Förenade målen T‑458/09 och T‑171/10

Slovak Telekom a.s.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut att begära upplysningar – Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga – Principen om god förvaltningssed – Motiveringsskyldighet – Proportionalitet”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Kommissionens befogenheter – Befogenhet att begära upplysningar om en tidsperiod före den berörda statens anslutning till Europeiska unionen

(Artikel 82 EG; artikel 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 18.1 och 18.3)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Kommissionens befogenheter – Befogenhet att begära upplysningar om en tidsperiod före den berörda statens anslutning till Europeiska unionen – Relevanta upplysningar

(Artikel 82 EG; artikel 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 18.1)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Kommissionens befogenheter – Befogenhet att begära upplysningar om en tidsperiod före den berörda statens anslutning till Europeiska unionen – Åsidosättande av principen om god förvaltningssed – Föreligger inte

(Artikel 82 EG; artikel 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 18.1)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Uppgift om den rättsliga grunden och syftet med begäran – Räckvidd

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 18.3)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Procedur

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 18)

1.      För att skydda den ändamålsenliga verkan av artikel 18.3 i förordning nr 1/2003 i ett ärende om åsidosättande av unionens konkurrensregler har kommissionen rätt att förplikta ett företag att lämna alla nödvändiga upplysningar om de faktiska omständigheter som det kan känna till och vid behov sända över handlingar som det har i sin ägo, även om dessa upplysningar kan komma att användas emot företaget eller mot ett annat företag för att påvisa att ett konkurrensbegränsande uppträdande ägt rum.

Begreppet ”nödvändiga upplysningar” ska tolkas utifrån syftet med att de aktuella undersökningsbefogenheterna anförtrotts kommissionen. Kravet på samband mellan begäran om upplysningar och den förmodade överträdelsen är uppfyllt då denna begäran, i det skedet av förfarandet, lagenligt kan anses uppvisa ett samband med den förmodade överträdelsen, i den bemärkelsen att kommissionen rimligen kan anta att dokumentet i fråga kommer att vara till hjälp för att avgöra huruvida den påstådda överträdelsen är för handen. Kommissionen kan dessutom endast kräva upplysningar som ger underlag för att undersöka sådana förmodade överträdelser som motiverar att undersökningen genomförs och som anges i begäran om upplysningar. Med hänsyn till kommissionens breda undersöknings- och kontrollbefogenheter ankommer det på denna att bedöma om de upplysningar den begär av de berörda företagen är nödvändiga. Ett företag som är föremål för en undersökning är också skyldigt att aktivt samarbeta, vilket innebär att det ska ställa allt informationsunderlag som är relevant i förhållande till föremålet för undersökningen till kommissionens förfogande.

Med hänsyn till ordalydelsen i artikel 18.1 i förordning nr 1/2003, till syftet med denna bestämmelse och enligt ovannämnda principer ska undersökningsbefogenheterna enligt denna bestämmelse endast anses begränsas av kravet på att de begärda upplysningarna är nödvändiga, utifrån kommissionens bedömning, för att kunna bekräfta att den förmodade överträdelse som gett upphov till undersökningen faktiskt föreligger och i synnerhet, i detta fall, för att kunna avslöja missbruk av en dominerande ställning i strid med artikel 82 EG och artikel 102 FEUF. Varje tolkning av artikel 18.1 i förordning nr 1/2003 som skulle innebära att kommissionen principiellt förbjuds att begära upplysningar av ett företag rörande en tidsperiod då unionens konkurrensregler inte var tillämpliga på det företaget – trots att dessa upplysningar var nödvändiga för att avslöja en eventuell överträdelse av dessa regler från den tidpunkt då de började vara tillämpliga på företaget – skulle kunna förta den ändamålsenliga verkan av denna bestämmelse och stå i strid med kommissionens skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt undersöka alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet. Det kan således inte vara så att kommissionen – när den bedömer huruvida ett företags verksamhet efter den tidpunkt då medlemsstaten där företaget är etablerat anslöt sig till unionen är förenlig med unionens konkurrensregler – principiellt inte kan grunda sig på upplysningar avseende företagets uppträdande före anslutningen.

(se punkterna 41–45 och 52)

2.      I ett förfarande som syftar till att konstatera en överträdelse av artikel 82 EG eller artikel 102 FEUF kan upplysningar och handlingar från tiden före en medlemsstats anslutning till unionen inte principiellt anses irrelevanta för kommissionens bedömning av ett eventuellt missbruk av dominerande ställning av ett företag etablerat i den medlemsstaten, med den motiveringen att sådana överträdelser endast kan grunda sig på objektiva uppgifter från tiden efter överträdelsen.

I synnerhet sådana upplysningar och handlingar, även om de föregår perioden för överträdelsen, som kan visa att ett företag haft en strategi för att slå ut konkurrenter kan hjälpa kommissionen att fastställa överträdelsens allvar och kan därmed anses vara nödvändiga för att kommissionen ska kunna fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom förordning nr 1/2003, i den mening som avses i artikel 18.1 i denna förordning. Den omständigheten att begreppet missbruk av dominerande ställning har ett objektivt innehåll som inte innefattar avsikt att åstadkomma skada medför inte att avsikten att agera på ett sätt som hämmar pris- och prestationskonkurrens under alla omständigheter saknar relevans. Denna omständighet kan nämligen alltid beaktas till stöd för slutsatsen att det berörda företaget har gjort sig skyldigt till missbruk av dominerande ställning, även om en sådan slutsats i första hand bör grunda sig på ett objektivt konstaterande av att det otillbörliga handlandet konkret har genomförts. Kommissionen har således rätt att undersöka de berörda företagens interna dokumentation, eftersom denna kan visa att företagen avsåg att slå ut konkurrensen, alternativt kan ge en annan förklaring till det undersökta uppträdandet.

(se punkterna 60–62)

3.      Kommissionen åsidosätter inte principen om god förvaltningssed när den, i syfte att bevisa en överträdelse av artikel 82 EG efter en stats anslutning till unionen, försöker inhämta upplysningar om hur ett företag etablerat i den staten uppträdde på marknaden vid en tidpunkt då det inte var skyldigt att iaktta den bestämmelsen. Det är bland annat till följd av kommissionens skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet som det ankommer på kommissionen att utarbeta ett beslut med all nödvändig omsorg och att fatta sitt beslut på grundval av alla uppgifter som kan påverka detta. Kommissionen är för detta ändamål behörig att begära ”alla nödvändiga upplysningar” från företag, enligt artikel 18.1 i förordning nr 1/2003. Även upplysningar och handlingar som avser tiden före en medlemsstats anslutning till unionen och därmed före perioden för överträdelsen kan emellertid visa sig nödvändiga för att kommissionen på ett opartiskt och rättvist sätt ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning nr 1/2003.

(se punkterna 70–72)

4.      Artikel 18.3 i förordning nr 1/2003 definierar de väsentliga beståndsdelar som ska ingå i motiveringen av en begäran om upplysningar. Enligt denna bestämmelse ska kommissionen ange den rättsliga grunden och syftet med begäran, precisera vilken information som begärs och fastställa den tidsfrist inom vilken upplysningarna ska lämnas. För övrigt ska kommissionen enligt denna bestämmelse också ange de påföljder som föreskrivs i artikel 23 samt ange eller förelägga de påföljder som föreskrivs i artikel 24. Kommissionen ska även upplysa om rätten att få beslutet prövat av domstolen. I detta avseende är kommissionen varken skyldig att delge mottagaren av ett sådant beslut all information som kommissionen har beträffande de förmodade överträdelserna eller att vidta en strikt juridisk kvalifikation av dessa överträdelser, men den måste klart ange de förmodade överträdelser som den avser att pröva.

(se punkterna 76 och 77)

5.      När kommissionen begär upplysningar av ett företag i ett konkurrensärende måste den iaktta proportionalitetsprincipen, och den skyldighet som åligger ett företag att tillhandahålla upplysningar får inte innebära en oproportionerligt tung börda för företaget i förhållande till undersökningens behov. Skyddet mot godtyckliga och oproportionerliga ingripanden av offentliga organ på fysiska och juridiska personers privata områden är erkänt som en allmän unionsrättslig princip.

Kommissionen får enligt artikel 18 i förordning nr 1/2003 begära upplysningar från ett företag genom en enkel begäran eller genom beslut. Bestämmelsen fordrar inte någon enkel begäran innan beslut fattas. Kommissionen kan således inte anses ha åsidosatt proportionalitetsprincipen enbart genom att ha antagit det andra angripna beslutet utan att först framställa en enkel begäran till företaget.

(se punkterna 81 och 90)