FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 23 maj 2011

Mål T‑493/09 P

Y

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda — Uppsägning — Överklagandet kan i vissa delar inte tas upp till sakprövning och är i övriga delar ogrundat”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) avkunnade den 7 oktober 2009 i mål F-29/08, Y mot kommissionen (REGP 2009, s. I-A-1-393 och II-A-1-2099) med yrkande om upphävande av den domen.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Y ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder –Avsaknad av argument som visar att den åberopade felaktiga rättstillämpningen har ägt rum – Avvisning

Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 första stycket c)

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av omständigheterna – Avvisning – Huruvida personaldomstolen ska ompröva bevisning – Saknas utom vid fall av missuppfattning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

3.      Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid personaldomstolen – Avvisning

Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 första stycket c)

4.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Skyldighet att upplysa överordnade om omständigheter som gör det möjligt att dra slutsatsen att olaglig verksamhet eller allvarliga fel har förekommit – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 22a)

1.      Det framgår av bland annat artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.

Anmärkningar avseende felaktig rättstillämpning, i vilka dessa punkter inte anges klart och i vilka de rättsliga argumenten till stöd för sökandens påståenden inte utvecklar uppfyller inte detta krav.

(se punkterna 27 och 28)

Hänvisning till

Tribunalen: 17 mars 2010, parlamentet mot Collée, T‑78/09 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 20 och 21

2.      Enligt artikel 11 i bilaga I till domstolens stadga är ett överklagande till tribunalen begränsat till rättsfrågor. Personaldomstolen är således dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa omständigheter.

Missuppfattning av bevisningen ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Domstolen: 28 maj 1998, C‑8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen, REG 1998, s. I‑3175, punkt 72; 6 april 2006, C‑551/03 P, General Motors mot kommissionen, REG 2006, s. I‑3173, punkt 54; 21 september 2006, C‑167/04 P, JCB Service mot kommissionen, REG 2006, s. I‑8935, punkt 108

Tribunalen: 19 mars 2010, Bianchi mot ETF, T‑338/07 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 61, och där angiven rättspraxis

3.      Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger de grunder och argument som har framförts vid personaldomstolen, och som bland annat avser omständigheter som personaldomstolen uttryckligen har underkänt, uppfyller inte kraven på motivering enligt artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingetts till personaldomstolen, vilket faller utanför tribunalen behörighet

(se punkt 57)

Hänvisning till

domen i det ovannämnda målet parlamentet mot Collée, punkt 22

4.      I artikel 22a.3 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman som, enligt punkt 1 i nämnda artikel, har lämnat information om förhållanden som ger anledning att misstänka en olaglig verksamhet eller om ett beteende som kan innebära ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger gemenskapernas tjänstemän ”… inte av denna anledning av institutionen [får] behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om han har agerat på ett rimligt och ärligt sätt”. Även om kravet på att ha agerat på ett rimligt och ärligt sätt kan tolkas så, att tjänstemannen är tvungen att vidta åtgärder för att styrka att hans påståenden är riktiga, kan detta uppenbarligen inte innebära att tjänstemannen inte ska upplysa sina överordnade om sådana åtgärder, i synnerhet när det är fråga om undersökningar som kan skada institutionens anseende. Den berörde tjänstemannen kan inte heller motivera sådana åtgärder med att han inte haft förtroende för sina överordnade. I artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs nämligen uttryckligen att tjänstemannen, om han anser det nödvändigt, ska underrätta generalsekreteraren eller personer i motsvarande ställning om de ifrågavarande omständigheterna, eller vända sig direkt till OLAF.

(se punkt 62)