Talan väckt den 17 december 2014 – Banco Espírito Santo mot kommissionen
(Mål T-814/14)
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Banco Espírito Santo, S.A. (ombud: advokaterna M. Gorjão-Henriques och L. Bordalo e Sá)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
1) ogiltigförklara punkterna 9 och 18 i bilaga II till Europeiska kommissionens beslut C(2014) 5682 slutlig av den 3 augusti 2014, ärende nr SA.39250 (2014/N) – Portugal, Resolution of Banco Espírito Santo, S.A., i den utsträckning som sökanden (Banco Espírito Santo, S.A. (nedan kallad BES) däri åläggs betalningsansvaret för ersättningen till övervakningsförvaltaren och andra därmed sammanhängande kostnader, och
2) förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
Första grunden: Åsidosättande av rättsregler som antagits med tillämpning av fördraget – Åläggandet för BES att bära kostnaderna för övervakningen av att de åtaganden som Republiken Portugal har gjort uppfylls
BES har ålagts skyldigheter som har samband med tredje mans agerande, som BES inte har samtyckt till, inte har varit till gagn för BES, inte bestämts i enlighet med principen om den ekonomiskt mest fördelaktiga lösningen och kan leda till skada för BES fordringsägare och aktieägare.
– Enligt det angripna beslutet är det rekonstruktionsfonden som ska utse övervakningsförvaltaren. Om Republiken Portugal endast ska utse en enda övervakningsförvaltare förefaller det emellertid inte rimligt att kostnaden för ersättningen till övervakningsförvaltaren helt ska bäras av BES. Detta val är oförenligt med de principer som gäller på området för statligt stöd: 1) Det förstärker den så kallade brobankens fördel genom att den befrias från kostnader för rekonstruktionen vilka den annars skulle ha burit enligt lag. 2) Det snedvrider konkurrensen till förmån för brobanken genom att den befrias från kostnader vilkas storlek inte har bestämts i samband med beviljandet av det statliga stödet.
– Det finns ingen grund i EU-lagstiftningen om statligt stöd för att ålägga BES betalningsansvaret för ersättningen till övervakningsförvaltaren. BES är nämligen inte den som beslutet riktar sig till och är inte heller mottagare av stödet.
– Förordning (EU) nr 806/2014 om en gemensam resolutionsmekanism, som är tillämplig från och med år 2016, tillför inget nytt på detta område, även om den innehåller en bestämmelse om förvaltare i artikel 19. Inte heller förordning nr 1093/2010 eller direktiv 2014/59/EU, vars införlivandefrist ännu inte har löpt ut, tillför något nytt.
– I unionsrätten, särskilt på det område där DG KONKURRENS (Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrensfrågor) är verksamt – vilket organ var ansvarigt för den undersökning som ledde fram till det angripna beslutet – finns konkreta bestämmelser om övervakningsförvaltaren och dennes ersättning, vilka kan användas vid tolkningen för att fylla ut luckorna i bestämmelserna med avseende på den aktuella situationen. Detta gäller i synnerhet beträffande den närmare utformningen av ersättningen till övervakningsförvaltaren vilken ska bestämmas i samråd med parterna, utan att detta påverkar Europeiska kommissionens befogenhet att godkänna denna och förvaltarens nödvändiga oberoende ställning liksom de medel som ska beviljas denne.
– Europeiska kommissionen kan inte bestämma hur övervakningsförvaltaren i praktiken ska avlönas av BES. Det finns inte någon rättslig grund, vare sig i förordning (EU) nr 806/2014 eller i någon annan rättsakt, för kommissionens beslut att ålägga BES denna ekonomiska börda (utan att BES dessförinnan godtagit beloppen i fråga).
– Europeiska kommissionen har själv, i det angripna beslutet, endast uttalat att det åligger ”skräpbanken” (”bad bank”) att betala övervakningsförvaltarens ersättning och att denna ersättning ska ”vara sådan att den inte äventyrar förvaltarens oberoende och effektivitet vid fullgörandet av dennes uppdrag”. Det finns således ingen konkret bestämmelse om ersättningsstrukturen, i synnerhet inte om hur ersättningen ska betalas i praktiken eller om taket för ersättningen.
Andra grunden: Åsidosättande av principerna om berättigade förväntningar, rättssäkerhet och myndigheternas skyldighet att inte agera i strid med sina egna rättsakter:
– Kommissionen har åsidosatt principerna om berättigade förväntningar, rättssäkerhet och myndigheternas skyldighet att inte agera i strid med sina egna rättsakter genom att ålägga, eller anses ålägga, BES kostnaderna avseende övervakningsförvaltaren.
– Denna slutsats vinner enligt BES även stöd av den omständigheten att BES, som är tredje man i förhållande till beslutet, inte hade någon möjlighet att delta i förfarandet för utseende av övervakningsförvaltaren och således inte, utan att de medel och den oberoende ställning som krävs enligt beslutet äventyrades, kunde säkerställa iakttagandet av dess skyldigheter (och dess tjänstemäns förvaltningsansvar) i syfte att se till att denna övervakning av att åtagandena fullgörs medför en lägre kostnad för BES.
Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
– Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att ålägga BES att ensamt bära hela kostnaden för belopp som, med hänsyn till BES aktuella ekonomiska situation – bank som är föremål för rekonstruktionsåtgärder –, inte bara framstår som synnerligen betungande och betydande, utan även är oproportionerliga i egentlig mening.
– Detta gäller i än högre grad då ansvaret för dessa kostnader enligt BES uppfattning, då Portugisiska staten inte åtagit sig detta, ankommer på Europeiska kommissionen, när den utövar sina befogenheter på området för rekonstruktion av banker och medlemsstaternas åtaganden på detta område.