Mål T‑124/14

Republiken Finland

mot

Europeiska kommissionen

”EJFLU – Utgifter som undantagits från finansiering – Landsbygdsutveckling – Finansiell korrigering genom engångsbelopp – Stödberättigande utgifter för köp av maskineri och utrustning i andra hand – Undantag för mikroföretag samt små och medelstora företag – Artikel 55.1 i förordning (EG) nr 1974/2006”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 11 december 2015

1.      Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavlig, systematisk, historisk och teleologisk tolkning

(Kommissionens förordning nr 1974/2006, artikel 55.1)

2.      Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Beaktande av olika språkversioner

(Kommissionens förordning nr 1974/2006, artikel 55.1)

3.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Stödberättigande utgifter för köp av maskineri och utrustning i andra hand – Undantag för mikroföretag samt små och medelstora företag – Skyldighet att göra en restriktiv tolkning – Föreligger inte

(Kommissionens förordning nr 1974/2006, artikel 55.1)

4.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Stödberättigande utgifter för köp av maskineri och utrustning i andra hand – Undantag för mikroföretag samt små och medelstora företag – Begränsas till vederbörligen motiverade fall – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning

(Kommissionens förordning nr 1974/2006, artikel 55.1)

5.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Stödberättigande utgifter för köp av maskineri och utrustning i andra hand – Undantag för mikroföretag samt små och medelstora företag – Genomförande – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser

(Rådets förordning nr 1698/2005, kommissionens förordning nr 1974/2006, artikel 55.1)

1.      Se domen.

(se punkt 24)

2.      Se domen.

(se punkt 25)

3.      Artikel 55.1 första stycket i förordning nr 1974/2006, om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU innehåller huvudregeln eller den generella regeln på området för stödberättigade utgifter vid investeringar, och andra stycket föreskriver en alternativ lösning för mikroföretag samt små- och medelstora företag, vilket under alla omständigheter innebär att den senare bestämmelsen utgör ett undantag. Detta innebär inte nödvändigtvis att det är fråga om ett undantag i strikt mening, utan kan påvisa att det finns en specifik och särskild ordning i förhållande till den ordning som skapas genom huvudregeln eller den generella regeln. Härvid framgår det inte med klarhet av det ovannämnda andra stycket om unionslagstiftarens avsikt var att antingen skapa ett undantag i strikt mening, eller att endast ge medlemsstaten behörighet att skapa en avvikande och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag, eftersom en sammantagen läsning av uttrycken ”genom undantag” och ”och endast” kan tolkas i båda riktningarna. Att båda dessa begränsande termer används i samma mening ger således inte en tillräckligt klar och precis indikation på huruvida andra stycket utgör ett undantag i strikt mening, eller endast en avvikande regel som gör det möjligt att skapa en särskild och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag.

Således är det inte nödvändigtvis så att den rättspraxis som grundar sig på den romerska rättsprincipen singularia non sunt extendenda (undantag ska tolkas restriktivt) är tillämplig i förevarande fall. Enligt denna rättspraxis ska unionsbestämmelser som utgör undantag tolkas restriktivt för att bevara den ändamålsenliga verkan hos den generella regel som undantaget gör avsteg från. En sådan restriktiv tolkning är emellertid inte nödvändig om andra stycket i artikel 55.1 i förordning nr 1974/2006 ska klassificeras som en avvikande regel som gör det möjligt att skapa en särskild och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag.

(se punkterna 28–30)

4.      Det följer av den entydiga ordalydelsen av artikel 55.1 andra stycket i förordning nr 1974/2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att upprätta och genomföra en särskild och specifik ordning på området för stödberättigade utgifter för mikroföretag samt små- och medelstora företag, och i detta syfte får medlemsstaterna, i vederbörligen motiverade fall, fastställa villkor enligt vilka köp av andrahandsutrustning kan betraktas som stödberättigande utgifter. Med hänsyn till andra styckets struktur är rekvisitet ”välmotiverade fall” under dylika omständigheter direkt kopplat till medlemsstatens behörighet samt dess möjlighet att göra en skönsmässig bedömning för att upprätta och genomföra en särskild och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag.

Således ska rekvisitet ”välmotiverade fall” begränsas till att avse på vilket sätt en medlemsstat ska utöva sin behörighet att göra skönsmässiga bedömningar i enlighet med andra stycket, och i synnerhet hur dylika bedömningar ska motiveras. För att uppfylla detta rekvisit och för att kommissionen ska kunna kontrollera dess efterlevnad, är en medlemsstat med andra ord skyldig att varje gång den anser det vara lämpligt att utöva sin behörighet och sin möjlighet att göra en skönsmässig bedömning – vare sig fråga är om ett eventuellt beslut att anta regler av generell innebörd, eller ett eventuellt beslut i ett enskilt fall om köp av andrahandsutrustning – ge en relevant motivering till sitt beslut. Det kan även konstateras att samtliga språkversioner av andra stycket stödjer en dylik tolkning och att den är tillfyllest för att säkerställa att kommissionen ges en möjlighet att, i efterhand och på lämpligt sätt, kontrollera hur en medlemsstat har utövat sin behörighet att göra en skönsmässig bedömning enligt andra stycket, i enlighet med syftena hos relevanta unionsbestämmelser.

Om unionslagstiftaren hade haft för avsikt att skapa en regel som anger att medlemsstaterna är skyldiga att anta generella regler som på förhand utpekar samtliga fall då finansiering av köp i andra hand av maskineri eller utrustning kan betraktas som stödberättigande utgifter, hade den varit tvungen att tydligt ange detta. I enlighet med rättssäkerhetsprincipen ska nämligen inte enskilda rättssubjekt, däribland medlemsstaterna, missgynnas av tolkningssvårigheter orsakade av otydlig lagstiftning som föreskriver betungande ekonomiska konsekvenser i förhållande till dem.

(se punkterna 33–36)

5.      Artikel 55.1 i förordning nr 1974/2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU ska tolkas på följande sätt. Andra stycket ger medlemsstaterna behörighet att, inom ramen för en skönsmässig bedömning, upprätta och genomföra en särskild och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag som föreskriver under vilka villkor utgifter för köp av andrahandsutrustning kan betraktas som stödberättigande utgifter, utan att medlemsstaten för den skull är skyldig att anta generell lagstiftning som tydligt och på förhand definierar de fall då sådana investeringar ska anses vara välmotiverade. Icke desto mindre medför det sistnämnda rekvisitet en skyldighet för medlemsstaten att inom ramen för en dylik skönsmässig bedömning – antingen inom ramen för ett beslut att anta generella bestämmelser eller inom ramen för ett beslut i ett enskilt fall – lämna en motivering som visar att beslutet är förenligt med de villkor och syften som uppställs i såväl tillämplig nationell lagstiftning som unionslagstiftning.

I detta avseende är en behörighet för medlemsstaterna att föreskriva och genomföra en särskild och specifik ordning för mikroföretag samt små- och medelstora företag som köper utrustning i andra hand helt i linje med de syften som uppställs i förordning nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU och förordning nr 1974/2006, och det är således inte nödvändigt att ge bestämmelserna i denna ordning en restriktiv tolkning med hänsyn till dessa syften. Rekvisitet ”välmotiverade fall” i artikel 55.1 andra stycket i förordning nr 1974/2006 måste icke desto mindre tolkas i enlighet med dessa syften dels för att undvika att en medlemsstat som utövar den behörighet för skönsmässiga bedömningar som föreskrivs i andra stycket beaktar överväganden som inte motsvarar ovannämnda syften, dels för att kommissionen ska kunna göra effektiva kontroller härav.

(se punkterna 41 och 54)