Överklagande ingett den 7 juni 2022 av Air Canada av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 30 mars 2022 i mål T-326/17, Air Canada mot kommissionen
(Mål C-367/22 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Air Canada (ombud: T. Soames, avocat, och I.-Z. Prodromou-Stamoudi, dikigoros)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2017) 1742 slutlig av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 - Luftfrakt) (nedan kallat det omtvistade beslutet) eller, alternativt, en eller flera av artiklarna 1.1 a, 1.2 a, 1.3 a och 1.4 a i detta beslut,
ogiltigförklara artikel 3 i det omtvistade beslutet eller, alternativt, väsentligt minska de böter som Air Canada ålagts,
alternativt, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med domstolens dom, och
förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader vid domstolen och resterande två tredjedelar av rättegångskostnaderna vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder:
I den första grunden, som är uppdelad i två delar, gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen hade behörighet att fastställa och ålägga påföljd för en överträdelse av 101 FEUF och artikel 53 EES-avtalet beträffande inkommande flygningar.
Tribunalen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning genom att konstatera att artikel 101.1 FEUF kan tillämpas på ett beteende som omfattar prissamordning utanför Europeiska unionen enbart på grundval av prövningen av kvalificerade effekter utan att det är nödvändigt att bedöma om beteendet har till syfte eller verkan att begränsa eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden.
Tribunalen gjorde sig skyldig till uppenbart felaktig rättstillämpning när den kontrollerade bedömningen i det omtvistade beslutet av effekterna av samordningen när det gäller frakttjänster som avser inkommande trafik genom att, för det första, göra en felaktig tillämpning och sammanblanda den relevanta rättspraxis som rör bedömningen av konkurrensbegränsande verkan som härrör från överträdelser av konkurrenslagstiftningen genom sitt syfte i samband med bedömningen av behörighet att tillämpa artikel 101 FEUF och artikel 53 EES, för det andra, anse att kommissionen uppfyllde kriterierna vid en prövning av kvalificerade effekter när kommissionen inte klarade att fullgöra sin skyldighet att korrekt eller ens överhuvudtaget bedöma de bevis som krävs för att fastställa behörighet för inkommande flyglinjer enligt den prövning som gjordes i kommissionens beslut, för det tredje, göra en felaktig rättstillämpning när den kastade om den tillämpliga bevisbördan och hävdade Air Canadas påstådda underlåtenhet att motbevisa förekomsten av effekter som inte ens hade fastställts i det omtvistade beslutet, för det fjärde, ersätta kommissionens resonemang med sitt eget resonemang om hur och varför kriterierna vid prövningen av kvalificerade effekter påstås vara uppfyllda, för det femte, åsidosätta Air Canadas rätt till försvar genom att bedöma beslutets lagenlighet i enlighet med argument, tolkningar och analyser som för första gången framfördes under ogiltighetsförfarandet, för det sjätte, felaktigt tillämpa och sammanblanda den relevanta rättspraxis som rör en enda och fortlöpande överträdelse, och, för det sjunde, underlåta att på ett korrekt sätt granska bedömningen i det omtvistade beslutet när det gäller effekterna av den enda och fortlöpande överträdelsen i sin helhet.
I den andra grunden gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning vid bedömningen av Air Canadas ansvar för flyglinjer som bolaget aldrig har trafikerat eller som bolaget inte lagligen kunde ha trafikerat genom att, för det första, ersätta kommissionens resonemang i det omtvistade beslutet med sitt eget och därmed inta en ståndpunkt som strider mot själva ordalydelsen i det beslutet, för det andra, åsidosätta Air Canadas rätt till försvar genom att förlita sig på argument, tolkningar och analyser som Air Canada aldrig hade fått ta del av under det administrativa förfarandet, för det tredje, underlåta att tillräckligt klart och otvetydigt motivera varför den kom fram till sina slutgiltiga slutsatser, och, för det femte, grunda sig på en rättspraxis som inte var aktuell och i varje fall tillämpa den felaktigt.
I den tredje grunden gör klaganden gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till uppenbart felaktig rättstillämpning genom att underlåta att på eget initiativ bedöma kommissionens bristande behörighet att ålägga Air Canada böter efter preskriptionstidens utgång.
____________