TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 24 juni 2015(*)
”Miljö – Skydd av ozonskiktet – Fluorerade växthusgaser – Förordning (EU) nr 517/2014 – Utsläppande av fluorkolväten på marknaden – Fastställande av ett referensvärde – Tilldelning av kvoter – Beräkningsmetod”
I mål T‑847/14,
GHC Gerling, Holz & Co. Handels GmbH, Hamburg (Tyskland), företrätt av advokaten D. Lang,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av C. Hermes och K. Mifsud-Bonnici, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en begäran om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut 2014/774/EU av den 31 oktober 2014 om fastställande, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser, av referensvärden för perioden 1 januari 2015–31 december 2017 för producenter eller importörer som har rapporterat utsläppande på marknaden av fluorkolväten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 318, s. 28, och rättelser i EUT L 169, s. 179, och i EUT L 177, s. 62), i den mån det beslutet rör sökanden,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas (referent) samt domarna N.J. Forwood och E. Bieliūnas,
justitiesekreterare: handläggaren K. Andová,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 maj 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Fluorkolväten är en kategori av fluorerade växthusgaser, som bland annat används i kyl- och luftkonditioneringsanläggningar, sprejer och tillverkning av isoleringsskum.
2 GHC, GHC Gerling, Holz & Co. Handels GmbH (nedan kallat GHC), är ett tyskt bolag verksamt på området specialgaser. Bolaget tillverkar inte fluorkolväten, utan importerar dem från tredjeländer och andra medlemsstater och saluför dem sedan, främst till företag inom Europeiska unionen.
3 Som ett led i bekämpandet av utsläpp av växthusgaser har Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antagit förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, s. 195).
4 Att gradvis minska mängden fluorkolväten som kan släppas ut på marknaden i unionen har fastställts som det effektivaste och mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen av dessa ämnen på lång sikt.
5 För att genomföra denna gradvisa minskning föreskriver förordning nr 517/2014 att Europeiska kommissionen ska fastställa den högsta tillåtna mängd fluorkolväten som varje år får släppas ut på marknaden i unionen, ett referensvärde för varje producent eller importör, baserat på det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har rapporterat att denna har släppt ut på marknaden åren 2009–2012 (nedan kallat referensvärdet), och en kvot för fluorkolväten som får släppas ut på marknaden varje år, med början år 2015.
6 Den 31 oktober 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/774/EU om fastställande, i enlighet med förordning nr 517/2014, av referensvärden för perioden 1 januari 2015–31 december 2017 för producenter eller importörer som har rapporterat utsläppande på marknaden av fluorkolväten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 318, s. 28) (nedan kallat det angripna beslutet).
7 Artikel 1 i det angripna beslutet har följande lydelse:
”Artikel 1
Fastställande av referensvärden
För tilldelningen av kvoter ska referensvärdena för varje importör och producent vara de som anges i bilagan till detta beslut, beräknade på grundval av de uppgifter som rapporterats i enlighet med förordning (EG) nr 842/2006 genom att från det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten (bulkgaser) som släppts ut på marknaden i unionen under perioden 2009–2012 göra avdrag motsvarande den totala mängden fluorkolväten (bulkgaser) som omfattas av de undantag som anges i artikel 15.2 a–e i förordning (EU) nr 517/2014 under samma tidsperiod, när uppgifter finns tillgängliga.
Det årliga genomsnittet av bulkgaser som släpps ut på marknaden i unionen enligt denna artikel har beräknats genom att från den totala årliga mängd fluorkolväten (bulkgaser) som produceras på och importeras till marknaden i unionen göra avdrag motsvarande den totala mängd fluorkolväten (bulkgaser) som exporteras från unionen, med beaktande av mängden gas i lager vid årets slut.”
8 I bilagan till det angripna beslutet tilldelas GHC referensvärdet [konfidentiellt](1) ton koldioxidekvivalenter och en kvot för år 2015 på [konfidentiellt] ton koldioxidekvivalenter.
9 I bilagan anges också den formel som använts för att fastställa referensvärdet, vilken bland annat innehåller en variabel som rör årsvariationen i lagren av fluorkolväten.
10 I ett e-postmeddelande av den 5 november 2014 begärde GHC att kommissionen skulle förklara varför årsvariationen i lagren av fluorkolväten hade beaktats vid beräkningen av referensvärdet.
11 Kommissionen svarade genom ett e-postmeddelande samma dag och uppgav bland annat att referensvärdet hade fastställts på grundval av de uppgifter som lämnats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (EUT L 161, s. 1).
12 I ytterligare ett e-postmeddelande samma dag svarade GHC att det fortfarande inte förstod varför årsvariationen i lagren av fluorkolväten hade beaktats vid beräkningen av referensvärdet. Bolaget underströk att enligt dess uppfattning hade denna variation påverkat beräkningen av referensvärdet till dess nackdel.
13 Kommissionens svarade GHC genom e-postmeddelande av den 6 november 2014 och erinrade om att den var skyldig att beräkna de mängder fluorkolväten som släppts ut på marknaden utifrån tillgängliga uppgifter, vilka inte skilde mellan olika slags lager och deras ursprung och att den därför använde en formel där lagren beaktades utan hänsyn till deras status. Den formeln hade meddelats de berörda företagen utan att dessa invänt. Detta gällde även GHC.
14 Den 12 december 2014 begärde GHC:s ombud att kommissionen skulle ändra det angripna beslutet.
15 Den 16 december 2014 uppgav kommissionen för GHC:s ombud att den skulle lämna ett svar så snart som möjligt men att den först behövde juridisk rådgivning.
Förfarandet och parternas yrkande
16 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 december 2014 väckte GHC förevarande talan.
17 Genom särskild handling som inkom samma dag begärde GHC att målet skulle handläggas enligt ett förfarande för skyndsam handläggning, i enlighet med artikel 76a i tribunalens rättegångsregler.
18 Tribunalen (tredje avdelningen) biföll denna begäran genom beslut av den 23 januari 2015.
19 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna ställde den även skriftliga frågor till parterna. Parterna besvarade frågorna inom de föreskrivna fristerna.
20 Genom handling som ingavs till tribunalens kansli den 21 april 2015 begärde GHC att tribunalen skulle vidta vissa åtgärder för processledning, bland annat kräva in vissa handlingar. Kommissionen yttrade sig över denna begäran inom de föreskrivna fristerna.
21 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 8 maj 2015.
22 Efter förhandlingen gav GHC in en handling, som kommissionen yttrade sig över inom den föreskrivna fristen.
23 Det muntliga förfarandet avslutades den 12 maj 2015.
24 GHC har yrkat att tribunalen ska
— ogiltigförklara det angripna beslutet och den kvot för utsläppande av fluorkolväten på marknaden som tilldelats GHC för år 2015, då det fastställda referensvärdet och den tilldelade kvoten är alltför låga, och
— förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
— ogilla talan, och
— förplikta GHC att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
26 Till stöd för sin talan har GHC anfört tre grunder. Den första avser åsidosättande av förordning nr 517/2014, den andra åsidosättande av likabehandlingsprincipen och den tredje åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
27 Tribunalen kommer att pröva den tredje grunden först.
Den tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten
28 GHC har anfört att det angripna beslutet inte uppfyller kraven i artikel 296 FEUF. För det första anger det angripna beslutet inget skäl som motiverar att årsvariationen i lagren ska tas i beaktande. För det andra är det omöjligt att förstå hur referensvärdet för GHC har beräknats, även om man tar hänsyn till årsvariationen i lagren. Beräkningen är därmed bristfälligt motiverad. De beräkningar som redovisas i bilaga till ansökan resulterar för övrigt i ett annat referensvärde än det som kommissionens fastställt.
29 Enligt kommissionen uppfyller det angripna beslutet kraven i artikel 296 FEUF. Den har bestritt att beslutet saknar motivering av varför årsvariationen i lagren har beaktats. Att så ska ske följer av artikel 16.1 i förordning nr 517/2014, och den bestämmelsens sammanhang tas upp i skäl 5 i det angripna beslutet. Kommissionen har även bestritt att beräkningen av referensvärdet är obegriplig. Artikel 1 andra stycket i det angripna beslutet förklarar den metod som använts, och referensvärdet fastställdes korrekt. Beräkningarna i bilagan till ansökan är däremot felaktiga.
30 Enligt fast rättspraxis ska den motivering som krävs enligt artikel 296 EG vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet, och av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och den behöriga domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (se dom av den 24 november 2005, Italien/kommissionen, C‑138/03, C‑324/03 och C‑431/03, REG, EU:C:2005:714, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
31 Detta krav ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom Italien/kommissionen, punkt 30 ovan, EU:C:2005:714, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
32 Det framgår också av rättspraxis att motiveringsskyldigheten har uppfyllts för en genomförandeakt om denna innehåller en uttrycklig hänvisning till bestämmelserna i den förordning som akten grundar sig på och därigenom gör det möjligt att få kännedom om vilka kriterier som legat till grund för dess antagande (se dom av den 20 september 2012, Polen/kommissionen, T‑333/09, EU:T:2012:449, punkt 88 och där angiven rättspraxis).
33 I detta fall är det angripna beslutet ett genomförandebeslut som grundar sig på förordning nr 517/2014. Såsom framgår bland annat av det andra beaktandeledet i beslutet, hänvisar detta till artikel 16.1 i förordningen, vilken föreskriver att kommissionen senast den 31 oktober 2014 genom genomförandeakter ska fastställa ett referensvärde för varje producent eller importör som har rapporterat uppgifter i enlighet med artikel 6 i förordning nr 842/2006 baserat på det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har rapporterat att denna har släppt ut på marknaden åren 2009–2012 (nedan kallad referensperioden).
34 Enligt skäl 4 i det angripna beslutet beräknas referensvärdet på grundval av det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har rapporterat att denne har släppt ut på marknaden under referensperioden, med undantag för mängden fluorkolväten för användningar enligt artikel 15.2 i förordning nr 517/2014 under samma period, baserat på tillgängliga uppgifter.
35 I artikel 1 första stycket i det angripna beslutet anges vidare att för tilldelningen av kvoter ska referensvärdena för varje importör och producent vara de som anges i bilagan till detta beslut. Referensvärdena beräknas på grundval av de uppgifter som rapporterats i enlighet med förordning nr 842/2006 genom att från det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten (bulkgaser) som släppts ut på marknaden i unionen under referensperioden göra avdrag motsvarande den totala mängden fluorkolväten (bulkgaser) som omfattas av de undantag som anges i artikel 15.2 a–e i förordning nr 517/2014 under samma tidsperiod, när uppgifter finns tillgängliga.
36 Enligt artikel 1 andra stycket i det angripna beslutet har det årliga genomsnittet av bulkgaser som släpps ut på marknaden i unionen beräknats genom att från den totala årliga mängd fluorkolväten (bulkgaser) som produceras på och importeras till marknaden i unionen göra avdrag motsvarande den totala mängd fluorkolväten (bulkgaser) som exporteras från unionen, med beaktande av mängden gas i lager vid årets slut.
37 I bilagan till det angripna beslutet anges att referensvärdet (RV) beräknas enligt följande formel: RV = genomsnitt [2009–2012] (POM - EX). (POM - EX) fastställs varje år, och därefter beräknas genomsnitt för fyraårsperioden. POM är bulkgaser som släpps ut på marknaden (Placed On the Market) (vilka beräknas enligt följande formel: POM = Ρ + I - E + Δs, där P = produktion, I = import, E = direkt export och Δs = skillnaden i lager vid årets slut, det vill säga lager den 1 januari 20xx minus lager den 31 december 20xx). EX är bulkgaser som omfattas av undantag enligt artikel 15.2 a–e i förordning nr 517/2014, på grundval av tillgängliga uppgifter.
38 Tribunalens konstaterar således för det första, mot bakgrund av vad som anförts, att det angripna beslutet är tillräckligt motiverat vad gäller definitionen av referensvärdet och kommissionens metod för att fastställa detta. Båda dessa framgår med all önskvärd tydlighet och otvetydigt av det angripna beslutet. GHC hade alltså inte fog för sitt påstående att beräkningen av det referensvärde som tilldelats bolaget inte var motiverat.
39 Vad för det andra gäller att årsvariationen i lagren beaktats när referensvärdet fastställdes, framgår det av det angripna beslutet att kommissionen beräknade det årliga genomsnittet av bulkgaser som släpps ut på marknaden i unionen genom att från den totala årliga mängd fluorkolväten (bulkgaser) som produceras på och importeras till marknaden i unionen göra avdrag motsvarande den totala mängd fluorkolväten (bulkgaser) som exporteras från unionen, med beaktande av mängden gas i lager vid årets slut. Varken det angripna beslutet eller förordning nr 517/2014, som beslutet hänvisar till, innehåller dock någon motivering till hur denna sistnämnda variabel specifikt har beaktats. Hänvisningen i artikel 1 i det angripna beslutet till ”de uppgifter som rapporterats i enlighet med förordning (EG) nr 842/2006” kan inte anses utgöra en motivering till varför den variabeln beaktats. Även om den hänvisningen räcker som upplysning om varifrån de uppgifter som använts för att beräkna referensvärdet hämtats, framgår inte de specifika skälen till varför årsvariationen i lagren tagits med i beräkningen. Eftersom definitionen av referensvärdet och kommissionens metod för att fastställa det värdet framgår tillräckligt tydligt av det angripna beslutet, kan det emellertid inte fordras att beslutet innehåller de specifika skälen till varför den metoden inkluderar en viss variabel. Detta hindrar dock inte att unionsdomstolen kan pröva huruvida det var välgrundat att beakta den variabeln i definitionen av referensvärdet. Dessutom rörde skriftväxlingen mellan kommissionen och GHC, efter det att det angripna beslutet antogs men innan förevarande talan väcktes, specifikt denna fråga. Kommissionen uttalade sig då särskilt om beaktandet av årsvariationen i lagren, och GHC upplystes då om skälen för detta och gavs möjlighet att bestrida dessa skäl inom ramen för förevarande talan, såsom framgår nedan av prövningen av den första grunden.
40 Vad slutligen gäller argumentet att beräkning enligt formeln i det angripna beslutet även med hänsyn tagen till årsvariationen i lagren skulle ge ett annat resultat, konstaterar tribunalen att detta argument inte rör motiveringen av det angripna beslutet, utan frågan huruvida beslutet är välgrundat. Det saknar därför verkan inom ramen för förevarande grund och kan inte beaktas här.
41 Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den tredje grunden.
Den första grunden: Åsidosättande av förordning nr 517/2014
42 GHC har hävdat att kommissionen har åsidosatt förordning nr 517/2014 genom att felaktigt ta hänsyn till årsvariationen i lagren av fluorkolväten vid beräkningen av GHC:s referensvärde, fastän den borde ha tagit hänsyn till de mängder fluorkolväten som faktiskt släppts ut på marknaden, vilket i förevarande fall motsvarar differensen mellan de importerade och de exporterade mängderna fluorkolväten. Till stöd för sin ståndpunkt att inget motiverar att denna variation beaktas, har GHC grundat sig på förordningens lydelse samt på en historisk, systematisk och teleologisk tolkning av denna. Enligt GHC har beaktandet av denna variation – för importörer och exportörer som, liksom GHC, varken är producenter eller användare – ingen koppling till de mängder som faktiskt släppts ut på marknaden, vilket framgår av de exempelfall som GHC redovisat. Att beakta denna variabel minskar i det aktuella fallet GHC:s referensvärde, vilket borde vara minst [konfidentiellt] ton koldioxidekvivalenter, inte [konfidentiellt] ton koldioxidekvivalenter, som kommissionen hävdat.
43 Kommissionen anser att den beräkningsmetod för referensvärdet som fastställdes och tillämpades i det angripna beslutet är förenlig med förordning nr 517/2014. Det värdet ska grundas dels på de mängder som släpps ut på marknaden under referensperioden i den mening som avses i artikel 2 led 10 i nämnda förordning, dels på de mängder som producenten eller importören meddelat att de släppt ut på marknaden, enligt artikel 6 i förordning nr 842/2006. De uppgifter som lämnats enligt sistnämnda förordning återspeglar dock inte exakt de mängder som släppts ut på marknaden, eftersom de enda tillgängliga uppgifterna avser produktionen, importen, exporten och skillnaden i lager. Under dessa omständigheter har lagstiftaren gett kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning vid beräkningen av referensvärdet, genom att föreskriva att denna beräkning ska grunda sig på de uppgifter som lämnats. Den metod som inrättats i artikel 1 andra stycket i det angripna beslutet uppfyller dessa krav och är likaså förenlig med lydelsen av, sammanhanget för, innebörden av och syftet med artikel 16.1 i förordning nr 517/2014. Slutligen grundar sig de exempelfall som GHC anfört på felaktiga beräkningar.
44 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Som framgår av skälen 13 och 14 i förordning nr 517/2014 har den förordningen till syfte att gradvis minska mängden fluorkolväten som kan släppas ut på unionsmarknaden för att minska utsläppen av dessa ämnen på lång sikt.
45 Förordning nr 517/2014 föreskriver därför att kommissionen ska tilldela varje producent eller importör en kvot för utsläppande av fluorkolväten på marknaden, efter att först ha fastställt ett referensvärde.
46 Enligt artikel 16.1 i förordning nr 517/2014 grundar sig detta referensvärde på det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören som har rapporterat i enlighet med artikel 6 i förordning nr 842/2006 har meddelat att denna har släppt ut på marknaden under referensperioden, med undantag för vissa mängder fluorkolväten för användningar enligt artikel 15.2 i förordning nr 517/2014.
47 Bilaga V i förordning nr 517/2014 bekräftar att referensvärdet är grundat på de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har släppt ut på marknaden under referensperioden, med undantag för de mängder fluorkolväten som är avsedda för användning enligt artikel 15.2 i förordning nr 517/2014 under samma period, baserat på tillgängliga uppgifter.
48 Av detta följer att förordning nr 517/2014 föreskriver att referensvärdet för en producent eller importör är kopplat dels till de mängder fluorkolväten som släppts ut på marknaden under referensperioden, dels till de mängder som omfattas av undantagen i artikel 15.2 i samma förordning.
49 Det angripna beslutet grundar sig följaktligen på samma kriterier som de i förordning nr 517/2014 för beräkningen av referensvärdet, då detta värde enligt artikel 1 första stycket i beslutet för varje importör och producent beräknas på grundval av de uppgifter som rapporterats i enlighet med förordning nr 842/2006 genom att från det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som släppts ut på marknaden i unionen under referensperioden göra avdrag motsvarande den totala mängden fluorkolväten som omfattas av de undantag som anges i artikel 15.2 a–e i förordning (EU) nr 517/2014 under samma tidsperiod, när uppgifter finns tillgängliga.
50 I detta fall har GHC bestritt kommissionens beaktande av årsvariationen i lagren av fluorkolväten – det vill säga värdet Δs i formeln i bilagan till det angripna beslutet – vid beräkningen av GHC:s referensvärde, och mer specifikt av mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden under referensperioden.
51 Som framgår av artikel 1 andra stycket i det angripna beslutet och av bilagan till beslutet, har mängden fluorkolväten som producenterna eller importörerna släppt ut på marknaden under referensperioden beräknats genom att lägga till de mängder som producerats, de mängder som importerats och värdet av årsvariationen i lagren, med avdrag för de mängder som exporterats.
52 Som GHC betonat finns det dock ingen bestämmelse i förordning nr 517/2014 som uttryckligen föreskriver att skillnaden i årsvariationen i lagren ska beaktas när referensvärdet fastställs.
53 Det är inte utrett att skillnaden i årsvariationen i lagren är ett relevant kriterium för att fastställa mängden fluorkolväten som ”släppts ut på marknaden” i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014, särskilt vad beträffar företag som, likt GHC, varken producerar eller använder fluorkolväten, utan bara importerar dem för att sälja dem vidare eller exportera dem utanför unionen.
54 Artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014 definierar ”utsläppande på marknaden” som när fluorerade växthusgaser mot betalning eller gratis tillhandahålls eller görs tillgängliga för en annan part i unionen för första gången, eller används för egen räkning om det gäller en producent, inbegripet frisläppande i tullhänseende för fri omsättning i unionen. Enligt artikel 129 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, s. 1) ska en övergång till fri omsättning medföra att tillämpliga importtullar tas ut, att, i förekommande fall, andra avgifter tas ut i enlighet med tillämpliga gällande bestämmelser för uttag av dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede och att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning ger icke-gemenskapsvaror tullstatus som gemenskapsvaror. Det ska i detta sammanhang påpekas att parterna, som svar på en fråga från tribunalen vid förhandlingen, enades om att medge att begreppet frisläppande för fri omsättning i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014 är identiskt med begreppet övergång till fri omsättning i artikel 129 i förordning nr 450/2008. Den mängd fluorkolväten som GHC importerat och som uppfyller villkoren i artikel 129 i förordning nr 450/2008 ska följaktligen anses ha övergått till fri omsättning och därmed ”släppts ut på marknaden” i enlighet med artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014.
55 Vidare framgår det inte av artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014, och kan inte heller utläsas av den bestämmelsen, att mängden fluorkolväten som övergått till fri omsättning också faktiskt måste ha sålts för att anses ha ”släppts ut på marknaden”, så att de mängder som övergått till fri omsättning alltså inte skulle inkludera de mängder som är i lager och ännu inte har sålts. Ingen annan bestämmelse i förordning nr 517/2014 ger heller stöd för en sådan tolkning. Det har kommissionen för övrigt inte heller påstått.
56 Som kommissionen har betonat, innehåller förordning nr 842/2006 och förordning nr 517/2014 inte samma definition av begreppet ”utsläppande på marknaden”. Även om definition i allt väsentligt är densamma, skiljer sig dessa båda förordningar åt på så vis att den förstnämnda nämner ”import till gemenskapens tullområde” och den andra ”frisläppande i tullhänseende för fri omsättning i unionen”. Trots att hela den importerade mängden fluorkolväten anses ha släppts ut på marknaden enligt regelverket i förordning nr 842/2006, är det enbart de mängder fluorkolväten som importerats och övergått till fri omsättning som släppts ut på marknaden enligt regelverket i förordning nr 517/2014.
57 I bilaga V till förordning nr 517/2014, som syftar till att precisera beräkningen av referensvärdet, anges förvisso att detta värde är grundat på mängden fluorkolväten som producenterna och importörerna släppt ut på marknaden i unionen under referensperioden eller tilldelningsperioden, ”på grundval av tillgängliga uppgifter”. Dessa uppgifter var, som framgår av förordning nr 517/2014 som helhet, de som lämnats i enlighet med artikel 6 i förordning nr 842/2006 och med iakttagande av de formföreskrifter som anges i kommissionens förordning (EG) nr 1493/2007 av den 17 december 2007 om fastställande av formatet på den rapport som producenter, importörer och exportörer av vissa fluorerade växthusgaser ska lämna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 332, s. 7).
58 Mängden fluorkolväten som importeras och övergått till fri omsättning och som enligt artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014 ska anses ha släppts ut på marknaden, ingår dock inte bland de uppgifterna, eftersom endast uppgifter om de mängder som producerats, importerats, exporterats och lagrats lämnats på den grunden.
59 Att bilaga V i förordning nr 517/2014 stadgar att referensvärdet ska beräknas ”på grundval av tillgängliga uppgifter” och att artikel 16.1 i den förordningen anger att det värdet är ”baserat på det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har rapporterat att denne har släppt ut på marknaden” kan inte innebära att beräkningen av referensvärdet nödvändigtvis måste göras på grundval enbart av de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 6 i förordning nr 842/2006.
60 Det finns ingen bestämmelse i förordning nr 517/2014 som uttryckligen anger att beräkningen av referensvärdet skulle göras enbart på grundval av de uppgifter som lämnats med stöd av artikel 6 i förordning nr 842/2006, eller för den delen att alla dessa uppgifter nödvändigtvis måste användas vid den beräkningen.
61 Det finns inte heller någon bestämmelse i förordning nr 517/2014 som föreskriver att kommissionen inte, om det visar sig nödvändigt, får begära kompletterande upplysningar från de berörda företagen. Kommissionen uppgav för övrigt vid förhandlingen att förordning nr 517/2014 inte innehåller något uttryckligt förbud på den punkten. Även om det skulle antas, som kommissionen har hävdat, att lagstiftaren avstått från att föreskriva att uppgifter rörande referensperioden ska inhämtas i efterhand, betyder inte det att kommissionen är förbjuden att inhämta sådana upplysningar, om det visar sig nödvändigt för att fastställa mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden. Det är för övrigt inte utrett att detta, med hänsyn till det begränsade antalet berörda företag, skulle medfört några avsevärda administrativa kostnader, fördröjt igångsättandet av mekanismen eller inneburit någon särskild risk för manipulation, som kommissionen antytt. I alla händelser ska det noteras, såsom framgår av bilagan till ett e-postmeddelande av den 19 maj 2014, som kommissionen sänt som svar på en skriftlig fråga från tribunalen, att kommissionen uppmanade de berörda företagen att i samband med fastställandet av referensvärdet tillhandahålla den vissa uppgifter, särskilt de mängder fluorkolväten som producerats eller importerats för de ändamål som räknas upp i artikel 15.2 i förordning nr 517/2014, vilka inte hade lämnats tidigare och därför inte fanns tillgängliga. De förklaringar som kommissionen lämnade i detta avseende vid förhandlingen ger inte underlag för slutsatsen att det inte skulle ha varit möjligt att även begära att dessa företag lämnade uppgifter om de mängder fluorkolväten som importerats och övergått till fri omsättning som, i likhet med uppgifterna om de mängder fluorkolväten som producerats eller importerats för de ändamål som räknas upp i artikel 15.2 i förordning nr 517/2014, inte hade lämnats i enlighet med förordning nr 842/2006. Detta bekräftar dock inte bara att det varken var förbjudet eller omöjligt för kommissionen att vid behov i efterhand inhämta uppgifter som ursprungligen inte fanns tillgängliga, utan även att så faktiskt hade skett i detta fall. Det ska tilläggas att dessa företag i alla händelser inte kan klandras för att de inte på eget initiativ under referensperioden lämnat uppgifter som kommissionen inte begärt med stöd av förordning nr 842/2006 och som först senare visat sig vara relevanta.
62 Slutligen ska förordning nr 517/2014 tolkas så, att kommissionen bara får beräkna referensvärdet på grundval av rapporterade (artikel 16.1) eller tillgängliga (bilaga V) uppgifter om de är relevanta för att fastställa detta värde. Syftet med den förordningen är att gradvis minska mängden fluorkolväten som ”släpps ut på marknaden” i unionen. Det skulle strida mot det syftet att grunda beräkningen på uppgifter som inte har någon objektiv koppling till mängden fluorkolväten som ”släppts ut på marknaden” i unionen under referensperioden, vilket, såsom framgår av förordning nr 517/2014, är vad referensvärdena och i slutändan kvoterna för utsläppande på marknaden ska grundas på.
63 Det skulle följaktligen för det första inte vara förenligt med syftet bakom förordning nr 517/2014 att vid beräkningen av referensvärdet använda uppgifter som inte är relevanta för att fastställa mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden, särskilt om den enda motiveringen är att det är ”tillgängliga uppgifter”. Att de mängder som finns i lager har rapporterats betyder alltså inte nödvändigtvis att de ska beaktas om de inte är relevanta för att fastställa mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden. Av samma anledning saknar det betydelse att, som kommissionen anfört, skäl 5 i det angripna beslutet nämner att fastställandet av referensvärdet begränsas av bestämmelserna om rapporterade uppgifter i artikel 6 i förordning nr 842/2006. För det andra kan den omständigheten att uppgifter som är relevanta för beräkningen av referensvärdet inte finns tillgängliga inte tillåtas få till följd att referensvärdet inte svarar mot mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden, såsom fordras enligt artikel 16.1 i förordning nr 517/2014 och bilaga V till denna förordning. Kommissionen har medgett att lagstiftaren var medveten om att det var omöjligt, på grundval av de uppgifter som lämnats i enlighet med förordning nr 842/2006, att precist fastställa de mängder som släppts ut på marknaden i den mening som avses i förordning nr 517/2014. Det ankom således på kommissionen att vända sig till de berörda företagen får att inhämta de relevanta uppgifter som saknades.
64 Vad gäller det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen anfört att lagstiftaren gett den för beräkningen av referensvärdet, kan detta utrymme i alla händelser inte ge kommissionen rätt att använda en beräkningsmetod som medför att referensvärdet inte grundas på mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden, i enlighet med förordning nr 517/2014.
65 För det tredje har kommissionen i alla händelser inte visat att beaktande av årsvariationen i lagren i ett fall som det förevarande gör det möjligt att fastställa – åtminstone mer precist än om den variabeln inte beaktades – mängden fluorkolväten som släppts ut på marknaden i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014, på grundval av uppgifter som inhämtats med stöd av artikel 6 i förordning nr 842/2006.
66 Kommissionen har inte anfört någon omständighet som ger stöd för slutsatsen att beaktande av årsvariationen i lagren, i ett fall där ett företag importerar, men inte producerar fluorkolväten, gör det möjligt att, tillsammans de importerade och exporterade mängderna, fastställa de mängder som släppts ut på marknaden i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014. Det finns alltså inget som pekar på, när det gäller import av fluorkolväten, att variationen i lagren har någon som helst koppling till mängden fluorkolväten som övergått till fri omsättning och därmed släppts ut på marknaden i den mening som avses i nämnda artikel 2 led 10. Det finns således inget stöd för slutsatsen att beaktande av den variationen bidrar till att mängden fluorkolväten som en importör släppt ut på marknaden kan fastställas med större precision än om denna variabel inte beaktas.
67 Denna slutsats påverkas inte av kommissionens argument att ett beaktande av importen utan en korrigering i form av en jämförelse av lagren skulle innebära att alla importerade mängder, inte bara de som övergått till fri omsättning, omfattas, eller av dess argument att det för att nå målet med förordning nr 517/2014 är nödvändigt att beakta lagerutvecklingen. Det går förvisso inte att fastställa de mängder som en importör släppt ut på marknaden enbart utifrån de importerade mängderna, eftersom det är den importerade mängden fluorkolväten som övergått till fri omsättning som kan anses ha släppts ut på marknaden i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014. Kommissionen har dock inte visat att det genom att beakta årsvariationen i lagren skulle gå att fastställa – såsom krävs enligt syftet med den förordningen – vilken mängd fluorkolväten som släppts ut av ett företag som, likt GHC, endast importerar och exporterar fluorkolväten.
68 I detta fall har GHC också uppgett, som svar på en skriftlig fråga från tribunalen, att hela den mängd fluorkolväten som importerats under referensperioden hade övergått till fri omsättning. Vid förhandlingen uppgav kommissionen att den inte bestred det påståendet. Den mängd fluorkolväten som GHC släppt ut på marknaden i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 517/2014 motsvarar följaktligen, då det är ostridigt att GHC inte producerar sådana gaser, exakt differensen mellan den mängd fluorkolväten som importerats och därmed övergått till fri omsättning och den mängd fluorkolväten som exporterats. Genom att beakta uppgifter om årsvariationen i lagren fastställde kommissionen dock ett referensvärde som inte exakt motsvarade den mängd som GHC släppt ut på marknaden.
69 Av vad som anförts följer att det angripna beslutet strider mot förordning nr 517/2014, genom att årsvariationen i lagren beaktats vid beräkningen av GHC:s referensvärde, och att kommissionen har gjort fel som hävdat att dess valda metod uppfyller kraven i denna förordning.
70 Talan ska följaktligen bifallas på den första grunden och det angripna beslutet ogiltigförklaras i den mån det rör GHC. Det finns därmed inte anledning att pröva den andra grunden eller att bifalla GHC:s begäran om åtgärder för processledning.
Rättegångskostnader
71 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
72 GHC har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Kommissionens genomförandebeslut 2014/774/EU av den 31 oktober 2014 om fastställande, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser, av referensvärden för perioden 1 januari 2015–31 december 2017 för producenter eller importörer som har rapporterat utsläppande på marknaden av fluorkolväten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 ogiltigförklaras i den mån det rör GHC Gerling, Holz & Co. Handels GmbH.
2) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Papasavvas | Forwood | Bieliūnas |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 juni 2015.
Underskrifter