FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)
den 20 november 2007
Mål T‑103/05
P
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Lön – Otillåten frånvaro – Avdrag på lönen – Artikel 59 i tjänsteföreskrifterna – Läkarintyg”
Saken: Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 maj 2004, i vilket det förklaras att sökandens frånvaro är otillåten från och med den 16 mars 2004 och att hans lön ska innehållas från och med den 15 april 2004 fram till dess att han tar upp sin tjänst vid generaldirektoratet för press och kommunikation i Bryssel.
Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Beslut i vilket en tjänstemans frånvaro fastställts vara otillåten mot bakgrund av resultatet från en läkarundersökning – Motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)
2. Tjänstemän – Sjukledighet – Sjukdomsintyg – Läkarundersökning –Fastställande av arbetsförmåga – Verkan
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 59ocht 60)
1. Ett beslut är tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den tjänsteman det berör, så att han har möjlighet att förstå räckvidden av den åtgärd som vidtas gentemot honom. Så är fallet med ett beslut i vilket det fastställs att en tjänsteman har otillåten frånvaro – för det fall att tjänstemannen trots att han enligt resultatet av en läkarundersökning är förmögen att arbeta halvtid efter avslutad sjukskrivningsperiod ändå inte har återupptagit arbetet – om beslutet i fråga, även om det inte innehåller en detaljerad motivering vad avser tjänstemannens arbetsförmåga, hänvisar till en bifogad handling, nämligen en anteckning av sjukvården, i vilken tjänstemannens sjukdomshistoria återges, och beslutet dessutom har fattats i ett sammanhang där myndigheten avser att skydda tjänstemannens intressen genom att tillåta honom att successivt återuppta sitt arbete.
(se punkterna 35, 36 och 38)
Hänvisning till domstolen den 17 december 1981, 791/79, Demont mot kommissionen, REG 1981, s. 3105, punkt 12, domstolen den 7 mars 1990, C‑116/88 och C‑149/88, Hecq mot kommissionen, REG 1990, s. I‑599, punkt 26, domstolen den 12 november 1996, C‑294/95 P, Ojha mot kommissionen, REG 1996, s. I‑5863, punkt 35, och förstainstansrätten den 22 januari 1998, T‑98/96, Costacurta mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑21 och II‑49, punkt 86
2. En tjänsteman kan inte undandra sig från den skyldighet att återuppta sitt arbete som följer av en läkarundersökning där det slagits fast att vederbörande är arbetsförmögen, genom att uppvisa ett läkarintyg som avser uppföljande medicinsk behandling men i vilket det inte fastställs någon arbetsoförmåga och således inte anges mellan vilka datum arbetsoförmågan föreligger. En sådan handling kan inte under några omständigheter utgöra ett intyg med stöd av vilket arbetsoförmågan framgår med tillräcklig tydlighet och precision.
(se punkterna 61–63)
Hänvisning till förstainstansrätten den 20 november 1996, T‑135/95, Z mot kommissionen, REGP 1996, s. I‑A‑519 och II‑1413, punkt 34, och förstainstansrätten den 6 maj 1997, T‑169/95, Quijano mot parlamentet, REGP 1997, s. I‑A‑91 och II‑273, punkt 40