Language of document : ECLI:EU:T:2015:257

Mål T‑131/12

Spa Monopole, compagnie fermière de Spa SA/NV

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket SPARITUAL – De äldre Beneluxordmärkena SPA och LES THERMES DE SPA – Relativt registreringshinder – Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 5 maj 2015

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Varumärket ska vara känt i medlemsstaten eller i gemenskapen – Begrepp – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.2 och 8.5)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Varumärket ska vara känt i medlemsstaten eller i gemenskapen – Användning av ett varumärke som del av ett annat registrerat och känt varumärke

(Rådets förordning nr 207/2009)

4.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Ordmärket SPARITUAL och ord- och figurmärkena SPA och LES THERMES DE SPA

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)

5.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Samband mellan varumärkena

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)

6.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Otillbörlig fördel av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé – Förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)

7.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagandet av ett beslut från en enhet inom harmoniseringskontoret som avgjort ärendet i första instans har överlämnats till överklagandenämnden – Funktionell kontinuitet mellan dessa två instanser – Överklagandenämndens prövning av överklagandet – Räckvidd

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76)

1.      Det framgår av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken att det sökta varumärket, efter invändning från innehavaren av ett äldre varumärke enligt punkt 2, inte får registreras om det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och avses bli registrerat för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, när – i fråga om ett äldre nationellt varumärke – det är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det sökta varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. När det gäller de varumärken som är registrerade hos Benelux varumärkesbyrå ska Beneluxområdet likställas med en medlemsstat. Av samma skäl som gäller för villkoret att ett varumärke ska vara känt i en medlemsstat, kan det således inte krävas att ett Benelux-varumärke är känt i hela Beneluxområdet. Det räcker att varumärket är känt inom en väsentlig del av detta område, exempelvis en del av ett av Beneluxländerna.

(se punkterna 19–21)

2.      Se domen.

(se punkterna 22–24)

3.      Ett varumärke kan förvärva särskiljningsförmåga bland annat genom att användas som del av ett annat registrerat varumärke. I sådana situationer gäller att en förutsättning för att ett registrerat varumärkes särskiljningsförmåga ska överföras till ett annat registrerat varumärke som utgör en del av det förstnämnda varumärket är att omsättningskretsen fortsatt uppfattar de aktuella varorna som härrörande från ett visst företag. Innehavaren av ett registrerat varumärke, för att visa att varumärket har speciell särskiljningsförmåga och att det är känt, kan således åberopa bevisning för att varumärket använts i en annan form, såsom en del av ett annat känt registrerat varumärke, förutsatt att omsättningskretsen fortsatt uppfattar de aktuella varorna som härrörande från samma företag.

(se punkterna 32 och 33)

4.      Se domen.

(se punkterna 35, 42–44 och 58-62)

5.      Den skada som åsyftas i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken är, när den uppkommer, följden av en viss likhet mellan de motstående kännetecknen, som medför att omsättningskretsen kopplar samman de två kännetecknen, det vill säga att den får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, även om den inte förväxlar dem. Vid prövningen av huruvida det finns ett sådant samband ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, såsom graden av likhet mellan de motstående kännetecknen, arten av de varor och tjänster för vilka vart och ett av de motstående varumärkena är registrerat – inbegripet graden av likhet eller olikhet mellan dessa varor eller tjänster samt omsättningskretsen –, i hur hög grad det äldre varumärket är känt, graden av särskiljningsförmåga hos det äldre varumärket och förekomsten av risk för förväxling hos allmänheten.

(se punkt 48)

6.      Begreppet att dra otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé kallas även snyltning. Detta begrepp är inte knutet till det förfång varumärket utsatts för, utan till den fördel det inneburit för tredje man att utan skälig anledning använda ett identiskt eller liknande kännetecken. Begreppet omfattar bland annat de fall då det föreligger ett klart utnyttjande i det kända varumärkets kölvatten, på grund av att bilden av varumärket eller de egenskaper som detta förmedlar överförts på de varor som omfattas av det identiska eller liknande kännetecknet.

Ju snabbare och tydligare det yngre varumärket för tankarna till det äldre varumärket, desto större är risken för att den aktuella eller framtida användningen av det yngre varumärket skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Dessutom gäller att ju högre särskiljningsförmåga det äldre varumärket har och ju kändare det är, desto lättare är det att anse att skada föreligger. Det är nämligen möjligt, särskilt i fråga om en invändning grundad på ett exceptionellt känt varumärke, att sannolikheten för en framtida icke hypotetisk risk för att användningen av det sökta varumärket skulle vara till förfång för eller dra otillbörlig fördel av det äldre varumärket är så uppenbar att invändaren inte behöver åberopa eller styrka någon annan faktisk omständighet i detta avseende. Innehavaren av det äldre varumärket behöver inte heller styrka förekomsten av en faktisk och aktuell skada på varumärket. Det räcker om innehavaren företer uppgifter som gör det möjligt att omedelbart konstatera att det finns en framtida risk, som inte är hypotetisk, för otillbörlig fördel eller förfång.

(se punkterna 51 och 52)

7.      Det följer av den funktionella kontinuiteten mellan instanserna inom Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att överklagandenämnden, inom tillämpningsområdet för artikel 76 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, är skyldig att grunda sitt beslut på alla faktiska och rättsliga omständigheter som anges i det överklagade beslutet och på alla sådana omständigheter som parten eller parterna har åberopat, antingen i förfarandet vid den enhet som har avgjort ärendet i första instans eller, om inte annat följer av artikel 76.2, i ärendet om överklagande. Omfattningen av den prövning som överklagandenämnden är skyldig att göra beträffande det överklagade beslutet avgörs i princip inte enbart av de grunder som anförs av parten eller parterna i ärendet om överklagande.

(se punkt 56)