Talan väckt den 8 januari 2013 - NICO mot rådet

(Mål T-6/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Naftiran Intertrade Co. (NICO) Sàrl (Pully, Schweiz) (ombud: J. Grayston, solicitor, och advokaterna G. Pandey, P. Gjørtler, D. Rovetta, D. Sellers och N. Pilkington)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran², och rådets genomförandeförordning (EU) nr 945/2012 av den 15 oktober 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del dessa rättsakter inkluderar sökanden i förteckningen över personer och enheter som är föremål för de restriktiva åtgärderna, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder gällande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och åsidosättande av fördragen och rättsreglerna avseende deras tillämpning, nämligen åsidosättande av rätten att höras, otillräcklig motivering, åsidosättande av rätten till försvar, uppenbart felaktig bedömning och åsidosättande av den grundläggande rätten till egendom.

Sökanden gör gällande att rådet har underlåtit att höra sökanden, och att det inte finns några motsatta uppgifter som skulle motivera detta, särskilt inte i förhållande till begränsningen av aktuella avtalsförhållanden. Sökanden anför vidare att rådet har underlåtit att ge en tillräcklig motivering, vilket rådet har medgett, medan begäran om tillgång till handlingar inte har besvarats. Sökanden hävdar att rådet genom dessa underlåtelser har åsidosatt sökandens rätt till försvar, då denne inte har haft möjlighet att argumentera mot rådets slutsatser på ett ändamålsenligt sätt, eftersom dessa slutsatser har undanhållits från sökanden. I motsats till vad rådet har hävdat, anför sökanden att denne inte är ett dotterbolag till NICO Ltd, eftersom detta bolag inte längre finns i Jersey, och att rådet i vart fall inte har klargjort att även om det vore ett dotterbolag, skulle detta medföra en ekonomisk fördel för staten Iran som skulle strida mot syftet med det omtvistade beslutet och förordningen. Slutligen anför sökanden att, genom begränsningarna av äganderätten och av sökandens aktuella avtalsförhållanden, har rådet åsidosatt den grundläggande rätten till egendom genom att vidta åtgärder vars proportionalitet inte kan fastställas.

____________

¹ - EUT L 282, s. 58.

² - EUT L 282, s. 16.