Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Rijn Schelde Mondia France

(mål T-55/05)

Rättegångsspråk: franska

Rijn Schelde Mondia France, med säte i Rouen (Frankrike), har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten François Citron.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

fastställa att kommissionens skrivelse av den 7 oktober 2004 till Direction générale des douanes (ärende REM 2201) utgör ett beslut av kommissionen som går bolaget Rijn Schelde Mondia France emot och att beslutet skall ogiltigförklaras,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har motsatt sig kommissionens beslut i en skrivelse av den 7 oktober 2001, adresserad till Direction générale des douanes.

Det skall erinras om att sökanden, i en skrivelse av den 31 oktober 2000, begärde att den franska tullmyndigheten skulle efterge de tullar som sökanden hade ålagts av Direction générale des douanes de Rouen et du Havre. Tullarna uppgick till 962 058,64 euro. Den franska tullmyndigheten ansåg att den var behörig att pröva begäran om eftergift av tullarna, men valde likväl att hänvisa ärendet till kommission för att den skulle pröva huruvida "den konstaterade försumligheten var av uppenbar karaktär eller inte".

Genom det ifrågasatta beslutet returnerade kommissionen ärendet till den franska tullmyndigheten för att denna skulle "pröva ärendet". Kommissionen informerade likväl myndigheten om att den ansåg att sökanden hade varit uppenbart försumlig och avrådde den franska tullmyndigheten från att efterge tullarna.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat följande:

- Kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk genom att först förklara att den saknade behörighet att pröva begäran om eftergift av tullar och därefter ta ställning till frågan om försumlighetens uppenbara karaktär.

- Kommissionen antog inte beslutet inom den tidsfrist på nio månader som föreskrivs i artikel 907 andra stycket i tillämpningsförordningen till gemenskapens tullkodex.

- Motiveringsskyldigheten åsidosattes.

- Kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk genom att anta beslutet om brist på behörighet tre år efter det att den franska tullmyndigheten hade hänvisat ärendet till institutionen, detta trots att den hade ignorerat det argument om brist på behörighet som sökande själv hade framfört till den franska tullmyndigheten.

Avslutningsvis anser sökanden att kommissionen i förevarande fall gjorde en uppenbar felbedömning av de omständigheter som ligger till grund för uppenbar försumlighet.

____________