolkas på så sätt att möjligheten att inkomma med ett motsvarande dokument inte endast avser förnyelseintyget utan såväl registreringsbeviset som förnyelseintyget. Skyldigheten att inkomma med registreringsbeviset utgör nämligen inte ett mål i sig utan har till syfte att harmoniseringskontoret ska förfoga över ett tillförlitligt bevis för att det varumärke som ligger till grund för invändningen existerar. Det är med andra ord möjligt att inkomma med ett ”motsvarande” dokument som ersätter såväl registreringsbeviset som förnyelseintyget.

Det är även möjligt att det andra dokument som anges i regel 19.2 a ii i förordning nr 2868/95, det vill säga förnyelseintyget, samtidigt även utgör ett ”motsvarande dokument” i förhållande till det första dokument som anges i den bestämmelsen, det vill säga registreringsbeviset. När förnyelseintyget innehåller alla uppgifter som krävs för att det ska vara möjligt att bedöma förekomsten, giltigheten och omfattningen av skyddet av det varumärke som ligger till grund för invändningen, utgör tillhandahållandet av det dokumentet ”bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet av hans äldre märke” i den mening som avses i regel 19.2 första meningen i förordning nr 2868/95. Det ska erinras om att det, enligt en teleologisk tolkning av regel 19.2 i förordning nr 2868/95, är innehållet i dokumentet som är avgörande, tillsammans med den omständigheten att dokumentet härrör från den behöriga myndigheten.

Av det ovanstående följer att tillhandahållande av ett förnyelseintyg kan vara tillräckligt för att bevisa förekomsten, giltigheten och omfattningen av skyddet av ett varumärke som ligger till grund för invändningen, om nämnda förnyelseintyg innehåller alla uppgifter som är nödvändiga för ändamålet.

(se punkterna 57, 58, 60, 62, 64 och 65)

2.      I regel 98.1 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke anges att när en översättning av ett dokument ska lämnas in, ska översättningen innehålla en uppgift om vilket dokument som den avser och återge originalets struktur och innehåll. En uttrycklig uppgift är emellertid inte nödvändig för att det ska vara möjligt att förstå vilket dokument som översättningen avser, när originaldokumentet och översättningen lämnas in tillsammans. När översättningen återfinns i direkt anslutning till originaldokumentet råder det inte något tvivel om vilket originaldokument som översättningen hänför sig till.

(se punkterna 71 och 72)

3.      Det ska framhållas att när ansökan om förnyelse har ingetts i rätt tid, men den behöriga myndigheten ännu inte prövat ansökan, är det tillräckligt att inkomma med ett intyg om att ansökan ingetts, om intyget utfärdats av den behöriga myndigheten och innehåller alla nödvändiga uppgifter med avseende på registreringen av varumärket, såsom de skulle ha angetts i ett registreringsbevis. Så länge som det varumärke som ligger till grund för invändningen inte har förnyats, har varumärkesinnehavaren nämligen inte någon möjlighet att inkomma med ett förnyelseintyg och vederbörande ska inte missgynnas på grund av den tid som den behöriga myndigheten behöver för att pröva ansökan. Samma synsätt uttrycks för övrigt i regel 19.2 a i) i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke, där det anges att om varumärket ännu inte registrerats är det tillräckligt att inge en kopia av inlämningsbeviset.

När det varumärke som ligger till grund för invändningen har registrerats, är det däremot inte längre tillräckligt, enligt regel 19.2 a ii i förordning nr 2868/95 att inkomma med ett inlämningsbevis. I ett sådant fall ska i stället ett registreringsbevis eller motsvarande dokument inges. Enligt samma synsätt är det inte tillräckligt att inkomma med ett intyg som visar att en ansökan om förnyelse har ingetts, när förnyelsen har ägt rum.

(se punkterna 74 och 75)