Överklagande ingett den 25 april 2023 av Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics SAE och Jushi Egypt for Fiberglass Industry SAE av den dom som tribunalen (första avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 mars 2023 i mål T-480/20, Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry mot kommissionen
(Mål C-269/23 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics SAE och Jushi Egypt for Fiberglass Industry SAE (ombud: B. Servais och V. Crochet, avocats)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och Tech-Fab Europe eV
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
bifalla Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics SAE:s och Jushi Egypt for Fiberglass Industry SAE:s talan om ogiltigförklaring i målet vid tribunalen såvitt avser den första delen av den första grunden samt den andra, den fjärde och den femte grunden som bolagen åberopat till stöd för denna talan, och
förplikta motparten och eventuella intervenienter att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit med anledning av målet vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
I den överklagade domen ogillade tribunalen klagandenas talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/7761 av den 12 juni 2020 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten.
Till stöd för sitt överklagande har klagandena åberopat fem grunder, vilka avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den
fann att kommissionens metod för beräkning av klagandenas subventionsmarginal inte stred mot artiklarna 1.1, 5 och 6 i antisubventionsgrundförordningen,
fann att kommissionen inte hade åsidosatt artiklarna 2 a och b samt 3.1 a i antisubventionsgrundförordningen genom att anse att finansiella bidrag från regeringar och offentliga organ med kopplingar till Folkrepubliken Kinas regering kunde tillskrivas de offentliga myndigheterna i ursprungslandet eller exportlandet, det vill säga Arabrepubliken Egyptens regering,
fann att kommissionen inte hade åsidosatt artiklarna 4.2 och 4.3 i antisubventionsgrundförordningen genom att anse att den egyptiska regeringen skulle anses ha ställning av den myndighet som beviljade den förmånliga finansiering som beviljats av de kinesiska myndigheterna,
fann att kommissionen inte hade åsidosatt artiklarna 3. 1 a ii, 3.2 och 5 i antisubventionsgrundförordningen vid beräkningen av storleken på den förmån som Jushi beviljats inom ramen för systemet med tullrestitution vid import, och
fann att kommissionen inte hade åsidosatt artiklarna 3.2 och 4.2 c i antisubventionsgrundförordningen genom att anse att den skattemässiga behandlingen av valutakursförluster gav klagandena en fördel och utgjorde en selektiv subvention.
Vad gäller den första grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte hade gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att använda klagandenas sammanlagda omsättning av samtliga produkter som en lämplig nämnare vid beräkningen av förmånen i procent (det vill säga storleken på den utjämningsbara subventionen).
Vad gäller den andra grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att det enligt antisubventionsgrundförordningen inte är uteslutet att ett finansiellt bidrag kan tillskrivas de offentliga myndigheterna i ursprungslandet eller exportlandet, även om bidraget inte kommer direkt från dem, i enlighet med artiklarna 2 b och 3.1 i förordningen.
Vad gäller den tredje grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att den egyptiska regeringen skulle anses ha ställning av den myndighet som beviljade den förmånliga finansiering som beviljats av de kinesiska myndigheterna. Istället borde tribunalen ha slagit fast att kommissionen hade åsidosatt artiklarna 4.2 och 4.3 i antisubventionsgrundförordningen, eftersom det var de kinesiska enheter som beviljat de finansiella bidragen som hade denna ställning.
Vad gäller den fjärde grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att den enda jämförbara situationen vid bedömningen av huruvida Jushi åtnjöt en fördel var situationen för ett företag som, såsom Jushi, är etablerat i Suezkanalens ekonomiska zon (Suez Canal Economic Zone) (nedan kallad SCZONE) som säljer produkter innehållande tullbefriade råvaror till ett företag som är etablerat utanför SCZONE.
Vad gäller den femte grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte ansåg att den skattemässiga behandlingen i sig utgjorde en subvention som kunde bli föremål för en kompensationsåtgärd och att klagandena i målet vid tribunalen inte hade lagt fram någon bevisning som kunde förta trovärdigheten i kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna i den angripna genomförandeförordningen i fråga om den omständigheten att den skattemässiga behandlingen gynnade alla företag som hade skulder i utländsk valuta.
____________
1 EUT L 189, 2020, s. 1.