TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 20 maj 2014

Mål T‑200/13 P

Patrizia De Luca

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Anställning – Placering i lönegrad – Anställning i en högre tjänstegrupp efter ett allmänt uttagningsprov – Ogillande av talan i första instans efter det att tribunalen återförvisat målet – Ikraftträdande av de nya tjänsteföreskrifterna – Övergångsbestämmelser – Artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) den 30 januari 2013 i mål F-20/06 RENV, De Luca mot kommissionen, med yrkande om upphävande av domen.

Domslut:      Överklagandet ogillas. Patrizia De Luca och Europeiska kommissionen ska var och en bära sina egna rättegångskostnader i de båda förfarandena vid tribunalen och i de båda förfarandena vid personaldomstolen. Europeiska unionens råd ska bära sina egna kostnader i de båda förfarandena vid tribunalen och i de båda förfarandena vid personaldomstolen.

Sammanfattning

Tjänstemän – Tjänsteklass – Byte av kategori eller tjänstegrupp efter deltagande i ett allmänt uttagningsprov – Omplacering i lönegrad – Tillämpliga bestämmelser – Sökande som förts upp i en förteckning över godkända sökande före den 30 april 2006 – Tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 12.3

Artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i vilken placering i lönegrad av tjänstemän som rekryterats mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006 regleras, å ena sidan, och bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och de allmänna principer som reglerar den normala karriärutvecklingen för tjänstemän i aktiv tjänst, å andra sidan, utgör två slags regelverk vilkas tillämpning är ömsesidigt uteslutande.

Vid tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska personaldomstolen således inte beakta att den berörda hade befordrats, det vill säga beakta den omständigheten ett vederbörande redan var en tjänsteman som tillträtt en tjänst. För det fall den berörda skulle betraktas som nyrekryterad, kunde personaldomstolen, under dessa omständigheter, med rätta bedöma att den berörda verkligen skulle placeras i lämplig lönegrad, utan multiplikationsfaktor, i enlighet med artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och i överensstämmelse med de lönegrader som fastställts i den tabell som finns i nämnda artikel.

Den omständigheten att den berörda placeras i lämplig lönegrad, utan multiplikationsfaktor, innebär heller inte ett åsidosättande av principen om att alla tjänstemän har rätt till en yrkeskarriär, eftersom en undantagsvis tillämpning av bestämmelserna om rekrytering endast var möjlig om den berörda hade ett visst intresse eller fick en viss fördel av detta jämfört med om tjänsteföreskrifterna tillämpades.

Det är ett villkor för tillämpningen av bestämmelserna om rekrytering att tjänstemannen har ett visst intresse eller får en viss fördel av det. Med hänsyn tagen till förekomsten av detta intresse eller denna fördel kan tillämpningen av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna således inte anses vara oproportionerlig. Efter att ha funnit att ett sådant intresse eller en sådan fördel föreligger kan personaldomstolen rätteligen dra slutsatsen att det inte skett något åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Det ankommer vidare på personaldomstolen att pröva huruvida det föreligger ett visst intresse eller en viss fördel med avseende på tjänstemannens karriärsutveckling och/eller lön som kan kompensera för den omständigheten att tjänstemannen placerades i en lägre lönegrad än den som vederbörande redan var placerad i. Detta intresse eller denna fördel måste vara adekvat och tillräcklig för att motivera att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tillämpas. Däremot måste på intet sätt detta intresse eller denna fördel, som följer av att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tillämpas, vara uppenbar för att vara förenlig med vad som anges i domen om återförvisning.

Slutligen ankom det på den domstol som har att pröva de faktiska omständigheterna att bedöma vad som kunde utgöra ett visst intresse eller en viss fördel.

(se punkterna 37–39, 47, 50 och 51)