Talan väckt den 16 september 2008 - Den autonoma regionen Sardinien mot kommissionen

(Mål T-394/08)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Den autonoma regionen Sardinien (ombud: advokaterna A. Fantozzi, P. Carrozza och G. Mameli)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 juli 2008 (statligt stöd C1/2004 Italien - Generalsekretariatets registreringsenhet (208) D/204339), avseende det statliga stödet "Den regionala lagen nr 9 av år 1998 - Missbruk av stöd N 272/98"

Grunder och huvudargument

I regionen Sardiniens lag nr 9 av den 11 mars 1998 föreskrevs krediter såsom incitament för förändring och anpassning av hotellindustrin. Det stöd som härigenom infördes godkändes av kommissionen. Trots detta meddelade svaranden den 3 juli 2008 den italienska regeringen det beslut som överklagats till förevarande domstol. I detta beslut angavs att det inom ramen för det statliga stödet i fråga medgetts stöd för investeringar som inte omfattades av den ansökan om stöd som ingavs innan projektet inleddes, vilket är oförenligt med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.¹

Sökanden gör till stöd för sina argument gällande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter då motiveringen är motsägelsefull, den påstått bristande relevansen av förväntan för bedömningen av "incitamentseffekten" med avseende på mottagarna och således för bedömningen av kriteriet "nödvändigheten av stödet".

Sökanden framhåller härvid särskilt att en korrekt bedömning av mottagarnas förväntan skulle ha medfört att kommissionen tillmätt den omständigheten rätt betydelse att det statliga stödet i fråga:

- i begreppsmässigt hänseende helt låg i linje med gällande lagenliga bestämmelser, enligt vilka tilldelningen av stöd var oberoende av bedömningen av om investeringarna redan gjorts eller inte,

- hade antagits genom en regional lag som godkänts utan att det var möjligt att "Riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål" hade kunnat ha någon inverkan på lagen, då denna antogs endast en dag efter det att nämnda riktlinjer offentliggjordes i Officiella tidningen,

- de mottagande företagen hade inlett verksamhet just därför att de förväntade sig att få åtnjuta stöd, vilket således fullt ut fungerat såsom incitament.

Kommissionen gör följaktligen fel när den söker bedöma stödets incitamentseffekt på grundval av det antagande, som inte styrkts, att mottagaren då denne inte ingett någon ansökan innan investeringen gjordes, skulle ha gjort denna investering oberoende av stödet.

Att kommissionens bedömning är felaktig följer tydligt av den omständigheten att det är omöjligt att utgå ifrån att den regionala lagen nr 9/1998 ursprungligen var förenlig med nämnda riktlinjer från år 1998.

Svaranden gjorde även fel när den grundade sin bedömning på ett icke-processrättsligt kriterium rörande "saken" avseende stödets förenlighet med den gemensamma marknaden, nämligen på antagandet att det inte förelåg någon incitamentseffekt när någon ansökan inte ingetts innan investeringen gjordes. En sådan ansökan föreskrevs först med hänvisning till statligt stöd för regionala ändamål i ovannämnda riktlinjer och det fanns därför inte någon kännedom om och kunde inte heller finnas någon kännedom om denna dessförinnan.

Svarandens bedömning förefaller dessutom strida mot artikel 88 i EG-fördraget och förordning nr 659/99/EG, eftersom det i det överklagade beslutet fullständigt saknas motivering för att stödet i fråga ska anses vara olagligt snarare än anses ha missbrukats, samtidigt som återkrav i princip är omöjligt om åtgärden anses ha missbrukats.

____________

¹ - EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.