Mål T‑122/14

Republiken Italien

mot

Europeiska kommissionen

“Underlåtelse att verkställa en dom från domstolen varigenom ett fördragsbrott har konstaterats – Löpande vite – Beslut om utdömande av vite – Tillämplig metod för att beräkna ränta på återkrav av olagliga stöd – Sammansatt ränta”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 9 juni 2016

Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Betalningen av ränta är motiverad av kravet på att återupprätta den tidigare rådande situationen – Tillämpning av kapitaliserad ränta – Förordning nr 794/2004 – Tillämpning i tiden – Tillämplig metod för att beräkna ränta, före ikraftträdandet av nämnda förordning, på återkrav av olagliga stöd – Hänvisning till nationell rätt

(Artikel 108.2 FEUF; kommissionens förordning nr 794/2004, artiklarna 11.2 och 13)

Det anges förvisso i artikel 11.2 i förordning nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] att räntan ska kapitaliseras fram till den dag då stödet har återbetalats samt att det på den upplupna räntan från föregående år ska löpa ränta varje efterföljande år. Det kan emellertid konstateras att denna bestämmelse, enligt artikel 13 femte stycket i samma förordning, endast är tillämplig på beslut om återkrav som delges efter den dag då förordningen trätt i kraft, det vill säga efter den 20 maj 2004. Av detta följer att artikel 11.2 i denna förordning inte i sig är tillämplig i tiden (ratione temporis) på ett beslut om återkrav av otillåtet stöd som har delgetts en medlemsstat före detta datum.

I avsaknad av unionsbestämmelser på området måste frågan huruvida enkel ränta eller sammansatt ränta ska tillämpas i förevarande fall avgöras enligt den nationella rätten. För beslut om återkrav som föregår ikraftträdandet av förordning nr 794/2004, kan följaktligen sammansatt ränta endast beaktas om detta överensstämmer med de bestämmelser som normalt tillämpas i nationell rätt.

(se punkterna 59–61, 64 och 65)