Mål T‑285/08

Securvita – Gesellschaft zur Entwicklung alternativer Versicherungskonzepte mbH

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Natur-Aktien-Index – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) – Ansökan om ändring – Uppenbart att talan ska avvisas”

Sammanfattning av beslutet

Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Förstainstansrättens behörighet – Omprövning av harmoniseringsbyråns beslut – Bedömning med beaktande av överklagandenämndens behörighet

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 45, 62.1, 63.3, 126 och 127.1)

Det är uppenbart att ett yrkande inte kan tas upp till prövning som syftar till att förstainstansrätten ska ändra ett beslut som fattats av en överklagandenämnd vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och mot vilket talan förs vid förstainstansrätten, på så sätt att harmoniseringsbyrån förpliktas att registrera det sökta varumärket som gemenskapsvarumärke.

Ett sådant yrkande utgör en ansökan om ändring i den mening som avses i artikel 63.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. Förstainstansrättens behörighet att ändra ett beslut innebär att förstainstansrätten fattar det beslut som överklagandenämnden borde ha fattat i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 40/94. Huruvida ett yrkande, som syftar till att förstainstansrätten ska ändra ett beslut som en överklagandenämnd har fattat, kan prövas i sak måste därför bedömas med beaktande av överklagandenämndernas behörigheter enligt förordning nr 40/94.

Det följer av artikel 62.1 i förordning nr 40/94 att överklagandenämnden inte har behörighet att rikta förelägganden till den instans vars beslut den har bedömt. Enligt denna bestämmelse får överklagandenämnden, efter prövning av om ett överklagande av ett beslut som fattats av en av de instanser som anges i artikel 57.1 i förordning nr 40/94 är befogat, antingen vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det överklagade beslutet eller återförvisa ärendet till denna enhet för handläggning.

Å andra sidan är överklagandenämnderna, i samband med ett överklagande i enlighet med artikel 57.1 i förordning nr 40/94 av ett beslut som fattats av en granskare eller en invändningsenhet inte behöriga att pröva en ansökan som syftar till att de ska registrera ett gemenskapsvarumärke. Ett varumärke registreras, sedan det har konstaterats att villkoren i artikel 45 i förordning nr 40/94 är uppfyllda. Det ska preciseras att harmoniseringsbyråns olika enheter i fråga om registrering av gemenskapsvarumärken härvid inte fattar något formellt beslut som kan överklagas. Det följer nämligen av bestämmelserna i artiklarna 45, 126 och 127.1 i förordning nr 40/94 att granskaren och invändningsenheten inte har behörighet att konstatera att villkoren för registrering av ett gemenskapsvarumärke i artikel 45 i förordning nr 40/94 är uppfyllda. Med beaktande av bestämmelserna i artikel 62.1 i förordning nr 40/94 har överklagandenämnderna inte behörighet att fatta beslut om registrering av ett varumärke. Det ankommer därför inte heller på förstainstansrätten att pröva en ansökan om ändring i detta avseende.

(se punkterna 10–17 och 20–24)