Målen T‑29/10 och T‑33/10

Konungariket Nederländerna och ING Groep NV

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Finanssektorn – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Kapitaltillskott med möjlighet för stödmottagaren att välja mellan återbetalning eller konvertering av värdepapper – Ändring av återbetalningsvillkoren under det administrativa förfarandet – Beslut om att förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden – Begreppet statligt stöd – Fördel – Kriteriet om en privat investerare – Nödvändig och proportionerlig koppling mellan stödbeloppet och omfattningen av de åtgärder som är avsedda att göra stödet förenligt”

Sammanfattning av domen

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare

(Artikel 87.1 EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Juridisk karaktär – Tolkning mot bakgrund av objektiva omständigheter – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 87.1 EG)

3.      Unionsrätt – Tolkning – Institutionernas rättsakter – Motivering – Beaktande

1.      För att avgöra om en ”fördel” föreligger i fall av ett kapitaltillskott ska det bedömas huruvida en privat investerare av en storlek som är jämförbar med en offentlig myndighets skulle ha gjort lika stora kapitaltillskott under liknande omständigheter, med beaktande av i synnerhet tillgänglig information och den utveckling som förefaller trolig vid tidpunkten för tillskotten. Det är mot bakgrund av förhållandena vid tidpunkten då stödåtgärderna vidtogs som det ska bedömas huruvida staten har agerat som en försiktig investerare i en marknadsekonomi i syfte att fastställa om dess agerande var ekonomiskt förnuftigt. Det får inte ske någon bedömning som grundar sig på senare förhållanden.

Dessa principer är tillämpliga när en stat såsom i förevarande fall, efter att ha beslutat om kapitaltillskott till ett företag enligt vissa återbetalningsvillkor, går med på att ändra nämnda villkor. Under dessa omständigheter kan statligt stöd ha beviljats såväl vid kapitaltillskottet som vid ändringen av återbetalningsvillkoren.

När det gäller kommissionens granskning av huruvida statens beteende var ekonomiskt förnuftigt, kunde kommissionen inte undandra sig skyldigheten att granska om ändringen av återbetalningsvillkoren var ekonomiskt förnuftig mot bakgrund av kriteriet om en privat investerare, endast med motiveringen att det kapitaltillskott som skulle återbetalas redan i sig utgjorde statligt stöd. Det är nämligen först efter en sådan granskning som kommissionen kan avgöra huruvida en ytterligare fördel har beviljats i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

Vid granskningen måste kommissionen beakta alla relevanta uppgifter, framför allt uppgifterna i de ursprungliga återbetalningsvillkoren och de ändrade villkoren. I detta sammanhang är ett tillvägagångssätt som innebär att kommissionen endast konstaterar att ändringen av återbetalningsvillkoren för kapitaltillskottet utgjorde statligt stöd utan att först granska huruvida denna ändring innebar en fördel som en privat investerare inte skulle ha beviljat i samma situation som staten, inte tillräckligt för att ett stöd ska betraktas som oförenligt enligt artikel 87.1 EG. Ett sådant tillvägagångssätt får nämligen inte helt bortse ifrån både den omständigheten att staten enligt de ursprungliga villkoren hade en möjlighet och inte en rättighet att erhålla återbetalning och att ändringen kan ha gjorts på grund av att den var ekonomiskt förnuftig.

Kommissionen åsidosatte följaktligen begreppet stöd genom att underlåta att bedöma huruvida staten, genom att godta ändringen av återbetalningsvillkoren, agerade som en privat investerare skulle ha gjort i en liknande situation, bland annat med beaktande av att staten kunde erhålla förtida inlösen och därvid kunde vara mer säker på en tillfredsställande ersättning med beaktande av de rådande marknadsvillkoren.

(se punkterna 97–99, 110, 111, 118 och 125)

2.      Begreppet statligt stöd är av juridisk beskaffenhet och ska tolkas utifrån objektiva kriterier. Av denna anledning ska unionsdomstolen, i princip och med beaktande av såväl de konkreta omständigheterna i målet som den tekniska eller komplicerade karaktären av de bedömningar som kommissionen har gjort, utöva en fullständig kontroll i frågor som avser huruvida en åtgärd faller inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG. Domstolsprövningen avseende huruvida en åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG är dock begränsad när kommissionens bedömning är av teknisk eller komplicerad art. Det ankommer emellertid på tribunalen att avgöra om så är fallet.

Tribunalen är i princip behörig att göra en fullständig prövning av huruvida ändringen av återbetalningsvillkoren för ett kapitaltillskott utgör statligt stöd, eftersom den innebär en fördel för mottagaren. För det fallet att tribunalen emellertid anser att identifieringen av stödet innebär att man ifrågasätter en komplex ekonomisk bedömning som gjorts av kommissionen, särskilt när det gäller huruvida staten genom att godta ändringen av återbetalningsvillkoren har underlåtit att agera som en försiktig privat investerare av jämförbar storlek skulle ha gjort, ska endast en begränsad prövning göras.

För att bedöma lagenligheten av ett beslut av kommissionen på området för statligt stöd, ska de uppgifter som kommissionen hade tillgång till eller kunde ha haft tillgång till när beslutet antogs beaktas. Om det därvid visar sig att kommissionens bedömning motsägs eller ifrågasätts av uppgifter som den inte hade kännedom om under det administrativa förfarandet, ska det kontrolleras huruvida kommissionen kunde ha fått kännedom om dessa uppgifter och kunde ha beaktat dem i tid och, om så var fallet, huruvida kommissionen normalt borde ha beaktat dessa uppgifter, åtminstone i den del de var relevanta för tillämpningen av kriteriet om en privat investerare.

(se punkterna 100, 101, 105 och 106)

3.      Artikeldelen i en rättsakt kan inte skiljas från sin motivering, och för det fall att beslutet behöver tolkas ska det således ske med beaktande av de skäl som föranledde att det antogs. Det är endast beslutets artikeldel som kan ha rättsliga verkningar. Unionsdomstolen kan emellertid pröva lagenligheten av bedömningarna i skälen i ett beslut, såvida de såsom skäl i en rättsakt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för beslutets artikeldel, eller dessa skäl i sak kan ändra vad som beslutats i det aktuella beslutets artikeldel.

Om kommissionen i ett beslut på området för statligt stöd rättsstridigt definierar en av de åtgärder som ska granskas som statligt stöd, påverkar denna rättsstridighet därmed nödvändigtvis konstaterandet om stödets förenlighet som är beroende av en bedömning av åtagandenas omfattning, vilken fastställs med hänsyn till det lägsta beräknade stödbeloppet.

(se punkterna 146, 156 och 160)