TRIBUNALENS BESLUT (tredje avdelningen)
25 januari 2024(*)
”Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”
I mål T‑280/23,
Oil company ”Lukoil” PAO, Moskva (Ryssland), företrätt av advokaterna B. Lebrun och C. Alter,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av U. Rösslein och S. Toliušis, båda i egenskap av ombud,
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bauer och L. Bratusca, båda i egenskap av ombud,
Europeiska kommissionen, företrädd av M. Burón Pérez och A.-C. Simon, båda i egenskap av ombud,
och
Öppenhetsregistret,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden F. Schalin samt domarna P. Škvařilová-Pelzl och I. Nõmm (referent),
justitiesekreterare: V. Di Bucci,
följande
Beslut
1 Sökanden, Oil company ”Lukoil” PAO, har genom sin talan enligt artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av beslutet av sekretariatet för öppenhetsregistret Ares (2023) 1618717, av den 6 mars 2023, genom vilket bolaget avfördes från Europeiska unionens öppenhetsregister.
Rättslig bedömning
2 Enligt artikel 126 i tribunalens rättegångsregler får tribunalen, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning, avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.
3 I det nu aktuella fallet anser tribunalen att sökandens och svarandenas svar på de frågor som tribunalen ställde inom ramen för en åtgärd för processledning den 11 juli, den 17 augusti och den 5 oktober 2023 gett tillräckliga upplysningar om det förhållandet att talan kan ha väckts för sent. Tribunalen beslutar därför med stöd av artikel 126 i rättegångsreglerna att avgöra målet utan att gå vidare med förfarandet, och utan att ansökan behöver delges svarandena, eftersom det är uppenbart av de skäl som anges nedan att talan i vart fall inte kan tas upp till prövning.
4 Enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då sökanden fick kännedom om rättsakten. Enligt artikel 60 i rättegångsreglerna ska denna tidsfrist dessutom förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd.
5 När det närmare bestämt gäller beräkning av fristen anges det i artikel 58.1 a och b i rättegångsreglerna dels att ”[d]å en frist uttryckt i dagar, veckor, månader eller år ska räknas från den tidpunkt en händelse inträffar eller en handling företas, inräknas inte i fristen den dag under vilken händelsen inträffade eller handlingen företogs”, dels att ”[e]n frist uttryckt i veckor, månader eller år löper ut vid utgången av den dag i fristens sista vecka, månad eller år som infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen ska räknas inträffade eller företogs.”
6 Denna frist för väckande av talan utgör enligt fast rättspraxis en fråga om allmän ordning, eftersom den inrättades i syfte att säkerställa klarhet och säkerhet i rättsliga situationer och för att undvika diskriminering eller godtycklig behandling i rättsskipningen. Därför ankommer det på unionsdomstolen att ex officio kontrollera om fristerna har iakttagits (dom av den 23 januari 1997, Coen, C‑246/95, EU:C:1997:33, punkt 21, och beslut av den 19 januari 2018, Miasto Gliwice/kommissionen, T‑485/17, ej publicerat, EU:T:2018:40, punkt 6).
7 Det ska även erinras om att det ankommer på den part som gjort gällande att talan har väckts för sent att visa vilken dag det angripna beslutet delgavs och, i vart fall, vilken dag den berörda parten fick kännedom om beslutet om det rör sig om en individuell åtgärd (se, analogt, dom av den 29 november 2018, WL/Ercea, T‑493/17, ej publicerad, EU:T:2018:852, punkt 59). I det nu aktuella fallet är det alltså svarandena som har bevisbördan.
8 För att ett beslut ska anses vederbörligen delgett, krävs det inte att mottagaren av beslutet faktiskt har fått kännedom om dess innehåll, utan att denne har haft möjlighet att få kännedom om innehållet på ett ändamålsenligt sätt. Bevis på att mottagaren av ett beslut inte endast har mottagit det utan även har kunnat få kännedom om det på ett ändamålsenligt sätt kan framgå av olika omständigheter (se, analogt, beslut av den 31 juli 2020, TO/Europeiska utrikestjänsten, T‑272/19, EU:T:2020:361, punkt 42).
9 För att styrka att ett beslut som delgetts med e‑post vederbörligen har delgetts mottagaren en viss dag och att fristen för att väcka talan därmed börjar löpa den dagen, måste parten i fråga visa, genom att lägga fram nödvändig bevisning i detta avseende, inte endast att beslutet har delgetts mottagaren, i den meningen att det har översänts till mottagarens e‑postadress och att mottagaren mottagit beslutet på denna adress, utan även att mottagaren hade möjlighet att få kännedom om beslutets innehåll den dagen, det vill säga att mottagaren kunde öppna e‑postmeddelandet med det aktuella beslutet och således vederbörligen få kännedom om innehållet den dagen (se, analogt, dom av den 1 augusti 2022, Kerstens/kommissionen, C‑447/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:612, punkt 22).
10 En presumtion om att mottagaren av ett beslut som delgetts med e‑post i vart fall inte kunde få kännedom om beslutets innehåll förrän den dag då mottagaren konsulterade sin elektroniska brevlåda, och likaså en presumtion om att mottagaren av ett sådant beslut i vart fall kan få kännedom om beslutets innehåll så snart det inkommer till hans eller hennes elektroniska brevlåda, kan inte anses förenlig med bestämmelserna om fastställande av frister för väckande av talan (se, analogt, dom av den 1 augusti 2022, C‑447/21 P, Kerstens/kommissionen, ej publicerad, EU:C:2022:612, punkt 25).
11 I det nu aktuella fallet delgav öppenhetsregistrets sekretariat sökanden det angripna beslutet via e‑post den 6 mars 2023. Den senare har uttryckligen medgett att e‑postmeddelandet inkom samma dag till de elektroniska brevlådorna hos de två företrädare som sökanden utsåg när sökanden fördes in i öppenhetsregistret (nedan kallade företrädarna). Av detta följer att fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet enligt artikel 263 FEUF alltså i princip löpte ut den 16 maj 2023, medan talan inte väcktes vid tribunalens kansli förrän den 17 maj 2023. Talan tycks följaktligen vid första påseendet ha väckts för sent.
12 Sökanden har emellertid bestritt att talan väckts för sent och härvid grundat sig på en rad argument.
13 Sökanden har först och främst bestritt att sökanden fick kännedom om e‑postmeddelandet den 6 mars 2023, eftersom det inkom till företrädarnas elektroniska brevlådor samma dag men efter arbetsdagens slut. Sökanden har således anfört att sökanden inte kunde få kännedom om innehållet i detta e‑postmeddelande den dag då det översändes till företrädarna.
14 Det ska därför fastställas huruvida svarandena har lagt fram tillräckliga indicier för att sökandens företrädare ska kunna anses ha kunnat få kännedom om innehållet i e‑postmeddelandet av den 6 mars 2023 samma dag som det inkom till deras elektroniska brevlådor.
15 Sökandens ombud inkom i detta hänseende med en skrivelse av den 31 mars 2023 till öppenhetsregistrets sekretariat, som en reaktion på det angripna beslutet i bilaga till e‑postmeddelandet av den 6 mars 2023. Genom denna skrivelse begärdes att utredningen skulle återupptas enligt punkterna 7.3 och 7.4 i bilaga III till det interinstitutionella avtalet av den 20 maj 2021 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om ett obligatoriskt öppenhetsregister (EUT L 207, 2021, s. 1, nedan kallat det interinstitutionella avtalet).
16 I punkt 7.3 i bilaga III till det interinstitutionella avtalet anges att öppenhetsregistrets sekretariat kan överväga en begäran om att återuppta en utredning ”upp till 20 arbetsdagar efter det att de berörda parterna har informerats om dess beslut.”
17 Vad beträffar regler för beräkning av tidsfrister anges följande i artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, 1971, s.1): ”Om en tidsfrist uttryckt i dagar, veckor, månader eller år skall räknas från det ögonblick då en händelse eller handling äger rum, skall den dag då händelsen eller handlingen äger rum inte ingå i tidsfristen.”
18 Tribunalen framhåller härvidlag att sökandens ombud, för att styrka att begäran om återupptagande av en utredning avseende sökanden gavs in före utgången av fristen på 20 arbetsdagar, i sista stycket i skrivelsen av den 31 mars 2023 uttryckligen angav att fristen på 20 arbetsdagar började löpa den ”7 mars 2023” och att fristen på 20 arbetsdagar skulle löpa ut den ”3 april 2023”.
19 En sådan exakt uppgift, från sökandens egna ombud, kan inte tolkas som något annat än ombudens medgivande av att e‑postmeddelandet med det angripna beslutet verkligen översändes den 6 mars 2023 till sökandens företrädare, att e‑postmeddelandet inkom till företrädarnas elektroniska brevlåda samma dag och att företrädarna fick kännedom om eller åtminstone kunde få kännedom om det samma dag som det översändes och mottogs. E -postmeddelandet med det angripna beslutet hade följaktligen ”vederbörligen delgetts” de nämnda ombuden den 6 mars 2023.
20 Om sökandens företrädare inte hade öppnat eller kunnat öppna e‑postmeddelandet av den 6 mars 2023 förrän dagen efter översändandet och mottagandet av e‑postmeddelandet, det vill säga den 7 mars 2023, skulle det nämligen ha varit logiskt om det i skrivelsen av den 31 mars 2023 hade angetts att fristen på 20 arbetsdagar började löpa den 8 mars 2023.
21 Sökandens argument, att e‑postmeddelandet översändes utanför kontorstid, är inte tillräckligt för att undergräva den tydliga formuleringen i sista stycket i skrivelsen av den 31 mars 2023.
22 Sökanden har vidare anfört att e‑postmeddelandet med det angripna beslutet som översändes den 6 mars 2023, endast gick till de två företrädarna för sökandens belgiska dotterbolag, Lukoil Belgium NV, inte till sökanden, och att sökanden alltså inte kunde få kännedom om det den dagen.
23 Sökanden kan inte vinna framgång med detta resonemang.
24 För det första ska det understrykas att det anges i artikel 2 c i det interinstitutionella avtalet att ”registrerad” avser ”företrädare för intressegrupp som har ingått ett avtalsförhållande med en mellanhand i syfte att den mellanhanden ska främja den företrädarens intressen genom att bedriva omfattad verksamhet.”
25 I artikel 6.2 i det interinstitutionella avtalet anges vidare att sökande ska lämna de uppgifter som förtecknas i bilaga II till nämnda avtalet. Bland de uppgifter som ska föras in i öppenhetsregistret, vilka räknas upp i punkt I nämnda bilaga, finns, i synnerhet, namnet på ”den person som är juridiskt ansvarig för enheten” och namnet på ”den person som ansvarar för kontakterna med unionen.”
26 Öppenhetsregistrets sekretariat har också i enlighet med artikel 8.3 b i det interinstitutionella avtalet fastställt riktlinjer för registrerade, avsedda för dem som ansöker om registrering och för de registrerade, för att säkerställa att avtalet tillämpas på ett konsekvent sätt (nedan kallade riktlinjerna). I punkt 2 i riktlinjerna, som har rubriken ”Principen om en enda registrering”, anges i syfte att undvika flera registreringar och påskynda handläggningen av en ansökan eller registrering, att intresseföreträdare som verkar i flera länder (såsom multinationella bolag) endast bör registrera sin verksamhet en gång och härvid inbegripa de olika andra enheterna i ett nätverk, en koncern eller liknande. I riktlinjerna anges att i praktiken ankommer registreringen i allmänhet på det dotterbolag eller det kontor som företräder enhetens intressen i förhållande till unionens institutioner.
27 I punkt 5 i riktlinjerna, som har rubriken ”Uppgifter som ska införas i registret”, anges en rubrik 4 som avser en ”juridiskt ansvarig person”, vilken definieras som ”en person som har rätt att agera i stället för intressegruppens företrädare eller att företräda denne i kontakter med offentliga myndigheter”.
28 Slutligen är de registrerade enligt artikel 8.3 c i det interinstitutionella avtalet och uppförandekoden i bilaga I till avtalet ansvariga för att de uppgifter som de lämnat är korrekta.
29 För det andra framgår det av det utdrag ur öppenhetsregistret som kommissionen har lagt fram att det endast var sökanden som var registrerad. Sökandens belgiska dotterbolag hade nämligen inte registrerats separat utan benämndes endast som ”kontor som ansvarar för kontakterna med Europeiska unionen”. Det ska således anses att sökanden enligt artikel 8.3 b i det interinstitutionella avtalet och i den mening som avses med principen om en enda registrering i punkt 2 i riktlinjerna, vilka det erinrats om ovan i punkt 26 genom att föra in sig själv som den enda organisationen i öppenhetsregistret inbegrep alla företag i den koncern som sökanden tillhörde i alla länder där koncernen var närvarande, däribland det belgiska dotterbolaget, och att det är oriktigt att påstå att nämnda dotterbolag också förts in i registret.
30 För det tredje ska det understrykas att det namn som sökanden angett som ”person som är juridiskt ansvarig för enheten” var ”S” och att ”B” angetts som ”person som ansvarar för kontakterna med unionen”. Det finns skäl att anse, enligt artikel 6.2 i det interinstitutionella avtalet och punkt I bilaga II till avtalet, vilka det erinrats om ovan i punkt 25, samt i den mening som avses i punkt 5 i de riktlinjer som berörts ovan i punkt 27, att sökanden genom att ange en person som är juridiskt ansvarig för enheten och en person som ansvarar för kontakterna med unionen, accepterade att dessa personer agerade i sökandens ställe och som företrädare som ansvarade för sökandens kontakter med öppenhetsregistrets sekretariat. Den omständigheten att sökandens företrädare är ”verkställande direktör” respektive ”affärschef” i sökandens belgiska dotterbolag påverkar därmed inte det förhållandet att sökanden genom att ange dem som person som är juridiskt ansvarig och person som ansvarar för kontakterna med unionen gav sitt samtyckte till att de skulle företräda sökanden i kontakterna med öppenhetsregistrets sekretariat.
31 Sökandens argument, att företrädarna endast hade mandat att ta emot meddelanden och företräda sökandens belgiska dotterbolag, håller inte. Såsom erinras om ovan i punkt 28 är de registrerade nämligen ansvariga för att de uppgifter som lämnats är korrekta.
32 Slutsatsen att S och B företrädde sökanden och agerade i sökandens ställe har också stöd av det faktum att öppenhetsregistrets sekretariat, såsom kommissionen mycket riktigt framhöll, den 14 juli 2022 översände ett e‑postmeddelande till sökanden via den elektroniska brevlåda som tillhörde S, den företrädare som angetts vara ”person som är juridiskt ansvarig”, i syfte att underrätta sökanden om sitt beslut att inleda en utredning avseende sökanden och som en försiktighetsåtgärd tillfälligt upphäva sökandens registrering. Den 28 juli 2022 var det också S som svarade med ett e‑postmeddelande till personalen vid öppenhetsregistrets sekretariat och angav att de i bilaga skulle finna sökandens ”officiella svar” på deras begäran, mot bakgrund av den utredning som nämnda sekretariat hade inlett mot sökanden. Det ska tilläggas att det officiella svaret i fråga hade undertecknats av just S och B.
33 Det ska också framhållas att det angripna beslutet, som var adresserat till ”Lukoil, Boulevard Sretensky, 11, 101000 Moskva, Ryssland” också översändes till S och B via deras elektroniska brevlådor, vilka anges i registerutdraget.
34 Sökanden har vidare gjort gällande att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat, eftersom det endast innehåller allmänna påståenden, och har understrukit att sökanden den 31 mars 2023 begärde att öppenhetsregistrets sekretariat skulle lämna ut utredningsrapporten, vilken sökanden erhöll den 25 april 2023. Sökanden anser således att fristen för väckande av talan inte kunde börja löpa förrän sökanden mottagit nämnda rapport.
35 Resonemanget kan inte godtas.
36 Det angripna beslutet är det beslut som finns i e‑postmeddelandet av den 6 mars 2023, inte utredningsrapporten från öppenhetsregistrets sekretariat. I punkt 7.1 i bilaga III till det interinstitutionella avtalet föreskrivs nämligen att sekretariatet ska avsluta sin utredning med ett ”motiverat beslut” och skriftligen underrätta de berörda parterna om detta beslut. I punkt 4.11 i nämnda bilaga anges att öppenhetsregistrets sekretariat ska tillhandahålla en kopia av sin utredningsrapport till den registrerade personen endast ”på begäran”. Den omständigheten att det interinstitutionella avtalet ger den registrerade möjlighet att begära en kopia av utredningsrapporten har alltså ingen betydelse för när fristen för väckande av talan börjar löpa, det vill säga den dag då beslutet delges enligt punkt 7.1 i nämnda bilaga. Sökanden kan således inte med framgång anföra att fristen för att väcka talan borde ha skjutits upp till dess att sökanden hade erhållit utredningsrapporten.
37 Svaret på frågan hur fristen för väckande av talan ska beräknas är dessutom inte beroende av svaret på frågan huruvida motiveringen i e‑postmeddelandet av den 6 mars 2023 var tillräcklig eller inte.
38 Sökanden hade i vart fall all möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet och i förekommande fall göra gällande att det var bristfälligt motiverat mot bakgrund av dels de skäl som angavs i det angripna beslutet – vilka bland annat avsåg sökandens verksamhet som intresseföreträdare i syfte att påverka unionens beslutsprocess direkt eller genom sitt belgiska dotterbolag samt den mediebevakning som visade att sökanden hade ställning som lobbyist som kunde utöva inflytande på den ryska regeringens vägnar –, dels det sammanhang som sökanden var medveten om till följd av e‑postväxlingen mellan sökanden och öppenhetsregistrets sekretariat innan det angripna beslutet fattades.
39 Av det ovan anförda följer att det är uppenbart att talan ska avvisas på grund av att den har väckts för sent, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den kan tas upp till sakprövning i den del den riktar sig mot öppenhetsregistret.
Rättegångskostnader
40 Eftersom det nu aktuella beslutet fattades innan svarandena hade delgetts ansökan och innan några kostnader hunnit uppkomma för svarandena, är det tillräckligt att sökanden förpliktas att bära sina rättegångskostnader i enlighet med 133 i rättegångsreglerna. Den omständigheten att svarandena uppmanades att besvara tribunalens frågor inom ramen för de åtgärder för processledning som avses ovan i punkt 3 saknar betydelse i detta hänseende.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning.
2) Oil company ”Lukoil” PAO ska bära sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 25 januari 2024.
Justitiesekreterare | | Ordföranden |