Talan väckt den 13 december 2005 - Gesner mot harmoniseringsbyrån

(mål F-119/05)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Charlotte Gesner (Kildedalsvej, Danmark) (ombud: advokaterna J. Vazquez Vazquez och C. Amo Quiñones)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

ogiltigförklara beslutet som byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) har fattat den 2 september 2005 att avslå sökandens klagomål av den 10 maj 2005 avseende harmoniseringsbyråns beslut av den 21 april 2005 i vilket sökandens ansökan om tillsättande av en invaliditetskommitté avslogs, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som var tillfälligt anställd vid harmoniseringsbyrån fram till den 15 april 2005, lider sedan år 2003 av diskbråck och olika sjukdomstillstånd i ryggraden. Trots att sökanden genomgick operationer och olika medicinska och fysikaliska behandlingar upphörde inte hennes kraftiga ryggsmärtor. Hennes tillstånd förvärrades om hon satt stilla under längre perioder, varför hon blev sjukskriven under flera månader.

Den 11 mars 2005 ansökte sökanden om att harmoniseringsbyrån skulle tillsätta en invaliditetskommitté för att fastställa att sökanden inte kunde utföra sina uppgifter vid harmoniseringsbyrån samt bevilja henne invaliditetspension.

Harmoniseringsbyrån har nekat en sådan tillsättning på grundval av två argument. För det första skall artikel 59 i tjänsteföreskrifterna tolkas som att beslut om att sammankalla invaliditetskommittén fattas av tillsättningsmyndigheten. För det andra har sökanden endast varit sjukskriven 294 dagar under de tre sista åren och uppfyller således inte den tidsperiod som föreskrivs i artikel 59.4 i tjänsteföreskrifterna.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopar sökanden fyra huvudgrunder. Genom den första av dessa framhåller hon att inte enbart tillsättningsmyndigheten har möjligheten att sammankalla invaliditetskommittén. I sådant fall skulle tillsättningsmyndigheten i förväg, subjektivt och godtyckligt besluta huruvida den tillfälligt anställde eller tjänstemannen är tillräckligt sjuk för att kallas till och inställa sig vid kommittén.

Genom den andra grunden åberopar sökanden att det ifrågasatta beslutets motivering är felaktig. Tillämpningen av tidsgränserna som föreskrivs i artikel 59.4 i tjänsteföreskrifterna utgör hinder för att tjänstemän och tillfälligt anställda som inte uppfyller dessa gränser beviljas invaliditetspension trots att de kan vara oförmögna att arbeta på grund av olycksfall eller sjukdomar som visar sig mycket snabbare.

Genom sin tredje grund gör sökanden gällande att de bestämmelser som är tillämpliga vid tillsättningen av en invaliditetskommitté inte begränsar sig till artikel 59 i tjänsteföreskrifterna utan ingår i den rättsliga ram genom vilken beviljande av invaliditetspension regleras, nämligen artiklarna 31-33 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och artikel 9 i tjänsteföreskrifterna och bilaga VIII till dessa.

Genom sin sista grund anser sökanden att det ifrågasatta beslutet åsidosätter icke-diskrimineringsprincipen och likabehandlingsprincipen. Harmoniseringsbyrån hindrar sina anställda från att sammankalla invaliditetskommittén trots att denna möjlighet förefaller tillåten för övriga gemenskapsanställda. För de tillfälligt anställda vid harmoniseringsbyrån med kortare anställningsavtal än tre år förefaller det för övrigt svårt att beviljas invaliditetspension eftersom de, hur sjuka de än må vara, aldrig kommer upp till den gräns som föreskrivs i artikel 59.4 i tjänsteföreskrifterna.

____________