Förenade målen T‑346/11 och T‑347/11

Bruno Gollnisch

mot

Europaparlamentet

”Privilegier och immuniteter – Ledamot av Europaparlamentet – Beslut att upphäva immuniteten – Verksamhet som saknar samband med uppdraget som ledamot – Förfarande för att upphäva immuniteten – Beslut att inte fastställa privilegier och immuniteter – Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre – Anledning saknas att döma i tvisten”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 17 januari 2013

1.      Europeiska unionens privilegier och immunititer – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet för yttranden och avlagda röster under utövandet av sitt ämbete – Begreppet yttrande under utövande av ämbetet – Nödvändigt att det föreligger ett direkt och uppenbart samband mellan yttrandet och parlamentsuppdraget – Yttranden som gjorts i egenskap av nationell politiker – Samband saknas – Immunitet kan inte åberopas

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artiklarna 8 och 9)

2.      Europeiska unionens immuniteter och privilegier – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet för yttranden och avlagda röster under utövandet av sitt ämbete – Omfattning – Omöjligt att upphäva immuniteten – Kontroll av parlamentet av att villkoren för att erkänna denna föreligger

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artiklarna 8 och 9)

3.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet – Begäran om att fastställa immuniteten – Räckvidden hos parlamentets beslut – Begäran har ingetts samtidigt med en begäran om att upphäva immuniteten

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artiklarna 8 och 9)

4.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet – Begäran om att upphäva immuniteten – Parlamentets utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 9)

5.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet – Begäran om att upphäva immuniteten – Handling som utförts av ledamoten på nationellt område – Erkännande av immuniteten med ledning av medlemsstatens bestämmelser

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artiklarna 8 och 9)

6.      Unionsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Meddelande från ett Europaparlamentsutskott om beslutspraxis rörande ledamöternas privilegier och immuniteter – Meddelandet utgör inte en rättsakt från parlamentet – Rättsakt som inte innehåller tydliga, ovillkorliga och samstämmiga upplysningar som utgör tydliga försäkringar, som kan ge upphov till berättigade förväntningar – Beslut som avviker från detta meddelande – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte

7.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet för yttranden och avlagda röster under utövandet av sitt uppdrag – Yttranden som innebär uppmaning till hat på grund av ras – Beslut av parlamentet att upphäva immuniteten – Motiveringsskyldighet – Iakttagande av principerna om likabehandling och god förvaltningssed

(Artikel 296 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 11; protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 9 tredje stycket)

8.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Frånkännande av uppdraget som parlamentsledamot – Nationellt rättsligt förfarande som kan medföra sådant frånkännande – Skyldighet för medlemsstaterna att informera Europaparlamentet – Föreligger inte

(Parlamentets arbetsordning, artikel 3.6)

9.      Europeiska unionens privilegier och immuniteter – Ledamöter av Europaparlamentet – Immunitet – Beslut att upphäva immuniteten – Beslut som fattats utan debatt i kammaren – Möjlighet för den berörde ledamoten att lägga fram sina ståndpunkter för parlamentsutskottet – Åsidosättande av rätten att bli hörd – Föreligger inte

(Europeiska unions stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a; Europaparlamentets arbetsordning, artiklarna 7.3, och 138.2)

10.    Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Kumulativ karaktär – Rättsstridighet – Föreligger inte – Orsakssamband – Föreligger inte – Ogillande av talan

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.      Det framgår av ordalydelsen i artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immuniteter att ett yttrande endast omfattas av immunitet om en ledamot av Europaparlamentet har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och uppdraget som parlamentsledamot. Så är inte fallet avseende yttranden som fällts av en ledamot av Europaparlamentet utanför parlamentet vid utövandet av uppdrag som medlem av ett regionalt organ i en medlemsstat och som ordförande i en partigrupp vid samma organ.

(se punkterna 40, 77, och 78)

2.      Ledamotens okränkbarhet enligt artikel 9 tredje stycket i protokollet om Europeiska unions privilegier och immuniteter kan upphävas av Europaparlamentet, medan parlamentet inte kan upphäva den immunitet som föreskrivs i artikel 8 i protokollet. När parlamentet mottar en begäran om upphävande av immunitet från en nationell myndighet ska parlamentet därför inledningsvis undersöka om de omständigheter som har gett upphov till begäran om upphävande omfattas av artikel 8 i protokollet. Är så fallet är det omöjligt att upphäva immuniteten. Om parlamentet skulle komma fram till att artikel 8 i protokollet inte är tillämplig ska det därefter undersöka om ledamoten åtnjuter den immunitet som föreskrivs i artikel 9 i protokollet rörande de omständigheter som läggs ledamoten till last och, om så är fallet, besluta om ledamotens immunitet ska upphävas eller inte.

(se punkterna 45–47)

3.      Eftersom den okränkbarhet för ledamoten av Europaparlamentets okränkbarhet som avses i artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immuniteter gäller i kraft av själva lagen, och en ledamot endast kan fråntas den såvida Europaparlamentet har upphävt den, kan det endast vara fråga om att fastställa immuniteten då okränkbarheten, så som den följer av bestämmelser i nationell rätt i ledamotens ursprungsmedlemsstat, åsidosätts, bland annat genom handlingar av polismyndigheter eller rättsvårdande myndigheter i denna medlemsstat, och det inte har riktats någon begäran om att ledamotens immunitet ska upphävas. Ledamoten kan under sådana omständigheter begära att parlamentet ska fastställa hans immunitet, såsom föreskrivs i artikel 6.3 i parlamentets arbetsordning. Fastställande av immuniteten utgör således ett sätt varpå parlamentet, efter begäran från en ledamot, kan ingripa, när nationella myndigheter kränker eller riskerar att kränka en av dess ledamöters immunitet.

Om nationella myndigheter däremot har begärt att immuniteten ska upphävas ska parlamentet besluta huruvida detta ska ske eller inte. I så fall finns det inte längre något skäl att fastställa immuniteten, eftersom parlamentet antingen upphäver den, med följd att den inte längre kan fastställas, eller nekar att upphäva den, med följd att det inte längre är nödvändigt att fastställa den, eftersom nationella myndigheter underrättas om att parlamentet har avslagit deras begäran om upphävande av immuniteten och om att immuniteten således utgör hinder för de åtgärder de kunde eller önskade att vidta.

(se punkterna 52–56)

4.      Även om den immunitet och de privilegier som enligt protokollet om Europeiska unionens privilegier och immuniteter tillkommer unionen endast är av praktiskt slag, eftersom de har till syfte att undvika att det ställs upp hinder för unionens funktion och oavhängighet, har de inte desto mindre uttryckligen beviljats Europaparlamentets ledamöter samt tjänstemän och övriga anställda vid unionens institutioner. Den omständigheten att privilegierna och immuniteten föreskrivs i unionens allmänintresse motiverar de befogenheter som institutionerna fått att, i förekommande fall, upphäva immuniteten. Detta innebär emellertid inte att privilegierna och immuniteten har beviljats unionen i stället för dess tjänstemän, övriga anställda och parlamentets ledamöter. Genom protokollet skapas alltså en personlig rätt till förmån för de berörda personerna, vilken säkerställs genom den rätt att väcka talan som föreskrivs i fördraget.

Parlamentet ska dock tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilken linje det avser att följa i ett beslut till följd av en begäran om att upphäva eller fastställa immuniteten, på grund av den politiska karaktären hos det beslut det ska fatta. Utövandet av detta utrymme faller dock inte utanför domstolskontrollen, även om denna ska begränsas till granskningen av att förfaranderegler har följts, att de faktiska omständigheter som institutionen har beaktats har varit materiellt riktiga och att det inte föreligger något uppenbart fel vid bedömningen av dessa faktiska omständigheter eller något maktmissbruk.

(se punkterna 58–60)

5.      Se domen.

(se punkterna 82–90)

6.      Då ett meddelande som har utarbetats av Europaparlamentets generalsekretariat inte är en rättsakt från parlamentet utan enbart en sammanfattning av tidigare beslutspraxis i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, vilken har utarbetats upplysningsvis för parlamentets ledamöter, kan ett sådant dokument följaktligen inte vara bindande för parlamentet. Härav följer att ett sådant dokument inte kan innehålla tydliga, ovillkorliga och samstämmiga upplysningar från parlamenter som utgör tydliga försäkringar från detta, som kan ge upphov till berättigade förväntningar hos en ledamot av Europaparlamentet.

Genom att avvika från detta meddelande har dessutom inte parlamentet åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, eftersom meddelandet inte utgör en rättsakt från denna institution och den kan inte anses som en reglering som är så klar och exakt att enskilda på ett otvetydigt sätt kan känna till sina rättigheter och skyldigheter och själva vidta åtgärder i enlighet därmed.

(se punkterna 107, 115 och 124)

7.      Se domen.

(se punkterna 109–114)

8.      Artikel 3.6 i parlamentets arbetsordning föreskriver inte någon skyldighet för medlemsstaterna att informera parlamentet om ett förfarande som kan medföra att en av parlamentets ledamöter kan frånkännas sitt uppdrag. I denna bestämmelse föreskrivs endast att om behöriga myndigheter i medlemsstaterna inleder ett förfarande som kan leda till att en ledamot skiljs från sitt uppdrag ska parlamentets talman begära regelbunden information om hur förfarandet framskrider och hänvisa ärendet till utskottet med ansvar för valprövning, samt att parlamentet, på förslag av detta utskott, kan yttra sig över ärendet. I denna artikel föreskrivs således det förfarande som parlamentets talman, och inte medlemsstaterna, ska följa. Det föreskrivs således inte någon skyldighet för medlemsstaterna i parlamentets arbetsordning.

Syftet med denna bestämmelse är dessutom att säkerställa parlamentets interna arbete och den utgör därför inte en väsentlig formföreskrift i förfarandet för att upphäva en ledamots immunitet vars åsidosättande kunde medföra att ett beslut av parlamentet upphävdes.

(se punkterna 132–137 och 141)

9.      Enligt den grundläggande principen om rätten till försvar i artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska den berörde ha möjlighet, innan det beslut som berör honom antas, att effektivt framföra sina ståndpunkter i frågan om huruvida de faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet är korrekta och relevanta. Härav följer att enligt denna princip kan ett beslut inte antas med stöd av faktiska omständigheter som den berörde inte har haft möjlighet att effektivt bemöta innan beslutet antogs.

Rätten att bli hörd innebär emellertid inte nödvändigtvis att det ska hållas en offentlig debatt i varje förfarande som har inletts mot en person och som kan ge upphov till en rättsakt som går denne emot. Iakttagandet av rätten till försvar och ett kontradiktoriskt förfarande innebär följaktligen inte att det ska hållas en debatt i kammaren innan parlamentet beslutar att upphäva en ledamots immunitet. Ett sådant beslut kan fattas enligt förfarandet för omröstning utan debatt och utan ändringsförslag enligt artikel 138.2 i parlamentets arbetsordning. Det ska däremot beaktas att det föreskrivs i artikel 7.3 i arbetsordningen att den ledamot som berörs av en begäran att upphäva hans eller hennes immunitet ska ges möjlighet att höras av behörigt parlamentsutskott och att lämna in allt skriftligt material som vederbörande anser relevant.

(se punkterna 167 och 175–179)

10.    Se domen.

(se punkterna 210–212 och 222)