Talan väckt den 18 februari 2014 – PT Pelita Agung Agrindustri mot rådet
(Mål T-121/14)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: PT Pelita Agung Agrindustri (Medan, Indonesien) (ombud: advokaterna F. Graafsma och J. Cornelis)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 av den 19 november 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, s. 2) såvitt den ålägger sökanden en antidumpningstull, och
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
Första grunden: WTO:s avtal om antidumpning tillåter inte någon kostnadsjustering av blotta anledningen att kostnaderna är lägre än på andra marknader eller är snedvridna på grund av statliga ingrepp. Artikel 2.5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51) (nedan kallad grundförordningen) är därför inte tillämplig i den del det föreskrivs att det är möjligt att justera kostnaderna.
Andra grunden: Justeringen av kostnaderna för rå palmolja innebär ett åsidosättande av artikel 2.5 i grundförordningen. Sökanden gör närmare bestämt gällande följande:
Det saknas erforderlig bevisning till styrkande av att priset på rå palmolja på den indonesiska marknaden, och rådet och Europeiska kommissionen (nedan gemensamt kallade institutionerna) gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att priserna på rå palmolja på den indonesiska marknaden snedvridits.
Genom att använda referensexportpriset för att justera kostnaderna underlät institutionerna att justera kostnaderna på skälig grund såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen och/eller på grund av källor som inte påverkats av sådan snedvridning, och
Artikel 2.5 i grundförordningen gör det inte möjligt att justera kostnaderna i situationer då priserna helt enkelt påstås vara låga.
Tredje grunden: Institutionerna gjorde en uppenbart oriktig bedömning när de fann att sökandens inköpspris på rå palmolja från närstående företag snedvridits. Närmare bestämt gjorde institutionerna en uppenbart oriktig bedömning när de fann att sökandens inköpspris på rå palmolja från närstående företag inte var på armlängds avstånd.
Fjärde grunden: När rådet fastställde rimlig vinstmarginal underlät rådet att följa de rättsliga åtaganden som följer av artikel 2.6 c i grundförordningen. Enligt nämnda artikel får den rimliga vinstmarginalen inte överskrida den vinst som normalt görs av andra exportörer eller producenter på försäljning av varor inom samma allmänna kategori på den inhemska marknaden i ursprungslandet.
Femte grunden: Genom att inte göra någon lämplig justering med anledning av prispåslaget gällande överensstämmelseintyg med RED, är det uppenbart att institutionerna missuppfattade de faktiska omständigheterna och åsidosatte artiklarna 3.2 och 3.3 i grundförordningen eftersom sökandens exportpriser inte objektivt jämfördes med unionsindustrins målpris. Genom att inte göra någon erforderlig justering för nämnda intyg, diskriminerade institutionerna dessutom sökanden i förhållande till andra indonesiska producenter.
Sjätte grunden: Institutionerna åsidosatte artikel 3.7 i grundförordningen och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när de slog fast att dubbelräkningsförordningarna inte bidrog till den skada som unionsindustrin åsamkats.
Sjunde grunden: Institutionerna underlät att beakta upplysningar och argument som anförts av sökanden under utredningen. Därmed åsidosatte institutionerna inte bara sin utredningsskyldighet och principen om god förvaltning genom att inte på ett omdömesgillt och objektivt sätt pröva all relevant bevisning, utan även den skyldighet som åligger institutionerna enligt artikel 20.5 i grundförordningen samt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.